Läs kursdeltagares texter inkl. skrivövning

I skrivkurser tycker jag om att ge snabba skrivövningar till deltagarna.
Det ges inte utrymme för redigeringar eller lång betänketid.
Här är ett exempel från en kurs i år där tiden begränsades till 3 minuter:
”Du är en bordskiva – berätta om hur du har det.” 

Läs några bidrag här (samtliga skribenter har godkänt publiceringen) – jag är mycket stolt över deras prestation. Inte bara med denna uppgift – de skriver alltid bra. Läs med fördel texterna högt. Läs alla – blandningen är superb. Ingen rangordning av texterna. Efter texterna berättar jag om hur jag skapar en skrivövning.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

”Färgen har bleknat. Jag var vacker en gång då träets ådringar syntes genom betsen. Jag blänkte.
Sedan kom hon. Med sina färger och pyssel, sin symaskin och vassa nålar. Damm samlades i hörnet mot väggen, jag har högar av saker staplade på varandra, mycket att hålla reda på. Mot mitten har jag en fyrkant av guldfärgsstänk och glitter, vit färg som inte längre släpper taget, och limrester som svider.”
© Lena Lodesjö
_____________________________________________________________________________

“Nej! Nu fick jag smulor på ytan igen! Varför, jag undrar bara varför kan karln inte använda en assiett när han äter knäckebröd? Nej då, han knaprar med öppen mun och det dröser ner på mig. Knäckesmulor skaver, förstår ni det? Någon gång ibland orkar den late mannen torka av mig, men oftast använder han en alldeles för gammal Wettexduk som luktar surt. Och då är jag hellre smulig med skav.”
© Lena Malmström
_____________________________________________________________________________

”Klistrig och geggig efter kvällens övningar.
Då var man i centrum.
Alla satt runt mig och trivdes. De åt och drack.
Inte gjorde det något att de belastade min rygg då.
Men de blev berusade och började tappa saker på mig, som rann ner längs mina ben.
Ner i springan där den extra skivan nu låg.
De tappade sås som segt la sig på mig.
Nu är allt klistrigt och segt.”
© Iréne Anderberg
_____________________________________________________________________________

”Aw, men sluta slå mig.  Om ni inte sitter och slår på mig med era knutna nävar i en het diskussion så sparkar ni på mig när ni skyfflar omkring med era ben under mig. Varför kan ni inte bara låta mig stå i solen vid fönstret med vackra blommor och mat ovanpå mig? Det var så min andra familj tog hand om mig. Där var jag lycklig. Dom älskade mig, klappade mig, höll mig ren.  Ooo som jag kunde skina vissa dagar, riktigt glänsa!”
© Charlotte Gregmar
_____________________________________________________________________________

Min bordsskiva

Vem som helst beskriver den med ett ord KAOS!!!

Sen kommer fler och fler frågor:

Varför så många grejor?

Städar du aldrig?

Hur hittar du i röran?

Kan man ha det så?

???..

Ibland nästlar sig in en uggla i pappershögar då sitter vi och ugglar tillsammans och trivs.”
© Hanna Adamus
_____________________________________________________________________________

Jag är en bordskiva

När jag kom till världen var jag så slät och fin. Men de som jag hamnade hos tyckte att jag skulle döljas just för att jag var så fin. Det tyckte jag kändes konstigt. Jag ville bli beundrad.

En stark bordskiva i sin bästa ålder.

Åren gick och jag hamnade en dag hos en familj där jag fick synas men vad hände.

Aj, alla varma koppar och karotter som placerades på mig.

Men det är väl så det skall vara när man blir äldre, det skall synas små skönhetsfläckar.”
© Eva-Lotta Ghoreishi
———————————————————————————————————

Tilläggas ska att jag ofta ger helt spontana skrivövningar. Att planera i förväg förtar min kreativa glädje och planerandet låter jag endast styra strukturen i kursen. Aldrig de här små härliga, korta övningarna. Den kreativiteten som föds, bär jag med mig. Länge.

Gör det lätt för dig att skapa en skrivövning om du håller i en skrivkurs. Delta gärna i   övningen själv. Du skapar texter du inte visste fanns inom dig.

För mig hjälper det att läsa av stämningen i en grupp. Där finns energifält och i dem finns övningarna. Efter ett tids träning kommer du att skapa skrivövningar utan att ha planerat dem i förväg. Våga. Du lär inte ångra dig.

Ps Känner du dig lite osäker i början, kan du alltid ha med dig några förberedda startmeningar. Ofta hjälper detta för att du ska komma igång.

Mycket nöje.

/May-Louise

Annonser

Ett styre att ta på allvar

cykel i träd över 100 år

Nej,
detta kommer inte att handla om politik (då skulle jag förmodligen inte kunna sluta skriva).

Ju längre in på detta året jag kommer, desto tydligare inser jag att jag varit på väg hit i många år.
En kran har öppnats av ren glädje.

Vilket styre jag menar? Cykelstyre? Nej nej, magkänslan. Den styr dig utan att du riskerar att få hårt stål i bröstkorgen (jag minns när jag cyklade omkull som liten och det förbenade styret hamnade just där). 🙂

Kan aldrig upprepas för ofta – din magkänsla leder dig och du måste våga lita på den.
Fullt ut.
Då får du saker och ting att hända.

Därför håller jag flera kurser i höst.

Inspirerande och ett mått på att min magkänsla levererar.

Läs även:
Lita på dig själv

 

Vilken är din katalysator?

p1050648

Jag är helt övertygad om att alla har en tryckknapp. Olika för olika personer – de där olikheterna som är härliga och kreativiteten flödar ut även till andra. Det räcker att vara nära.
En tanke, en tavla, en sång, ett ord – allt kan hända!

Tryckknappen. Katalysatorn.

Min egen tryckknapp triggas ofta igång när jag ser fotografier av Grekland. Automatiskt känner jag dofter, ser olika blå nyanser framför mig och börjar smånynna på Antonis Remos. Fotot här har jag tagit på Kreta för några år sedan.
Det är något speciellt med de platser jag besökt själv. Som om färgerna vore vackrare, dofterna starkare och solen större.

Givetvis kommer jag att hålla skrivkurs i utlandet. Gärna på platser jag besökt.
Oavsett var du befinner dig just nu – vilken är din katalysator?
Jag vet att du har en sådan.

© May-Louise Andersson

Drömtillvaro. #blogg100

 

Bild

kurslokal

 

Verkar det finnas en stor kontrast mellan mina två foton?
Kanske ytligt sett men där stannar skillnaden.

Jag har förmånen att få ta del i det som händer på bägge platserna.
På mitt arbete och hos CoachCompanion.

Någon gång, någonstans – utan att veta när och hur, har jag grundat för allt som händer mig nu i livet.

Önskar alla fick dela mitt innersta och se allt som bubblar där.
En del kan jag förmedla till den jag ska coacha.

Snart sätter jag igång på allvar med min coachning, i egen regi. Parallellt får jag arbeta med inspirerande människor – ingen nämnd, ingen glömd.

Glädjer mig som ett barn!

Foto: May-Louise Andersson

Non violence i färg. #blogg100

20140522_10283620140522_102847

Ett sätt att förstärka bronsskulpturen NonViolence  av Carl Fredrik Reuterswärd i Malmö.

Gick förbi den igår och blev glad över alla maskor. 🙂 Äkta mormorsrutor och nu har jag fått veta att projektet är en del av gatukonstfestivalen Artscape 2014.

Hur den ser ut annars? Googla får du se. Bra budskap i förväg men vi människor blir lätt blinda över det vi ser ofta, i alla fall jag. Virka borde flera göra helt enkelt.

PS. Gissar att Malmöpolisen har virkat nån ruta; de är allsidiga i vår stad. 🙂

Foto: May-Louise Andersson

Malmö 2.0. #blogg100

 

 

Bild
Flest glada människor i lördags såg jag helt klart utanför Åhléns.

Killen på fotot, med sin enmansorkester, fick fram det där äkta hos de som såg (och h ö r d e ) honom.
Glädje, förundran, lite himlande ögon men mest skratt och höftgung!

Trumma, piano (nåja, ett leksaksinstrument fick ta det ansvaret), ett par andra instrument och hans sång till det.
Med hjälmen på huvudet – nej, några tomater kom inte i luften. Bara glada visslingar.

På fotot vilar han en stund – annars travade han runt i en vid ring.
Fullt med folk! Jag hade flera ärenden i city och kom förbi ett par gånger.
Musikfest helt enkelt.

En kille, billiga attribut.

Vad behöver du för att få någon att le?

Det behövs ofta små saker för att din omgivning ska skaka loss lite.
Hjälp dem på traven vetjá! 🙂

Foto: May-Louise Andersson, maj 2014. En vanlig dag i Malmö city.

Lars Persson till åminnelse. #blogg100

Bild

 

Minnet av ett liv
strimlades i vågen, den våg
som burit i alla väder

Minnet av all glädje
förvarades i ryggsäcken,
nu gapande tom

Minnet av andra –
plågade, slet sönder det sista
hopp som lämnats kvar

Minnet av mannen
bör vi hylla, ära och vattna –
en mobbad arbetskollega har tagit farväl

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18392646.ab
Lars skulle fyllt 57 i år.

Foto: Privat foto ifrån Lars Perssons familj via Aftonbladet

(För den som undrar – jag kände inte Lars. Dessa korta rader är en hyllning till alla som är borta – och en påminnelse om att vara aktsamma i hur vi behandlar varandra. I alla sammanhang).