Vilken är din katalysator?

p1050648

Jag är helt övertygad om att alla har en tryckknapp. Olika för olika personer – de där olikheterna som är härliga och kreativiteten flödar ut även till andra. Det räcker att vara nära.
En tanke, en tavla, en sång, ett ord – allt kan hända!

Tryckknappen. Katalysatorn.

Min egen tryckknapp triggas ofta igång när jag ser fotografier av Grekland. Automatiskt känner jag dofter, ser olika blå nyanser framför mig och börjar smånynna på Antonis Remos. Fotot här har jag tagit på Kreta för några år sedan.
Det är något speciellt med de platser jag besökt själv. Som om färgerna vore vackrare, dofterna starkare och solen större.

Givetvis kommer jag att hålla skrivkurs i utlandet. Gärna på platser jag besökt.
Oavsett var du befinner dig just nu – vilken är din katalysator?
Jag vet att du har en sådan.

© May-Louise Andersson

Köplats för en skrivkurs?

hundtoa kö
Min resa i södra Sverige har hitintills visat upp ett vackert ansikte.
Jag besöker lämpliga platser för veckolånga skrivkurser.
Med start i sommar.

Hundarna på fotot måste köa till det bästa trädet –
ingen ska behöva stå i kö till mina skrivkurser.
Samtliga kursorter har bra resurser och erbjuder gott om både logi och skrivro.
Och viktigast: en plats för dig att ta dig själv och ditt skrivande på allvar.
Det är du värd.

PS: Vänta inte med att skriva tills att vi ses – skriv några minuter varje dag.
Spara allt du skriver – din hjärna bearbetar allt och du får nya uppslag när du minst anar.
Tro mig, jag har testat själv och ser även resultatet hos mina kursdeltagare.

Välkommen att höra av dig om du har frågor.
skrivpedagog@gmail.com

Foto: från Twitter.

Du har en förmån. #blogg100

Bild

 

Även idag har jag en förmån. Den största av alla.
Jag miste en familjemedlem för många år sedan. En av dem som inte orkade ta del av förmånen. Sorgen kommer alltid att finnas kvar hos mig, men jag respekterar beslutet som togs. Vem är jag att bestämma över andra? Det finns aldrig några rätta svar.

– – – – – – – –

Förmånen att leva.

Bland färgprakt i natur, hos människor och en person som nyss tillfrisknat i min närhet – det är idag jag känner mig extra levande.

– – – – – –

Jag lever.

Gör du?
Ta inga dagar för givna – det är kanske din sista.

Foto: May-Louise Andersson

Värre än Jante. Mycket värre. #blogg100

Bild

 

Tydligen finns det ett facit. Det ingår även ett lås. Nycklarna på bilden kan passa in där.
Det här har någon talat mycket om. Speciellt under den senaste tiden.

Detta facit pekades det mot redan för länge sedan. Då gällde det en färg. På människor.

En sak jag har lärt mig i mitt liv är att det inte existerar något facit. Eller några rätta nycklar.

Människor är lika värda.

Något en del har förstått och andra har svårare att ta det till sig;
orsakerna kan vara många.

Jag tänker på färgade (rätt ord?) människor som togs till slavar.

Är tanken att hudfärg ska spela roll även i vårt samhälle?
Någon säger att det ”bara” gäller olikt tänkande i religionsfrågor etc.

Jag tror de hade andra ursäkter under slavhanteringen.

Ursäkter håller aldrig.

Aldrig.
Det blåser rädsla i Sverige. Alla har rätt till sin åsikt – jag har rätt till min.
Därför väljer jag att för en gångs skull skriva några rader om politik i min blogg.
Grundvärdering för mig är att våga möta andra människor – inte läsa om dem, höra talas om situationer utan se en helhet. Det finns inga kompletta lösningar utan vår värld är en plats för kompromisser. För alla.

Att kortfattat skriva om detta – det går inte.
Min ambition är att alltid ha korta inlägg – förutom recensioner, därför sätter jag punkt. Här: .

Foto: May-Louise Andersson

Nycklarna på fotot går till mitt jobb – där möter jag människor från olika länder.
Jag har tur – jag slipper undra hur de ”andra” tänker – jag frågar dem helt enkelt.
Utan facit

Synliga spår. #blogg100

Bild

Ljusblå himmel, blått hav, grönska eller heta sandstränder kanske? Vad tycker du om mest? Regniga dagar? Eller dagar med vind som får ditt ansikte att vakna till liv med besked?
Eller vill du gå i en skog med barrträd? Kanske lövträd med rasslet i löven kan kännas lugnande.

Vem är du?

Själv tycker jag om en himmel där det händer någonting.
Fotot du ser är ett bevis. Jag var uppe och sprang där igår. I skyn. Du ser den vita slingan efter mig! Viktlös och med en milslång överblick över allt och alla. Främst mig själv.

Om jag plötsligt blivit smått galen eftersom detta inlägg verkar lite flummigt?

Svar: JA!

Galen av energiberikande människor. Igår mötte jag en hel HOP!

Leta efter den typen av människor – känn dig för. Att hitta dem känns som en skatt.

Den där skatten du bär med dig – den ska absolut inte grävas ner. Skatter är till för att främjas.

 

Foto: May-Louise Andersson

En kort stund – eller hur var det? #blogg100

Rutiner.
Bara ordet kan få mig att känna motstånd. Andra gånger känns det som en trygghet. Rutin, vana, samma tid, samma människor, samma … och så löper det på.

Jag går sällan samma runda med min hund. Det är fint att se nya områden och kanske möta nya människor. Ett sådant möte blev det för några dagar sedan. Ett äldre par i sin trädgård, där jag stannade till och berömde dem. En vacker trädgård som jag kan njuta av hejdlöst utan att behöva röra en fena. Inga gräsfläckar på mina byxor alltså. 🙂

Deras humor emellan sig, diskussionen om när de egentligen flyttade till det hus vi står vid, hur det var att bo i Norrland, resan till USA nyligen och mycket mer. Mötet när de själva sågs för första gången för över 60 år sedan. Då glittrade deras ögon!

Efter drygt en timma gick jag vidare med en hjärtlig inbjudan att stanna till flera gånger.

Rutiner är bra att hoppa över ibland.
Gör du det? Kanske dags att testa?

Bild

Foto: May-Louise Andersson mitt i Malmö city

(rubriken ”en kort stund” pekar på att mötet satte spår långt utöver den stund vi möttes, det förstod du säkert men tydlighet är aldrig fel)

Bibliotek

Bibliotek förknippas fortfarande med dammiga böcker, tysta människor och krav på att vara intellektuell. Eller?

Jo, det där med damminnen finns kvar inom människor – det beror på vilken åldersgrupp jag frågar. De som inte besökt ett bibliotek på länge och minns hur det var för en del år sedan. Och att det var viktigt att ta ”rätt” bok – ingen slasklitteratur. Vad nu DET var?! 🙂

Idag, ja, mycket är annorlunda på våra bibliotek. Jag går dit ofta. Det jag slås av är att de som arbetar där är oerhört kunniga OCH hjälpsamma. Alla tips och råd jag fått genom åren; genom detta blogginlägg vill jag gärna säga TACK till alla.

Har du inte besökt ett bibliotek på länge? Gör det. Var inte rädd för att fråga efter den litteratur du söker, låna en dator kanske eller bara sätt dig och titta dig omkring. Här finns ett ställe där du kan ladda dina batterier helt enkelt.