Ett barn. #blogg100

Bild

En rädd baby. #blogg100

En gosse på ett gammalt foto. Han ser förvånad ut – kanske en kamera är spännande. Kanske känner han sig lite ensam utan en förälder att stötta sig emot. Är han mest nyfiken?
Kanske är han rädd?

Den här lille killen kanske var rädd innerst inne många gånger, men alltför feg för att erkänna det. Rädd för att inte duga, rädd för att inte vara stark. Rädd för att vara en äkta man (utan att gå in på detaljer om just denna detaljen). 😉

Om du är rädd någon gång, tänk på att be om hjälp att hantera din rädsla.
Eller låt den skölja över dig, gå in i rädslan och inse att du klarar dig.
Du klarar väsentligt mycket mer än du tror.

Fotot är lånat från Twitter.
Vem är gossen på fotot?

Adolf Hitler.
Nej, jag tror inte du har samma avsikter i ditt liv…men det är lätt att fastna i näpna barnfoto. Även de små barnen blir större och behöver stöttning – inte bara som barn, utan främst som vuxna.

Annonser

Sk8. #blogg100

Bild

Sk8. #blogg100

En stund på bussen en dag i Malmö stad.
De stiger på och jag räknar. Fem. Unga killar.
En med en pappersmask på sig – liknar en seriefigur. Lockig. Ler mycket.
En kille pratar mest av dem i början, sedan sätter en annan kille igång.
Det blir som en pingismatch.

Uttrycken virvlar inne i bussen – alla dessa ord!

Jag ler, stiger av före killarna och har fått en fin inblick.

Skateboard. Killar med bräda.

Foto lånat från: http://birgittashastsida.com

Blått eller rött? #blogg100

Bild

P1060734

Rubriken kan få dig att tro att jag ska hålla ett politiskt tal. Partifärger, åsikter som talas allt högre ju närmare valtider vi kommer. Du känner säkert igen detta.
Men nu har du säkerligen lärt känna mig genom mina inlägg och vet att jag använder inte denna bloggen för att så frö till politiska diskussioner.

Nej,  detta är ett mycket enklare inlägg!

Endast en fråga till dig:

vilken färg symboliserar lyx för dig?

Blått eller rött sidenlakan? 😉

Foto: May-Louise Andersson

Balans med James Dean. #blogg100

Bild

Balans med James Dean. #blogg100

James Dean. Där dyker han upp igen i mitt Twitterflöde. Vad är det han vill säga? Eller är det de som publicerar alla fotografier som har en hemlig agenda? Är jag övervakad?

Jag har kontrollerat nu och jag är inte övervakad. Mer än någon annan – det säger alltså ingenting! Livet på nätet är ett finmaskigt nät helt enkelt. Det lärde jag mig för över 20 år sedan. Det som skrivs på nätet, sprids på nätet.

Men det är en annan historia som jag kanske berättar om längre fram.

James Dean försökte sig på balett.
Rätt balans.

Något jag eftersträvar – gör du?
Och du, hur går det?

Jag håller James Dean i handen och övar på. 🙂

Foto: Twitter

Eftertid. #blogg100

Bild

Eftertid. #blogg100

Författarsamtal – jag lyssnar gärna när jag har möjlighet. Ibland är det mycket kända författare – motsatsen andra gånger. Vad som genomsyrar är kärleken de har till att skriva. Sådant smittar!

Ändå ligger jag lite efter, mer än lite! Har utlovat en text om Katarina Mazetti och skäms över att jag inte publicerat den än. Kände att jag ville se över den en gång till och då fastnade den i hanteringen. Den kommer.

I söndags mötte jag en annan författare; Bengt Liljegren. Historikern som fick mig att fullständigt sugas in i världen runt Winston Churchill!
Text kommer – och foto. Men inte idag.

Det är eftertid – jag ligger efter tidsmässigt. Inget ord som existerar officiellt, men min magkänsla berättade att det passade in idag.
Råkar du ut för det ibland – ord kommer till dig och du tar dem till dig direkt? Kul! Då är vi lika. Om inte, kul ändå. 😉

Olikheter främjar kreativiteten.
Foto: Lånat från platsfakta.se

Färgmarkör. #blogg100

Bild

Färgmarkör

Du väljer hur du vill se på saker och ting. Din omgivning med de människor du har där, miljön och alla ljud. Eller är du så lycklig att det är helt tyst?
Tystnaden är svår att finna för många. Jag minns en dag för många år sedan när jag befann mig i närheten av Kebnekajse. Inte en turist i närheten och denna stillhet. Och tystnad.

Jag tänker ofta på de där timmarna. De kändes värdefulla och blev det också. Ett bestående minne.

Är det illa när vi inte ha tystnad nära oss? Och hur tyst måste det vara?

Huvudsaken för mig numera är att jag inser när det är läge att söka tystnad. Jag vet var jag ska hitta den. Har du någon sådan plats? Berätta gärna.

Molnen för mig på fotot påminner om tystnad. Ulliga, mjuka och välkomnande.
Vitt och blått känns som en tydlig färgmarkör på hur jag vill känna mig.
Jag tycker ljusblå himmel är fint, men lite för trist för mig. 🙂

Foto: May-Louise Andersson

En kyss. #blogg100

Bild

En kyss är inget märkligt, eller? #blogg100

Kika på tjejerna på fotot. Deras första titt av en bröllopskyss. Öppen mun, en hand över ögonen och en tjej som ser helt avslappnad ut.

När du ser något du reagerar över; vem är du av de här flickorna? Är du snabb på att bilda dig en uppfattning eller låter du tiden tala för situationen?

Förr kunde jag inte känna av de där osynliga ryggsäckarna som alla människor bär omkring på. Det gör jag nu. Tiden får tala och visa mig vem personen är som jag har framför mig. I ett möte, telefonsamtal eller bara genom ett ögonkast. Det sistnämnda kan berätta mycket om jag är helt närvarande.

Mest spännande är korta möten. Människor jag aldrig återser. Då kan jag fantisera loss och skriva historier om händelserna.
Uppslag finns överallt – uppslag för att skriva. Långt eller kort.
Några ord räcker ibland för att komma ihåg en händelse.

Det finns vissa människor som säger att de inte kan skriva.
Lögn.
Alla har en röst.
Även den som viskar.

Jag är skrivpedagog och senare i år även certifierad coach.
Hör av dig om du behöver hjälp med ditt skrivande eller vill veta mera om coaching (ej att förväxla med mentorskap, terapeut eller oseriösa rådgivare).

skrivpedagog@gmail.com

Foto: Lånat från Twitter.