Etikettarkiv: thomas_bodström

Bokrecension ”Populisten” av Thomas Bodström

Bokrecension av ”Populisten” av Thomas Bodström
Recensent: Skrivpedagog May-Louise Andersson

Titel:               Populisten
Författare:     Thomas Bodström
Förlag:            Norstedts

AdLibris  Bokus   CDON       

Polisvåld, rävspel i maktens korridorer, behandlingshem, skilsmässobarn, terrorangrepp och mycket mer. Handlingen i Thomas Bodströms senaste, och enligt honom, sista bok i serien om Mattias, Susanne och Gerd, lämnar ingen oberörd. Med sin insiderinformation möter mig miljöerna i stadshuset likt en öppen bok. Arbetsbelastningen där mängder av möten och tid går åt till att upprätthålla skenet utåt. I ett samhälle där avlyssning av telefoner, sms, datorer är vanligt förekommande och inte enbart något som myndigheter utövar.

Linus är ledande skribent på nättidningen First och han håller övriga media i strypkoppel. De gånger han inte har hållbara tips, planterar han dem själv och sprider därefter falska rykten. Uppgifter som säljs dyrt till övriga tidningar. Linus håller till i en lokal med falskt företagsnamn. De pengar han tjänar, anser han inte ska tillfalla staten genom någon skatteinbetalning. Linus känns äkta. En man utan hänsyn med egna mål i livet. Där det ska ingå en god ekonomi.

Mattias, advokat.45 år. Bokens huvudperson. Jag följer hans arbete på rättegångar, hans relation med biträdande justitieministern Susanne samt hans förtvivlade försök att hålla jämna steg med äldsta dottern, Rebecka 14 år. Hur gör man för att få både respekt och ändå kunna förbli kompis med sitt barn? Mattias försöker, men är enligt min åsikt, mycket tam. En advokat som rusar på för snabbt när det gäller privata ärenden som har med dottern att göra. Utan urskiljning eller eftertanke.
Vilken advokat vet förresten inte vad en trojansk häst är idag?
Mattias stämmer ”möte” med sin dotter. Kanske ett typisk advokatuttryck, men verkar lite långsökt i en vanlig föräldersituation.

I sin iver att berätta allt annat i boken – där det händer ofantligt mycket, verkar författaren ha lite bråttom emellanåt. En bra historia måste även byggas upp av trovärdiga karaktärer och här brister det från och till. Rebecka känns äkta, samt många av dialogerna. Även polisporträtten blir levande. Däremot känns inte Mattias helt trovärdig och vältecknad.
En ordentlig genomgång av boken, hade vunnit på att vissa stycken strukits ner rejält enligt min åsikt, bl.a rättegången mot Edvard, prästen som står åtalad för misshandel. Linus behövs i boken, men får även han mycket stor plats. Berättelsen tappar tempo.

Mattias får också ett advokatärende där han anförtror sig åt klienten, som råkar vara polis. Bodström hoppas jag inte är förlaga till advokatkaraktären!

Poliserna Fredrik och Leif ställs inför ett dilemma efter gripandet av pundaren Micko. Vad var det han ville berätta för dem innan han dog på tunnelbanespåret? Och hur lojal ska en person vara mot en kollega, oavsett om det är i polisyrket eller något annat yrke? Nyttiga frågor att ställa.

Gerd Lundin, justitieminister, fel person på fel yrkesplats. Hon har sufflös i Susanne och därmed suddas de värsta tabbarna ut. En kvinna som manövreras helt omedvetet av omgivningen. Med en sakteliga klarsyn som leder henne mot ett nytt mål. Inte likt det Linus har, men dock med bestämda steg.

Spåren leder i olika riktningar och spänningen vidhålls. TIllfällen och slumpen styr och det är alltför många händelser för att jag ska ryckas med av boken. Ordet lagom hade varit en bra riktlinje. Däremot en eloge till Bodström som lyckas sy ihop hela storyn.

Plus i kanten för den roande beskrivningen om dilemmat med att sätta upp buggningsutrustning!

Bodström har mycket att berätta och en bred bas att stå på. Däremot hade jag önskat en gnutta romantik då här ändå berättas om olika relationer. Kanske i den bok som kommer nästa vår? Ämne okänt, men jag håller tummarna för att det ska bli något med lite romantik i alla fall. Har man som Bodström många barn själv, borde han kunna skriva om detta ämne. 🙂
Tilläggas ska att jag inte läst de andra böckerna i serien – där flödade kanske romantiken?

Betyg: 3+

Läs även om författarmötet med Thomas Bodström:
https://skrivpedagog.wordpress.com/2013/12/04/thomas-bodstrom-en-kvall-med-populisten/

Thomas Bodström, en kväll med Populisten.

Thomas Bodström, författarsamtal i Malmö en kväll i november 2013.

Vi sitter samlade i Kirsebergs bibliotek. Förvänansfullt sorl, prassel med papper och frågor som ”Undrar hur han är?”, ”Han är snygg på TV.” ”Nej, jag har inte läst hans böcker, men han är ju känd!” ”Jag vill veta hur han hinner med allt – han har ju ändå 4 barn!”

Själv går jag runt bland hyllorna, bläddrar lite i några av hans böcker. Jag har inte läst hans deckare och ikväll ska han tala om sin senaste – och sista – i deckarserien om Mattias, Gerd och Susanne. Det ska bli intressant att lyssna på hur hans tankar går om skrivande.

Försening. Inga besvikna suckar utan förväntningarna verkar öka istället – far upp mot taket och studsar glatt som små bubblor av plast. De där man kan trycka på – ska det blir så ikväll? Små smällar av plast och där står Bodström kvar utan greppbart innehåll? Ska det blir politikerprat eller som den retoriker han är, kan han väl skilja på forum?

”Där är han!” ”Han har kommit!”
Ja, här kommer författaren. Står precis framför mig och pratar länge och uttömmande om många ämnen. Han börjar med sin barndom där han började skriva mycket tidigt. Boken ”Slaget om Karatchi” med infogade serierutor, har aldrig tryckts. Eller lästs. Den skrev han i 10-årsåldern. Och nej, det verkar inte som om den är aktuell för tryckning framöver heller.

Men innan han börjar sin föreläsning, blir det mycket fotbollsnack. ABF som anordnar denna författarafton, har precis haft ett liknande arrangemang med Staffan Tapper. Som f.d fotbollsspelare går givetvis Bodström igång på detta. Han har undersökt hur illa den där missade straffen var 1974 – och enligt honom, var den inte  så avgörande. Själv har han fått in ett mål på Jonnie Fedel. Som Bodström säger ”Har man inte gjort så många mål, då minns man dem man satte.”

Det känns som om vi alla är vi med Thomas Bodström. En familjär stämning, kanske mycket beroende på den inledande fotbollsmanövern. Männen i åhörarskaran tar snabbt till sig mannen till sina hjärtan. Kvinnan bredvid mig är imponerad; inte av författarskapet utan hans medverkan i TV.

Deckarserien växer fram när vi får ta del av Mattias, Susanne och Gerd genom Bodströms beskrivning. De tre karaktärer som har funnits med i de fyra böckerna. Givetvis förekommer det dåliga politiker och personer inom rättsväsendet. Dessa är bäst att skriva om – hur skulle det annars bli läsvärt, menar Bodström. Karaktären Gerd Lundin är politiker, inte den bästa, men han tycker om henne ändå. Däremot Mattias blir en allt odrägligare typ – i alla fall om vi får tro författaren själv. Han är inte förtjust över att många anser att just Mattias verkar ha Bodström som förlaga.

”Populisten” är titeln på hans senaste bok. Han talar mycket om detta – att ordet populist har blivit ett skällsord. Om vilken stor populist Obama är som exempel.
Det kommer en ny bok nästa år – hemligt ämne. Bodström skriver en bok om året och han samarbetar gärna med Liza Marklund. De hjälper varandra, speciellt när någon har kört fast (främst Bodström).

Han snuddar lite vid sitt advokatyrke, han var i rätten senast på förmiddagen. De svåraste målen anser han vara sexualbrott och misshandel av kvinnor. Det är inte alltid lätt att få fram sanningen.

Hans bästa kritiker av böckerna är hans hustru (25 års äktenskap) samt några vänner som han uppskattar som kritiker. Bodströms nuvarande förlag Norstedts, får högt betyg.

Det är en sak som är svår, enligt Bodström. Att vara tydlig. Utan att bli övertydlig. Ingenting som rekommenderas för en författare och uttrycket ”kill your darlings” kämpar han med ofta. Van som han är att allt ska vara korrekt, blir det lätt alltför mycket upplysning i hans böcker – bara att stryka och ändra innan tryckning!

Thomas sätter upp lappar när han skriver – vanliga klisterlappar. Som ibland trillar ner och kanske inte alltid uppskattas av andra i familjen (läs frun). Han vill gärna ge några tips för den som vill skriva.
1. Skriv! Ofta.
2. Var egoist och lyssna inte på omgivningen när du skriver. Redigeringar osv kan du göra efteråt, men låt dig inte påverkas.
3. Du måste tycka om ditt ämne! Annars skriver du inte från hjärtat.
4. Du behöver inte skriva i ordning.
5. Ge dig själv delmål.

Vid frågan om vad han skulle välja för yrkesbana resten av livet; fotbollsspelare, politiker, advokat eller författare, svarar han fotbollsspelare. Varma skratt – även av Bodström. ”Nej, jag är utbildad till advokat och det skulle jag vilja arbeta med”, ändrar han sig sedan.

Kvällens författarsamtal går snabbt. En taxi väntar och Lomma är nästa anhalt. Jag samtalar med ABF-anordnaren en stund och går sedan ut. Där kommer Bodström småjoggande igen och säger ”Det gick inte att bara ta en taxi”. Nej, även författare måste nog ha en rekvisition. Eller om det var en fotbollsspelare jag mötte – han småjoggade i bra tempo.

Boken ”Populisten” ska jag recensera framöver, den läser jag just idag. Tack vare Bodström fick jag den hem i brevlådan.

Innan jag gick till Kirsebergs bibliotek, läste jag vad senaste Twitterinlägget från Bodström:
”Firade dotterns 15årsdag i morse. Informerade henne om att hon numer är straffmyndig. Hur yrkesskadad är jag egentligen?”
En man med självinsikt är mitt omdöme. Hur han är som författare får jag återkomma till.

Ps Jag har inte ambition att bli författare – därför har jag inte strukit i detta inlägg. Inte killed my darlings alls alltså. 🙂

Bokrecension: https://skrivpedagog.wordpress.com/2013/12/10/bokrecension-populisten-av-thomas-bodstrom/