Etikettarkiv: spänningsroman

Recension_Orten_Joakim_Zander

Titel: Orten
Författare: Joakim Zander
Förlag: Wahlström & Widstrand

Cdon Cdon
AdLibris Ginza
Bokus Bokus

Med debutboken Simmaren klev Joakim Zander in i mitt läsande med bestämda steg för två år sedan. Hans bok har nu sålts till 30 länder och filmrättigheterna är även de sålda till ett filmbolag i USA. Något jag förutspådde till en viss del – spridningen blev ännu större än jag kunde ana.

Joakim har en bred bas att stå på med sin erfarenhet, privat och arbetsmässigt. Han har bott i Mellanöstern och USA samt doktorerat i juridik.
Det märks i de två böcker han har skrivit. Rykande aktuella ämnen och händelser i vårt samhälle.

Orten. En bok som kan läsas helt fristående, men gärna med Simmaren i klart minne. Efter de första 50-tal sidorna känner jag mig lite förvirrad. Vad handlar det här om? Men, får du samma känsla: Ge inte upp! Snabbt drar Joakim med mig som läsare i sitt ledband som han även använder i sin första bok och jag är fast. Bladvändaren har visat upp sitt rätta ansikte och det är svårt att lägga ifrån sig boken.

Vad handlar Orten då om? Är det en fiktiv berättelse – eller, finns det en uns av sanning i den? För mig är svaret självklart: allt ligger i läsarens öga. Gränsen är mycket marginell och Zander bevisar detta i boken.

Yasmine och Fadi. Ett syskonskap där samhörigheten lyser starkt. Genom den fiktiva stadsdelen Bergort, strömmar ett helt hav av känslor och en får en stor roll genom skildringen: skuld. Ett syskonpar med en ambition att stå ut i samhället. Överleva och kanske någonstans hitta en mening med allt. Yasmine lär sin bror svenska genom ordramsor och finns som en skyddande ängel. Tills att hon lämnar honom och stannar borta. Borta är hennes berättelser om Ronja och Vildvittrorna som skrämde Fadi. Borta är hennes värmande omtanke och skydd.

Klara, med i första boken, finns med även i denna bok. Hennes försvunna dator i London, där hon bor och arbetar, är en sak som förbryllar henne. Det är först när någon dör i hennes närhet, hon börjar ana vidden av allt. Allt är inte vad det ser ut att vara. Det visar sig vara höga makter inblandade med proportioner som kan förändra mycket. För många.

Förorten, där det jäser och trappas upp. En spänning och en medvetenhet hos de unga att något kommer att brisera. En symbol figurerar och Yasmine får efter sina fyra år borta från Bergort, indikationer på att hennes bror kan vara inblandad. Vad händer och är det sant: kan Fadi vara vid liv?

Samma jäsande känsla bygger Zander upp för varje sida. Han är ypperlig i sina levandegörande av karaktärerna och berättar hur en ung människa kan dras med fundamentala frågor. För att lockas till att finna sin egen sanning. Och kanske lycka. Fadi ser sig ha vingar och beskriver dem själv genom ”De är stora nu. Stora och svarta som sot och profetens flagga”.

Dialogen, främst i början av boken, känner jag igen från mina egna bussresor i Malmö och när jag läser författarens tacktal på sista boken i boken, förstår jag varför allt känns så bekant. Han har lyssnat, tagit in och förmedlar orden fenomenalt. Både de som sägs – och de som känns.

Växelkapitel med de olika karaktärerna, årtalen och händelserna fungerar utmärkt. Zander är duktig på att måla i bilder och även denna bok känns filmisk. Dialogerna känns mycket äkta samt miljöerna.

Ibland får jag känslan av att Stieg Larsson lever. Eller är det som med Fadi? Ett rykte bara – eller är Zander helt enkelt en värdig författare att överta Stiegs mantel?

Mitt svar är inte långt borta: Ja!

Men jag ser gärna mer än en trilogi.

Kapaciteten finns här – frågan är om viljan gör det.
Jag kan känna lite Salandervibbar i boken. Och det är inte märkligt alls, då vi lever i en digital tidsepok där hackers med flera, spelar stor roll. Orten fokuserar inte på den digitala världen, men fundamentala, utan det är i av karaktärerna jag känner igen de där människorna som alltid överlever. Nästan alla.

Jag vill läsa flera böcker som denna där känsloregistret finns; svek, hämnd, kärlek, vänskap, sorg, skuld. Kanske med en gnutta romantik också Joakim?

Min hälsning till Joakim Zander blir, här citerar jag ur Orten:
”Lojalitet är en färskvara.”

© Skrivpedagog May-Louise Andersson

Recension av Simmaren

 

Bokrecension ”Slutet av kedjan” av Fredrik T Olsson

Bild

Bokrecension ”Slutet av kedjan” Fredrik T Olsson
Förlag: Wahlström & Widstrand
AdLibris CDON Bokus

Ingenting skulle någonsin få mig att skriva dagbok.
Utom en sak.

Insikten att det snart inte finns någon som kan läsa den.


Tisdagen den tjugofemte november.

Det är snö i luften.

Och skräck i allas ögon.”

Inledningen på spänningsromanen ger en försmak om innehållet. Vem det är som skriver dagboken känns inte relevant, utan textens budskap. Skräck? Varför och inför vem? Eller vad? En inledning som lockar till vidare läsning. Snabbt och effektivt.

William Sandberg vill en sak; begå självmord vilket misslyckas rejält. Däremot lyckas någon föra bort honom ifrån sjukhuset han hamnat på och även hans hem är länsat. Böcker och anteckningar som han använt i sitt arbete som kryptoexpert. Kläderna hänger inte i garderoben, datorerna är bortforslade. Även den mycket gamla datorn; hans hembygge.

Christina, Williams f.d. fru är den som upptäcker något märkligt i Williams bostad. Hon inser snabbt att hans försvinnande inte är frivilligt. Med praktikanten Leo beger hon sig iväg för att leta efter exmaken och samtidigt sköta sitt arbete som journalist. Något Leo uppskattar – en vacker kvinna som Christina som får hans vokabulär att bli ännu sämre än vanligt, men hennes närvaro överväger hans tafatthet.

Allt har sin upptakt i Stockholm för att fortsätta ut i Europa. Miljöbeskrivningarna är detaljrika och alla korridorerna i ett slott känns helt autentiska. Små byar, alptoppar, bergsklättring – här finns det mesta och lite till. Den som tycker om siffror blir inte besviken – ej heller den som uppskattar att tänka lite utanför ramarna. Connor, en arbetargrabb som ville ha struktur i sitt liv som ung och därför blev militär, påvisar hur viktiga rutiner kan ha i ett liv. En styrning under ett helt liv som satt sina spår.

En kvinna, Janine möter jag längre fram i boken. Först är jag orolig för att hon ska visa sig vara en ny Lisbeth Salamander.  Det finns en del snarlika drag.. Karaktären blir aldrig blir helt levande i mina ögon. Författaren koncentrerar sig mer på männen i berättelsen.

Jag uppskattar även att det finns kvinnor i höga positioner vilket ibland saknas i spänningsromaner. Utan att generalisera.
Parallellkapitel fungerar utmärkt och cliffhangers finns det gott om. Ibland snuddar tanken på Dan Brown och Stig Larsson, men detta är ingen kopia.
Boken tar även upp utanförskap. Genom en ung människas ögon och även genom Connors. Frågeställningen om hur lätt det uppstår konflikter inombords känns äkta.

En mild humor skymtar fram ibland och då detta sker sällan, sticker den ut desto mer. Bra! Metaforerna duggar tätt ibland och förstärker romanen. Författarens sätt att beskriva framträder tydligt i ”Och så satt de så några ögonblick, förvissade sig om att det inte var något mer som behövde bli sagt, och när de inte hade någonting mer att inte säga varandra …”

Här finns inga lösa trådar och visserligen får läsaren tänka till, men svaren kommer framöver. Jag hade gärna sett att boken avslutats lite annorlunda – här blir detaljerna för många. Det är för övrigt en av de få svagheter jag finner i boken.

Fredrik T Olsson har tidigare skrivit manus för TV och detta är hans imponerande debutroman. Visserligen märker jag att det är en mans perspektiv och kan sakna någon framträdande romans. Kanske inte nödvändigt, men hade tillfört boken ytterligare några läsare. Nu är det en spänningsroman, men även i kärleken kan spänningen försätta människor i djup skräck. Kanske något Fredrik T Olsson tar fasta på inför nästa bok.

Att det kommer flera böcker framöver ser jag som mycket positivt. Denna bok ligger som grund till filmmanus som är sålt till Warner Bros. Säg den debutant som lyckats med det innan på senaste tiden?

Baksidestexten bör man hoppa över. Den gör inte boken rättvisa. Läs och bilda din egen uppfattning – om boken, om författaren och varför det kanske kliar lite extra på just d i n rygg under läsning.

Recension_Simmaren_av_Joakim_Zander

Titel: Simmaren
Författare: Joakim Zander
Förlag: Wahlström & Widstrand

Cdon Cdon
AdLibris AdLibris
Bokus Bokus

Jag möter en debutant och är beredd. Förväntningarna är på noll och som den språkpolis jag är, kommer min noteringspenna att glöda. Tillika en jurist som debuterar – jag anar ett stelt språk, cynisk som jag är.

Allt det här kommer att kastas omkull, radikalt. Joakim Zander har skrivit en spänningsroman och det är det inte någon som helst tvekan om! En bladvändare där karaktärerna rör sig i miljöer som är detaljrikt beskrivna. En författardebut som lämnar spår. Det här är inte sista gången jag läser något av Joakim Zander.

Huvudkaraktären, Simmaren, är agenten som rör sig i boken likt simtag. Omärkliga små simtag i miljöer där han inte ska märkas eller synas. En man utan spår och som ändå säger ”Bakom mig skapar mina steg djupa diken och hur jag än försöker kan jag inte täcka över dem.”
En mening som symboliserar mycket i denna poetiskt skrivna roman. Kärlek, frustration, rädsla, jakt – känslorna varierar, men spänningen består. De växelvis beskrivna karaktärernas framfart fungerar utmärkt. Som läsare gäller det att hänga med i tempot. Bland havsband, huvudstäder, krigets berg och via alla tänkbara kommunationsmedel. Allt går framåt och ingen går säker. Varken känslomässigt eller fysiskt.

En agent som begår ett markant fel – han blir känslomässigt bunden. Ett barn han lämnar bakom sig i början av boken. Spåren som aldrig försvinner.
Ej heller för de människor som varit i krigshärjade länder. Ingen människa kan fly i evighet.

Simmaren är välskriven med dialoger och miljöer som står för sig själva. Allt i samklang med allt som sker. Boken kommer att bli film och/eller tv-serie – den BÖR bli det!
Den påminner mig delvis om Stieg Larssons triologi, utan att för den skull kännas som en blek kopia. Joakim Zander har hittat sin egen författarröst. Visserligen finns här några klyschor – vilka jag tror med avsikt är skrivna av en smått leende författare – som ”Vänd dig absolut inte om. Vi är förföljda.”

Läs inte baksidetexten – boken är bättre än så! Jag kan starkt rekommendera denna läsupplevelse. Betyg 4/5 då jag givetvis hittade småsaker som borde ändrats i texten och som kvinna hade jag önskat en aning mera romantik och mindre stereotypa kvinnokaraktärer. De klarar sig själva – ibland i överkant.

Nästa bok blir säkerligen en ren 5:a!