Recension: ”Poesi för kärlek – Make Love Not War”

Kärlekspoesiantologi

Kärlekspoesiantologi

Alltför långa ord brukar jag dela upp i mindre delar eller helt enkelt föredra att använda andra. Jag gillar korta texter, gärna med korta ord samt rationella och enkla budskap.
Plötsligt ser jag ett ord som lägger sig varmt inom mig och här finns ingen tvekan: det är äkta, rejält långt och mycket speciellt. Fyllt av kärlek och framtidstro.
Kärlekspoesiantologi.

Vad innebär då detta? Kan budskapet sippra ut genom boksidorna och berör texterna läsaren?

Boken har nyligen kommit ut på bokdiskarna och är en ren kärleksgåva från de skribenter som har sänt in bidrag via poesisidan Poeter.se. Runt 400 bidrag sändes in där det fanns strikta skrivregler: Max 15 rader, 50 tecken/rad och för rubriken fanns regeln: max en rad på högst 30 tecken. 250 texter valdes ut.
Är det då viktigt att berätta om reglerna?
Ja, spelregler är viktiga i texter. De är en utmaning för många som är vana att skriva långt. Att få in rätt budskap.

Poeter.se och Förlaget TolvNitton Förlag AB, har gemensamt att de vill visa på kraften som finns i orden. Denna antologi tar läsaren med på en resa genom livet, världen och själen. Likt de tidigare antologierna, finns här något för alla smaker.

Kärlek, vad är det?
I texterna är det allt från rena kärleksförklaringar till en person till alla världsmedborgare. Till livet självt och världen. Modet att ge kärlek till den som minst förväntar sig den. Händerna räcks ut genom boksidorna och det är lätt att frossa i allt det varma, glädjen och styrkan. Vissa rader visar även en rädsla över en kallare värld och manar till djupare eftertanke. Andra är humoristiska och vissa, de får mig att le stort.

Läs, köp många exemplar och ge bort.
Vackrare kärlek kan inte annat än främja de kärleksband du vill frammana, fastställa eller göda.

Enligt mig är detta den vackraste av de antologier som Poesi.se har fått publicerade.

Tack alla skribenter och varmt välkomna åter.

Läs gärna mer om Poesi.se – här finns några tidigarre recensioner:
Poesi mot rasism
10 år med poeter.se

 

 

 

 

Annonser

Recension_Orten_Joakim_Zander

Titel: Orten
Författare: Joakim Zander
Förlag: Wahlström & Widstrand

Cdon Cdon
AdLibris Ginza
Bokus Bokus

Med debutboken Simmaren klev Joakim Zander in i mitt läsande med bestämda steg för två år sedan. Hans bok har nu sålts till 30 länder och filmrättigheterna är även de sålda till ett filmbolag i USA. Något jag förutspådde till en viss del – spridningen blev ännu större än jag kunde ana.

Joakim har en bred bas att stå på med sin erfarenhet, privat och arbetsmässigt. Han har bott i Mellanöstern och USA samt doktorerat i juridik.
Det märks i de två böcker han har skrivit. Rykande aktuella ämnen och händelser i vårt samhälle.

Orten. En bok som kan läsas helt fristående, men gärna med Simmaren i klart minne. Efter de första 50-tal sidorna känner jag mig lite förvirrad. Vad handlar det här om? Men, får du samma känsla: Ge inte upp! Snabbt drar Joakim med mig som läsare i sitt ledband som han även använder i sin första bok och jag är fast. Bladvändaren har visat upp sitt rätta ansikte och det är svårt att lägga ifrån sig boken.

Vad handlar Orten då om? Är det en fiktiv berättelse – eller, finns det en uns av sanning i den? För mig är svaret självklart: allt ligger i läsarens öga. Gränsen är mycket marginell och Zander bevisar detta i boken.

Yasmine och Fadi. Ett syskonskap där samhörigheten lyser starkt. Genom den fiktiva stadsdelen Bergort, strömmar ett helt hav av känslor och en får en stor roll genom skildringen: skuld. Ett syskonpar med en ambition att stå ut i samhället. Överleva och kanske någonstans hitta en mening med allt. Yasmine lär sin bror svenska genom ordramsor och finns som en skyddande ängel. Tills att hon lämnar honom och stannar borta. Borta är hennes berättelser om Ronja och Vildvittrorna som skrämde Fadi. Borta är hennes värmande omtanke och skydd.

Klara, med i första boken, finns med även i denna bok. Hennes försvunna dator i London, där hon bor och arbetar, är en sak som förbryllar henne. Det är först när någon dör i hennes närhet, hon börjar ana vidden av allt. Allt är inte vad det ser ut att vara. Det visar sig vara höga makter inblandade med proportioner som kan förändra mycket. För många.

Förorten, där det jäser och trappas upp. En spänning och en medvetenhet hos de unga att något kommer att brisera. En symbol figurerar och Yasmine får efter sina fyra år borta från Bergort, indikationer på att hennes bror kan vara inblandad. Vad händer och är det sant: kan Fadi vara vid liv?

Samma jäsande känsla bygger Zander upp för varje sida. Han är ypperlig i sina levandegörande av karaktärerna och berättar hur en ung människa kan dras med fundamentala frågor. För att lockas till att finna sin egen sanning. Och kanske lycka. Fadi ser sig ha vingar och beskriver dem själv genom ”De är stora nu. Stora och svarta som sot och profetens flagga”.

Dialogen, främst i början av boken, känner jag igen från mina egna bussresor i Malmö och när jag läser författarens tacktal på sista boken i boken, förstår jag varför allt känns så bekant. Han har lyssnat, tagit in och förmedlar orden fenomenalt. Både de som sägs – och de som känns.

Växelkapitel med de olika karaktärerna, årtalen och händelserna fungerar utmärkt. Zander är duktig på att måla i bilder och även denna bok känns filmisk. Dialogerna känns mycket äkta samt miljöerna.

Ibland får jag känslan av att Stieg Larsson lever. Eller är det som med Fadi? Ett rykte bara – eller är Zander helt enkelt en värdig författare att överta Stiegs mantel?

Mitt svar är inte långt borta: Ja!

Men jag ser gärna mer än en trilogi.

Kapaciteten finns här – frågan är om viljan gör det.
Jag kan känna lite Salandervibbar i boken. Och det är inte märkligt alls, då vi lever i en digital tidsepok där hackers med flera, spelar stor roll. Orten fokuserar inte på den digitala världen, men fundamentala, utan det är i av karaktärerna jag känner igen de där människorna som alltid överlever. Nästan alla.

Jag vill läsa flera böcker som denna där känsloregistret finns; svek, hämnd, kärlek, vänskap, sorg, skuld. Kanske med en gnutta romantik också Joakim?

Min hälsning till Joakim Zander blir, här citerar jag ur Orten:
”Lojalitet är en färskvara.”

© Skrivpedagog May-Louise Andersson

Recension av Simmaren

 

Bokrecension ”Klara, färdiga, dö!” av Lars Forsberg

Titel: Klara, färdiga, dö!
Författare: Lars Forsberg
Recensent: Skrivpedagog May-Louise Andersson
Förlag:
Forum (Hemsida)

AdLibris
CDON
Bokus

Kan en författare lyckas med sin uppföljare till debutboken?
Med den frågan inom mig, öppnade jag bok nummer två om Torsten.
Redan inledningsvis får Torsten, även kallad T-Rex, ordet. Han ger sin beskrivning av alla aktörerna jag kommer att få stifta bekantskap med under de kommande drygt 350 sidorna. Vissa nya, andra lärde jag känna redan i första boken ”Rör inte mitt mord!”

Det mest utmärkande för T-Rex är hans stora tillit till sig själv. Oavsett situation, ser han storheten hos sig själv och märker att alla i omgivningen antingen är naiva, klumpiga, korttänkta eller helt enkelt helt dumma i skallen! Hade allt skötts efter Torstens kraftfulla hjärna, vore inga utredningar långrandiga. En misstänkt, säkert även skäligen sådan och då snabbt tid för rättegång och fängelse. Lätt som en plätt! En rejäl karl den här Torsten, med många år inom polisen.

Historien denna gång rör sig om ett rån mot en guldsmedsbutik, ett mord och ett par försvinnanden. Johannes, vapendragaren jag mötte i förra boken, har även fått kärleksproblem. Torsten delar gärna med sig av sina goda råd – han har erfarenhet som nu bor med Ulla nummer två. Nummer ett lämnade honom för den förträfflige Sune. Han som kan bygga en fin altan. Sune vars like Torsten vill härma och givetvis bli en väsentligt bättre upplaga. Med en ännu större altan. Utan ansträngning. Därmed lovar Torsten mycket – till sin nuvarande sambo och tyvärr även till andra. Vita lögner underlättar hans liv. I första skedet – i andra inser han ibland att det vore enklare att hålla sig till sanningen. Den insikten är alltid kortlivad.

Torsten lever sig in i sitt arbete och jag med honom. Jag känner hans vånda över omstruktureringen inom polisen. Hans ego får smällar i ett. Inget knäcker Torsten. Han håller sig uppe med drömmar om TRPD (läs i boken och förstå mer), sin stora förmåga att göra sig bra i all media och genom ett stort hjärta. Längst in under all det pompösa (en del säger dryga, andra lata) skalet, finns hans sårbarhet. Sonen som han inte står nära, men gärna vill. Ulla som han älskar men inte riktigt vet hur han ska hantera. Och hans stora rädsla: att bli ensam.

Böckerna, bägge, är klart läsvärda. Denna andra bok av Lars Forsberg, fd. copywriter bland andra yrken, som nu arbetar som polis, håller en hög klass. Att få mig som läsare att skratta högt genom de oerhört skickliga gestaltningarna, visar på en insikt om hur en läsare reagerar.

Forsberg når fram med bravur!

Torsten sätter spår. Karaktären tar plats i boken, även viktmässigt (berätta inte detta för Torsten, då han är känslig) och ändå lär jag känna alla de andra. Poliserna, Greven som i denna bok börjar arbeta för Torsten (från bänken där han oftast ligger), buset, vittnen – cheferna.

I nuläget har böckerna om Torsten kommit varje år. En god vana som jag onekligen inte vill bryta. Något Torsten säkert håller med om och jag hoppas att Lars Forsberg inser detta.

Välkommen in i Torstens värld – en humordeckare med mycket skratt mellan sidorna!
Observera att inget går över i plattityder eller i överdrivna situationer.
Den som gillar böcker med ett stort driv i pennan, bör läsa Lars Forsberg. Välskrivna böcker och noggrann korrektur. Tack för det!

Torsten hälsar förresten att har du gott kaffe, en av hans små laster, kommer han gärna på besök hem till dig.

Läs mer om författaren: www.larsforsberg.se
Där beskrivs hur första mötet mellan huvudkaraktären och författaren gick till.

Klara, färdiga, dö!</p><br />
<p><br /><br />
Lars Forsberg

Bokrecension av ” ©sverige #poesimotrasism ”

csverige_OMSLAG_DIGITAL
Recension av #poesimotrasism (en poesiantologi)
Förlag: Tolvnitton Förlag
Recensent: Skrivpedagog May-Louise Andersson

För nästan exakt ett år sedan, höll jag boken ”Poesi 10.0” i min hand. En bok där medlemmar från webbsidan Poeter.se skrivit bidrag utstrålande frenesi, smärta, glädje, kärlek, sorg och de flesta andra känslor. Den borde ha en efterföljare. Nu är den här.

Boken #Poesimotrasism ligger väl i tiden. En hashtagg. Ett ord som många inte kände till för några år sedan. Kan låta märkligt för vissa, men desto sannare för den som vuxit upp utan internet. För dig som vill lära sig mer om dessa taggar – och få en liten lektion på köpet, kan med fördel besöka
http://digitalpr.se/2013/06/17/vad-ar-en-hashtag

Antologin, med sina 159 utvalda dikter från Sveriges största poesisajt, har även definitionstexter från ”Forum för levande historia”. Denna myndighet som lyder under Kulturdepartementet, har som uppdrag att främja arbete med demokrati, tolerans och allas lika värde. I detalj beskriver de rasism, antisemitism, antiziganism,islamfobi, homofobi, bi- och transfobi samt det som kallas rätt och slätt: åskådaren. Viktiga och informativa texter.

Åter till dikterna i antologin: kan de leva upp som efterföljare till den förra boken? Absolut. Med råge. Denna gången är inriktningen klar – texterna ropar på uppmärksamhet. Ej för egen vinning utan för att belysa vårt samhälle och de människor som är utsatta. Rösterna stiger upp från varje sida; klara, påträngande och välbehövliga. Inslagen av natur är återkommande, likväl som tiggaren på gatan. Dikterna tar oss genom hela Sverige och ingenstans stängs dörren för den som står utanför. Orden är kraftfulla och hoppet om att gemensamt stå emot alla kalla vindar i ett alltmer rasistiskt samhälle, vibrerar på varje sida.

Förståelsen över olikheter framträder tydligt varav dessa rader är från hashtaggen #olikalika:
”De är lika de två,
bortom djupets skillnadsillusion.
Men ovan rasar haven,
olika men lika i krock.”

Barndomsminnen blandas med rädsla för stöveltramp. Natur med asfalt. Likt sånger stiger dikterna upp och ingen verkar vara oenig; alla ska ha rätt att få vara som de är. Utan påhopp.

Jag kan starkt rekommendera antologin. Den sticker ut hakan och gör det med en bra blandning. Låt mig citera några rader där jag känner hur tryckförbandet beskriver min känsla vid läsning;
”Och det stämmer inte alls,
att brända barn skyr elden
eller att tiden läker alla sår.
Men när de inre fördämningarna brister
och det förflutna kommer på besök
så blir poesin som ett tryckförband.”

Läsaren blir i en annan dikt uppmanad att tänka sig för då upphittade, ej önskade, saker tillfaller upphittaren – att aldrig plocka upp någons borttappade omdöme.
Många texter och jag hade kunnat citera ytterligare några till – jag överlåter det ansvaret till dig som läsare att göra detta. I alla medier.

Mitt omdöme är klart – missa ej denna antologi. Inspireras, häpna över denna kraft som stiger upp ur raderna och skriv din egen dikt. Låt aldrig denna budkavel tystna.

Angående Poeter 10.0:
https://skrivpedagog.wordpress.com/2014/01/09/bokrecension-poesi-10-0-10-ar-med-poeter-se/

Reglerna för antologin:
https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1030755

 

Ps Jag har ett eget bidrag med i antologin, anonymt.
Givetvis kunde jag inte motstå utmaningen och glädjen i att vara med i denna budkavel.

Bokrecension ”Slutet av kedjan” av Fredrik T Olsson

Bild

Bokrecension ”Slutet av kedjan” Fredrik T Olsson
Förlag: Wahlström & Widstrand
AdLibris CDON Bokus

Ingenting skulle någonsin få mig att skriva dagbok.
Utom en sak.

Insikten att det snart inte finns någon som kan läsa den.


Tisdagen den tjugofemte november.

Det är snö i luften.

Och skräck i allas ögon.”

Inledningen på spänningsromanen ger en försmak om innehållet. Vem det är som skriver dagboken känns inte relevant, utan textens budskap. Skräck? Varför och inför vem? Eller vad? En inledning som lockar till vidare läsning. Snabbt och effektivt.

William Sandberg vill en sak; begå självmord vilket misslyckas rejält. Däremot lyckas någon föra bort honom ifrån sjukhuset han hamnat på och även hans hem är länsat. Böcker och anteckningar som han använt i sitt arbete som kryptoexpert. Kläderna hänger inte i garderoben, datorerna är bortforslade. Även den mycket gamla datorn; hans hembygge.

Christina, Williams f.d. fru är den som upptäcker något märkligt i Williams bostad. Hon inser snabbt att hans försvinnande inte är frivilligt. Med praktikanten Leo beger hon sig iväg för att leta efter exmaken och samtidigt sköta sitt arbete som journalist. Något Leo uppskattar – en vacker kvinna som Christina som får hans vokabulär att bli ännu sämre än vanligt, men hennes närvaro överväger hans tafatthet.

Allt har sin upptakt i Stockholm för att fortsätta ut i Europa. Miljöbeskrivningarna är detaljrika och alla korridorerna i ett slott känns helt autentiska. Små byar, alptoppar, bergsklättring – här finns det mesta och lite till. Den som tycker om siffror blir inte besviken – ej heller den som uppskattar att tänka lite utanför ramarna. Connor, en arbetargrabb som ville ha struktur i sitt liv som ung och därför blev militär, påvisar hur viktiga rutiner kan ha i ett liv. En styrning under ett helt liv som satt sina spår.

En kvinna, Janine möter jag längre fram i boken. Först är jag orolig för att hon ska visa sig vara en ny Lisbeth Salamander.  Det finns en del snarlika drag.. Karaktären blir aldrig blir helt levande i mina ögon. Författaren koncentrerar sig mer på männen i berättelsen.

Jag uppskattar även att det finns kvinnor i höga positioner vilket ibland saknas i spänningsromaner. Utan att generalisera.
Parallellkapitel fungerar utmärkt och cliffhangers finns det gott om. Ibland snuddar tanken på Dan Brown och Stig Larsson, men detta är ingen kopia.
Boken tar även upp utanförskap. Genom en ung människas ögon och även genom Connors. Frågeställningen om hur lätt det uppstår konflikter inombords känns äkta.

En mild humor skymtar fram ibland och då detta sker sällan, sticker den ut desto mer. Bra! Metaforerna duggar tätt ibland och förstärker romanen. Författarens sätt att beskriva framträder tydligt i ”Och så satt de så några ögonblick, förvissade sig om att det inte var något mer som behövde bli sagt, och när de inte hade någonting mer att inte säga varandra …”

Här finns inga lösa trådar och visserligen får läsaren tänka till, men svaren kommer framöver. Jag hade gärna sett att boken avslutats lite annorlunda – här blir detaljerna för många. Det är för övrigt en av de få svagheter jag finner i boken.

Fredrik T Olsson har tidigare skrivit manus för TV och detta är hans imponerande debutroman. Visserligen märker jag att det är en mans perspektiv och kan sakna någon framträdande romans. Kanske inte nödvändigt, men hade tillfört boken ytterligare några läsare. Nu är det en spänningsroman, men även i kärleken kan spänningen försätta människor i djup skräck. Kanske något Fredrik T Olsson tar fasta på inför nästa bok.

Att det kommer flera böcker framöver ser jag som mycket positivt. Denna bok ligger som grund till filmmanus som är sålt till Warner Bros. Säg den debutant som lyckats med det innan på senaste tiden?

Baksidestexten bör man hoppa över. Den gör inte boken rättvisa. Läs och bilda din egen uppfattning – om boken, om författaren och varför det kanske kliar lite extra på just d i n rygg under läsning.

Bokrecension ”Benny Zeligs underbara resa med Döden” Simon Kudrischoff

Recensent:  Skrivpedagog May-Louise Andersson

Författare:    Simon Kudrischoff
Titel:             Benny Zeligs underbara resa med Döden
Förlag:          Pocketförlaget samt IDUS förlag

Pocketförlaget 
IDUS Förlag
AdLibris
Benny Zelig är mannen som arbetar för ”Let it snow” och tjänar kovan på sin del av kokainförsäljning. Italienska maffian är huvudmän, men Benny klagar inte – han har det bra i sin lyxigt inredda lägenhet. Fram tills den dagen då han läser om sin egen död i morgontidningen. Därefter är livet sig inte likt – varken för honom eller Livet.

Livet och Döden, detta strävsamma par som bor tillsammans i en Stockholmsförort. Döden arbetar nattetid och den lägre ställde ängeln Kerubus tar hand om dagsskiftet. Människor och djur ska dö för att inte överbefolka jorden och emellanåt är det stressiga skift.
Livet är hemma och sköter alla ödens planering och bokföring. Allas levnadsbana finns i hennes onekligen stökiga arbetsrum och här får jag som läsare verkligen ångest och hoppas de har många brandsläckare.

Benny Zelig borde ha dött, men något går fel i Livets planering och när hon i sin frustration slänger ut Döden, flyttar denne in till Benny. Och sedan är cirkusen igång.

Den resa Benny och Döden företar sig är svindlande  – flykt ifrån Livet och jakten på Bennys mamma. Simon Kudrischoff har onekligen en storartad fantasi och ett driv i sitt skrivande. Jultomten dyker upp, Gud fader själv, Hin Håle och diverse andra storheter. Ingen skonas ifrån författarens penna – det slår mig att Gud har värre vokabulär än karaktären från underjorden, ett annorlunda, medvetet val (eller?). Jultomten är inte den jovialiske person jag känner igen heller. Det här är ingen bok för barn som vill behålla sin tro på en tomte vi minns!

Många kända personer finns i boken (ofta döda) och ingen miljö är främmande för Kudrischoff fantasi i beskrivningen i boken. Miljöbeskrivningarna känns äkta – även om motsatsen är svår att bevisa då det handlar om både himmel och helvete samt människors inre.

Den kvinna som Bennys fastnar för är kanske inte den lämpligaste eftersom hon är gift med Rocko, mannen som svurit på att döda Benny en gång för alla.

Simon Kudrischoff debuterade med boken Huset på Arlozorovgatan. Detta är hans andra bok. Temat är underhållande och bitvis når författaren fram, men oftast blir det tvärtom. En översyn i boken med kraftiga strykningar, hade lyft fram det komiska. Nu tenderar det att bli en ”grabbig” bok (utan att generalisera) – och finns det tillräckligt med killar som läser? Blodet sprutar och även om ingenting är heligt, blir det kraftigt överslag. Karaktärerna känns plastiga och min läsupplevelse känns som ett datoriserat spel.

Det som höjer boken är att den är filosofisk emellanåt. Bland annat skildras ett dödsfall ömt och jag anser det är detta Kudrischoff ska satsa på. Låta läsaren komma karaktären in på skinnet i utsatta situationer – utan baktanken att det ska vara skruvat och roligt. Att hålla ett högt tempo i en pocket, tätskriven på över 400 sidor, är inte lätt. Här lyckas författaren med bravur.
Ändå anser jag att boken hade mått bra av att komma ut i två delar om författaren inte kunde tänka sig stryka många avsnitt – det sistnämnda hade jag föredragit.

Tanken med att låta Bennys barndom åskådliggöras i många avsnitt är god.Tyvärr blir det alltför många och ibland känns det som utfyllnad eftersom de inte tillför handlingen något.

Historians vingslag skymtar fram och jag är helt övertygad om att denne författare kan förädla sitt skrivande. Rent språkligt är det ett flyt i texten med förvisso en del småfel men det märks att det inte är någon nybörjade bakom tangenterna.

Svårighet eller möjlighet?

Vi är alla olika och det visar sig tydlgt för mig när jag läser en text.
Ibland tilltalar den mig direkt, ibland efter ett tag och mer sällan, men det inträffar, inte alls.

I det sista fallet gäller det att jag höjer blicken och verkligen koncentrerar mig.
Det finns inga dåliga texter. Punkt!

Allt hänger på mig som läsare och min egen bakgrund. Kanske hur min dag varit – en besvärlig morgon, dålig kost osv. Många faktorer påverkar en läsning även om det i grunden ska ske objektivt. Alla har vi olika bakgrund och ingen är statisk i sin uppfattning. Sedan kan en lång utbildning tyckas vara ett rättesnöre, men där håller jag inte med. Vi är alla olika. Upprepning, jag vet, men betydelsefull.

Däremot kanske inte alla texter är fullkomliga och författaren kan behöva en objektiv läsnining (dvs ej släkt och vänner, som oftast är duktiga på att berömma, men kanske inte alltid ger konstruktiv kritik).

Det är då jag kan komma till hjälp; med en översyn, coachning, grammatisk feedback m.m.

Jag önskar att alla de som refuserats och inte tror på sig själva att texten håller, ger sig själva en extra chans. Är du en av dem?

Låt någon utomstående och gärna en utbildad person, läsa din text. Det kostar en slant, men i slutändan ger det mera. Du får extra energi, tillit till dig själv samt en bättre text.

Även om det inte finns några dåliga texter, kan de flesta bli bättre! 🙂