Hur viktig är du?

3 maj 2015

Många händelser i livet formar en människa.

Vad är då viktigast; människan – eller orden?

Lätt säger du, klart det är människan!

Är du helt säker på att du har rätt?

Jag anser att …

utan orden hade människan varit fattig. De behöver komma ut (verbalt) och komma ner (skrivas). En kombination av dem fungerar utmärkt!

Mitt svar blir därför: bägge är viktiga och detta är anledningen till att jag brinner för att förena dem.
Det gör jag genom skrivkurser, coachning, medmänsklighet, positiva tankar i allmänhet och en stark drivkraft i förvissningen om att alla kan skriva!

Det är inte svårare än så.

Överdriv inte ordet viktig – livsnödvändig passar bättre i detta sammanhanget.

En nödvändighet i mitt liv – att skapa ett företag, Skrivenergi, för att sprida ordens viktighet. 🙂

Foto: May-Louise Andersson – Malmö 2015-05-03

Ihålig eller gemista? #blogg100

Bild

 

Bläckfisk, sallad, tzatziki, souvlaki, moussaka —ja, du hör. Greklandstoner!
Jag arbetade på Rhodos i 4 år för länge sedan …
Hur det har något samband med stubben jag plåtade igår? Jo, jag tänkte på fyllda tomater/paprikor: gemista. Vissa rätter gillar jag mer än andra och gemista är en sådan.

Stuffed som betyder fylld. Gemista på grekiska (Yemista :γεμιστά)  – fyllda saker.

Hur är det med ditt liv? Ett välfyllt Innehåll eller är det lite ihåligt som stubbens?

Gör dig en tjänst; se över din inre stubbe 🙂 och låt ditt inre fyllas av goda ting.

Den dag någon sågar ner dig (!) vill du väl inte uppvisa röta eller ett stort hål?

Själv fyller jag på mitt inre med människors energi , naturupplevelser och att skratta mycket.
Det är magiska knep – utan kostnad. 😉

 

Foto: May-Louise Andersson inte långt ifrån city i Malmö

En dörrknackning – gissa vem? #blogg100

Idag blir det ett mycket kort inlägg och det gick inte att fånga på foto. Helt omöjligt att få plats med mitt ämne i fotolinsen helt enkelt!

Jag hörde att någon knackade på dörren imorse och fick omprioritera min morgonrutin. Inte alls fel.
Ibland är det bäst att följa magkänslan.

Vem som knackade på?
Livet.

Stirrade på mig, uppifrån och ner och sa: ”Är detta vad du kallar att leva fullt ut?”

Jag slängde mig om halsen på Livet och lovade bättring. Vem vet, annars hade kanske besöket slutat där?

Jag vill ha Livet på besök – alltid. Fullt ut.

Hoppas du har samma besökare hemma hos dig och gör som jag; inred det finaste rummet åt Livet – då stannar det kvar mycket längre. Med harmoni i maggropen.

 

Väg – med eller utan skäl? #blogg100

Bild

Väg - med eller utan skäl? #blogg100

Ett stenkast ifrån denna ljuvliga allé bor jag – har under ett års tid följt årstiderna på denna plats. En väg, en allé – med många avstickare. De där jag ibland känner för att vika in på. De som i början var helt okända för mig och nu känns lika hemtama som spegelbilden jag dagligen möter.

Symboliken är klar – den här cykelvägen är som livet.
Oavsett om vägen är rak eller ej, det gäller att se vilka avstickare som känns lockande.
Vägskäl, vägval – utmaningar.

I veckan fick jag ett erbjudande jag inte kan säga nej till med lite nya utmaningar. Ska slipa upp engelskan lite igen som blivit lite ringrostig och ta itu med det nya.

Jag kommer att fortsätta blogga ändå – den vägen viker jag inte ifrån frivilligt oavsett om utmaningarna knackar på livets dörr.

Vilka nya vägar har du tänkt slå in på detta året? Berätta och ge mig ännu mera inspiration. 🙂
Du kanske känner till vägar jag helt enkelt inte har förmågan att se…

 

Foto: May-Louise Andersson – som alltid med en mobilkamera

Flytt vid fyllda 98 år – #blogg100

Jag kan inte låta BLI att berätta om ytterligare ett möte. Egentligen tänkte jag skriva om något helt annat, men men…detta hände igår.

En äldre dam skulle gå in på ICA och vände sig mot mig
– Gå du före. Jag är en gammal kärring och går sakta.
– Jag har ingen brådska.
Jag log mot henne och vi hamnade vid frukt/grönt-disken.
– Du är ingen gammal kärring utan en äldre dam med stil.
– Nej, du anar inte. Jag är så gammal och trött på att leva. Om drygt ett år fyller jag 100 år.

Samtalet fortsatte och inom mig var jag skeptisk; hur kunde denna kvinna vara snart 100? Snygg makeup, välsydd kappa och glittrande ögon. Ett ansikte som knappt hade en rynka. För att inte tala om hennes intellekt! Hon visade med få meningar att hon hängde med i allt som sker i samhället.

Vi sågs några gånger till i affären och hamnade även vid kassan efter varandra. Väl ute berättade hon att hon hade sagt upp sin lägenhet på bostadsområdet ett stenkast hemifrån mitt. Hon ville höja sin livskvalitet med lägre hyra (i nuläget 10.000:- för en 2:a där det ingår tillsyn) och kunna unna sig andra saker.

Själv har jag flyttat mycket och även fått frågan ”Vad flyr du ifrån?” Jag säger som damen på ICA; jag vill höja min kvalitet på livet – och då tar jag nya steg ibland.

Energifylld!

ICA har mer än mat…och ja, jag kollade upp (datanörd som jag är) kvinnans ålder; stämde på pricken och lägenheten ligger ute för uthyrning.
Fast dit flyttar jag inte. 😉

Idag är en sådan dag

Alla dagar är bra dagar. Jo, det är min fasta övertygelse – även när jag är som sjukast, fått värsta tänkbara nyheter eller något annat händer, är det en bra dag. Jag lever.

Nu låter jag religiös och om tron på att det är en gåva att få leva några dagar till, då är jag det. Annars är jag inte den som besöker gudstjänster eller tillber någon specifik gestalt. Jag tror på det goda hos människan. Någonstans finns det en god glimt i alla – hos vissa får man kanske leta med mikroskop (!), men glimten finns där.

Hur som, idag är det en sjukatten så bra dag! Energinivån är pulserande hög, kontakten med människor har varit oerhört rolig och jag har fått nya infallsvinklar.

Det enda som saknas är receptet på hur man repeterar dagar som idag – någon som vet? 🙂

Att skriva ner allt är ett knep, men jag vill gärna ha fler.

Bokrecension ”Benny Zeligs underbara resa med Döden” Simon Kudrischoff

Recensent:  Skrivpedagog May-Louise Andersson

Författare:    Simon Kudrischoff
Titel:             Benny Zeligs underbara resa med Döden
Förlag:          Pocketförlaget samt IDUS förlag

Pocketförlaget 
IDUS Förlag
AdLibris
Benny Zelig är mannen som arbetar för ”Let it snow” och tjänar kovan på sin del av kokainförsäljning. Italienska maffian är huvudmän, men Benny klagar inte – han har det bra i sin lyxigt inredda lägenhet. Fram tills den dagen då han läser om sin egen död i morgontidningen. Därefter är livet sig inte likt – varken för honom eller Livet.

Livet och Döden, detta strävsamma par som bor tillsammans i en Stockholmsförort. Döden arbetar nattetid och den lägre ställde ängeln Kerubus tar hand om dagsskiftet. Människor och djur ska dö för att inte överbefolka jorden och emellanåt är det stressiga skift.
Livet är hemma och sköter alla ödens planering och bokföring. Allas levnadsbana finns i hennes onekligen stökiga arbetsrum och här får jag som läsare verkligen ångest och hoppas de har många brandsläckare.

Benny Zelig borde ha dött, men något går fel i Livets planering och när hon i sin frustration slänger ut Döden, flyttar denne in till Benny. Och sedan är cirkusen igång.

Den resa Benny och Döden företar sig är svindlande  – flykt ifrån Livet och jakten på Bennys mamma. Simon Kudrischoff har onekligen en storartad fantasi och ett driv i sitt skrivande. Jultomten dyker upp, Gud fader själv, Hin Håle och diverse andra storheter. Ingen skonas ifrån författarens penna – det slår mig att Gud har värre vokabulär än karaktären från underjorden, ett annorlunda, medvetet val (eller?). Jultomten är inte den jovialiske person jag känner igen heller. Det här är ingen bok för barn som vill behålla sin tro på en tomte vi minns!

Många kända personer finns i boken (ofta döda) och ingen miljö är främmande för Kudrischoff fantasi i beskrivningen i boken. Miljöbeskrivningarna känns äkta – även om motsatsen är svår att bevisa då det handlar om både himmel och helvete samt människors inre.

Den kvinna som Bennys fastnar för är kanske inte den lämpligaste eftersom hon är gift med Rocko, mannen som svurit på att döda Benny en gång för alla.

Simon Kudrischoff debuterade med boken Huset på Arlozorovgatan. Detta är hans andra bok. Temat är underhållande och bitvis når författaren fram, men oftast blir det tvärtom. En översyn i boken med kraftiga strykningar, hade lyft fram det komiska. Nu tenderar det att bli en ”grabbig” bok (utan att generalisera) – och finns det tillräckligt med killar som läser? Blodet sprutar och även om ingenting är heligt, blir det kraftigt överslag. Karaktärerna känns plastiga och min läsupplevelse känns som ett datoriserat spel.

Det som höjer boken är att den är filosofisk emellanåt. Bland annat skildras ett dödsfall ömt och jag anser det är detta Kudrischoff ska satsa på. Låta läsaren komma karaktären in på skinnet i utsatta situationer – utan baktanken att det ska vara skruvat och roligt. Att hålla ett högt tempo i en pocket, tätskriven på över 400 sidor, är inte lätt. Här lyckas författaren med bravur.
Ändå anser jag att boken hade mått bra av att komma ut i två delar om författaren inte kunde tänka sig stryka många avsnitt – det sistnämnda hade jag föredragit.

Tanken med att låta Bennys barndom åskådliggöras i många avsnitt är god.Tyvärr blir det alltför många och ibland känns det som utfyllnad eftersom de inte tillför handlingen något.

Historians vingslag skymtar fram och jag är helt övertygad om att denne författare kan förädla sitt skrivande. Rent språkligt är det ett flyt i texten med förvisso en del småfel men det märks att det inte är någon nybörjade bakom tangenterna.