Vem ska du lita på?

17883_772148366171565_6772508231094474719_n

Jag har svindel. Stark sådan. Även att se andra närma sig stup, båtrelingar m.m. får mina ben att börja svaja.

Under mina år på Rhodos som reseledare, brukade jag berätta för turisterna vad de skulle få se om de kikade ut över den relativt låga muren uppe på Lindos.
Stupet och vad som fanns längst ner.
Själv stod jag på flera meters avstånd.

Däremot har jag hoppat fallskärm. På 3000 meters höjd fick jag en stark känsla av overklighet. Ingen svindel i sikte! Däremot ett rejält vinddrag! Det fladdrade på bra i kinderna.
När sedan fallskärmen vecklat ut sig (tack!), var tystnaden rent magisk.

Hm, det var inte här jag skulle utveckla ämnet…låt mig fortsätta…

Att lita på andra – som på fotot, är att våga lita på sig själv.
Oavsett hur många vänner du har – och deras villighet att fånga dig om du faller,
är det du själv som är grundbulten.

Står du stadigt i livet?

Det är en sak du kan få reda på under någon av mina kommande skrivkurser.

 

Foto: Lånat från Twitter/Old Pics Archive

 

Annonser

Läs lite hur du vill – jo, gör det! #blogg100

sjuk

Från Twitter:
”Mikrofonen är mitt redskap för att katalogisera alla idéer”

Det här med att läsa innantill – det är inte svårt. Det är lätt. Alla kan det – läsa vad det står i texten. Även jag.

Lik förbenat (närmaste svordom jag kommer när jag skriver), gjorde jag det. Stoppade in ett helt fel ord och vilken nytta det gjorde! Det är t.o.m. något jag ska göra lite då och då framöver när jag läser. Medvetet byta ut några ord.

Jag läste:
”Mikrovågsugnen är mitt redskap för att katalogisera alla idéer”.

Ja, varför inte tänkte jag och fick snabbt en bild i mitt inre där jag såg framför mig hur jag skulle städa ur mikron som jag ändå inte använder så ofta, inreda den lite snyggt med små fack och sortera in Post-it-lapparna där. Efter färg, ämnesområde kanske eller bara sätta på ugnen ett slag och se vilka som klarade sig. Visst kan väl även papper sticka ut hakan och säga ”Titta på mig! Jag är stark och överlevde de kraftiga mikrovågsstrålarna. Ta mig!”

Nu blir det inte av. Inte idag då jag behöver sova lite extra (förkylningen SKA ur kroppen, för nu är jag trött på just den som sällskap) och sedan snabbt kunna värma upp linssoppan från frysen. Den som är full med vitlök, gurkmeja, chili och andra helande kryddor. Efter min mening. 🙂

Jag kan värma i kastrull. Mikrovågsugnen behövs inte.
Tack för rådet. 🙂

Men den nakna sanningen är denna; när jag är sjuk försvinner mitt tålamod. Borta – gone with the wind.

Mitt beslut om att medvetet byta ord småord i meningar lite då och då är däremot bättre förankrat än tålamodet.

Alla knep för att främja kreativiteten är bra.

Och nu slipper jag städa mikron på ett tag till.

(Ett inlägg av det mer oseriösa slaget – tänk på att jag är sjuk) . 😉

Svårighet eller möjlighet?

Vi är alla olika och det visar sig tydlgt för mig när jag läser en text.
Ibland tilltalar den mig direkt, ibland efter ett tag och mer sällan, men det inträffar, inte alls.

I det sista fallet gäller det att jag höjer blicken och verkligen koncentrerar mig.
Det finns inga dåliga texter. Punkt!

Allt hänger på mig som läsare och min egen bakgrund. Kanske hur min dag varit – en besvärlig morgon, dålig kost osv. Många faktorer påverkar en läsning även om det i grunden ska ske objektivt. Alla har vi olika bakgrund och ingen är statisk i sin uppfattning. Sedan kan en lång utbildning tyckas vara ett rättesnöre, men där håller jag inte med. Vi är alla olika. Upprepning, jag vet, men betydelsefull.

Däremot kanske inte alla texter är fullkomliga och författaren kan behöva en objektiv läsnining (dvs ej släkt och vänner, som oftast är duktiga på att berömma, men kanske inte alltid ger konstruktiv kritik).

Det är då jag kan komma till hjälp; med en översyn, coachning, grammatisk feedback m.m.

Jag önskar att alla de som refuserats och inte tror på sig själva att texten håller, ger sig själva en extra chans. Är du en av dem?

Låt någon utomstående och gärna en utbildad person, läsa din text. Det kostar en slant, men i slutändan ger det mera. Du får extra energi, tillit till dig själv samt en bättre text.

Även om det inte finns några dåliga texter, kan de flesta bli bättre! 🙂

Musik kan vara förödande; även ABBA !

Alla är vi olika.
En del kan inte klara sig utan musik, dygnet runt.
Alltid någon musikkälla som står på – även nattetid. Kanske som en vän i natten, vad vet jag?
Själv måste jag ha tyst när jag sover – hur är du?

Jag lyssnar på olika musikgenrer – men jag får helt enkelt styra musiken beroende på vad jag ska göra. Att lyssna på ABBA när jag läser, funkar i n t e! Då är jag genast tillbaka på 70-talet och tankarna börjar vandra. Tänker på när min svägerska lånade ut sin saxofon till Benny – på filmen Mamma Mia och mina Greklandsår…ja, du ser! Inget stopp här inte.

Jag har märkt att det är speciellt musik från barn/ungdom/20-årsåldern, som påverkar mig mest. Minnen helt enkelt från förr. Aj då, nu lät jag onekligen fruktansvärt gammal! Men det är jag ju – och gillar det, lika bra att fastställa det. Ordet tant tycker jag är fint och bär det med stolthet. 🙂

Påverkar musik dig starkt och vilken sorts musik?
Kan du lyssna och samtidigt stänga av? För det kan jag – nyare musik går mig rätt spårlöst förbi.
Inga starka minnen sammankopplade – eller vad nu någon Freudanhängare skulle säga? 😉

Valmöjligheter

Valet mellan att läsa andras böcker och att skriva själv, det borde inte vara svårt. Jag väljer andras böcker. Det låter väl inte speciellt krävande? Åh, du skulle bara veta hur jag våndas emellanåt!

Att läsa koncentrerat och visa den respekten gentemot författarens ord, kräver mycket av mig. Hur många gånger som helst, måste jag stanna upp, klottra ner någonting på ett papper bredvid, och fortsätta läsningen.

De flesta texter ger mig uppslag till egna texter – det kan vara ETT ord, en mening, ett tankespår som för mig vidare ut på egna vägar. Det gäller då att inte fastna i mitt skrivande utan hålla mig till det jag har framför ögonen.

Ja, jag väljer läsningen – samtidigt skriver jag i tankarna.
Vill därför rikta ett rungande TACK till alla som skriver – ni föder min egen skrivådra med mängder av trådar. Ett garnnystan där trådarna är härliga att dra i lite ibland och skapa nya texter.

Hur fungerar DU? Läser du en text och får egna uppslag? Avbryter du läsningen och börjar skriva själv? Berätta gärna!

Bokrecension ”Fördelarna med en kollaps”, Jonathan Tropper

Titel: Fördelarna med en kollaps
Författare: Jonathan Tropper
Förlag: Gilla Böcker

AdLibris  CDON  Bokus

Böcker skrivna av män för män – och alla andra, hittar inte alltid rätt rent språkligt.
Denna bok visar hur det kan gå till. Med värme, smärta och sorg samt en obändlig kärlek, tar Jonathan Tropper upp många ämnen. Är det värt att leva till varje pris när allt hitintills i livet visat sig gått åt skogen? Har inte alla rätt att själv få välja om en operation ska ske eller ej?

Silver, mannen i boken, råkar ut för en stroke och sedan blir ingenting sig likt. Hans deprimerande tillvaro på Versailles, lägenhetshotellet där alla ensamstående f.d gifta män huserar, visar hur patetisk han är. Dagarna fördrivs vid poolen där Silver och hans vänner Jack och Oliver, spanar på collegebrudar.

Dialogerna, både de yttre och inre, visar på en stor människokännedom av författaren. Karaktärerna går sina egna vägar, utan gängse regler och moral.

En uppfriskande bok med lite svart humor, vilken jag varmt rekommenderar. Kanske speciellt till den där mannen du inte vet vilken bok du ska ge?

En bok för alla – för män, om män och oss andra. Vi som vill förstå hur män tänker….