Bokrecension ”Klara, färdiga, dö!” av Lars Forsberg

Titel: Klara, färdiga, dö!
Författare: Lars Forsberg
Recensent: Skrivpedagog May-Louise Andersson
Förlag:
Forum (Hemsida)

AdLibris
CDON
Bokus

Kan en författare lyckas med sin uppföljare till debutboken?
Med den frågan inom mig, öppnade jag bok nummer två om Torsten.
Redan inledningsvis får Torsten, även kallad T-Rex, ordet. Han ger sin beskrivning av alla aktörerna jag kommer att få stifta bekantskap med under de kommande drygt 350 sidorna. Vissa nya, andra lärde jag känna redan i första boken ”Rör inte mitt mord!”

Det mest utmärkande för T-Rex är hans stora tillit till sig själv. Oavsett situation, ser han storheten hos sig själv och märker att alla i omgivningen antingen är naiva, klumpiga, korttänkta eller helt enkelt helt dumma i skallen! Hade allt skötts efter Torstens kraftfulla hjärna, vore inga utredningar långrandiga. En misstänkt, säkert även skäligen sådan och då snabbt tid för rättegång och fängelse. Lätt som en plätt! En rejäl karl den här Torsten, med många år inom polisen.

Historien denna gång rör sig om ett rån mot en guldsmedsbutik, ett mord och ett par försvinnanden. Johannes, vapendragaren jag mötte i förra boken, har även fått kärleksproblem. Torsten delar gärna med sig av sina goda råd – han har erfarenhet som nu bor med Ulla nummer två. Nummer ett lämnade honom för den förträfflige Sune. Han som kan bygga en fin altan. Sune vars like Torsten vill härma och givetvis bli en väsentligt bättre upplaga. Med en ännu större altan. Utan ansträngning. Därmed lovar Torsten mycket – till sin nuvarande sambo och tyvärr även till andra. Vita lögner underlättar hans liv. I första skedet – i andra inser han ibland att det vore enklare att hålla sig till sanningen. Den insikten är alltid kortlivad.

Torsten lever sig in i sitt arbete och jag med honom. Jag känner hans vånda över omstruktureringen inom polisen. Hans ego får smällar i ett. Inget knäcker Torsten. Han håller sig uppe med drömmar om TRPD (läs i boken och förstå mer), sin stora förmåga att göra sig bra i all media och genom ett stort hjärta. Längst in under all det pompösa (en del säger dryga, andra lata) skalet, finns hans sårbarhet. Sonen som han inte står nära, men gärna vill. Ulla som han älskar men inte riktigt vet hur han ska hantera. Och hans stora rädsla: att bli ensam.

Böckerna, bägge, är klart läsvärda. Denna andra bok av Lars Forsberg, fd. copywriter bland andra yrken, som nu arbetar som polis, håller en hög klass. Att få mig som läsare att skratta högt genom de oerhört skickliga gestaltningarna, visar på en insikt om hur en läsare reagerar.

Forsberg når fram med bravur!

Torsten sätter spår. Karaktären tar plats i boken, även viktmässigt (berätta inte detta för Torsten, då han är känslig) och ändå lär jag känna alla de andra. Poliserna, Greven som i denna bok börjar arbeta för Torsten (från bänken där han oftast ligger), buset, vittnen – cheferna.

I nuläget har böckerna om Torsten kommit varje år. En god vana som jag onekligen inte vill bryta. Något Torsten säkert håller med om och jag hoppas att Lars Forsberg inser detta.

Välkommen in i Torstens värld – en humordeckare med mycket skratt mellan sidorna!
Observera att inget går över i plattityder eller i överdrivna situationer.
Den som gillar böcker med ett stort driv i pennan, bör läsa Lars Forsberg. Välskrivna böcker och noggrann korrektur. Tack för det!

Torsten hälsar förresten att har du gott kaffe, en av hans små laster, kommer han gärna på besök hem till dig.

Läs mer om författaren: www.larsforsberg.se
Där beskrivs hur första mötet mellan huvudkaraktären och författaren gick till.

Klara, färdiga, dö!</p><br />
<p><br /><br />
Lars Forsberg

Att skriva om ett känsligt ämne

Mannen utan hjärta

Inatt läste jag ut ”Mannen utan hjärta”. Det var inte den senaste i raden av böckerna av Camilla Grebe och Åsa Träff.

Jag brukar försöka läsa böcker i följd – det sker mycket i karaktärernas liv och visserligen är många böcker fristående, och ändå inte. Att andas i en karaktär, det är en del av upplevelsen.

Allt handlar om gestaltningen. Kan jag inte känna, andas, våndas, skratta då bokens karaktär gör det, då har inte författaren lyckats.

I boken sker något med en liten pojke. Det är en balansgång att skriva om barn. Författarna lyckas.
Även aspekten från några homosexuella personers vy, är djup och konkret.

Vad vill jag ha sagt?
Gestaltningen fungerar och även när känsliga ämnen beskrivs.

Dagens boktips: ”Mannen utan hjärta” av Camilla Grebe och Åsa Träff.

Bokrecension ”Putins folk” av Kalle Kniivilä #blogg100

Titel:               Putins folk – Rysslands tysta majoritet
Författare:      Kalle Kniivilä
Förlag:           Atlas

Bokon e-bok
  Bokus  AdLibris

Ta ett kliv över tröskeln till ryska hem, åsikter och insikter. De stora skara s.k. vanliga människor som nuförtiden även de snabbt kan dra kreditkortet för att lämna landet på en nöjestripp. Ryssland har blivit ett öppnare land – för dem som har råd. Kontrasterna är fortsatt stora mellan Moskva och landsbygden. Mellan rik och mindre penningstark.
Kunskapen om politik är även den skiftande. Inrikes framför allt men även utrikes.

Kalle Kniivilä har mött och talat med många ryssar i vardagsmiljöer . En intervju på gatan, en taxichaufförs åsikter samt många samtal vid de middagsbord han är hembjuden till. Dörrar öppnas och samtalen frodas. Tillbakablickar från 20 år växlas smidigt mot dagens verklighet. Den verklighet som ej skyr utveckling. Med en stor skillnad; de unga hänger med i det som händer via nätet och ute i stugorna på landsbygden har inte samma process vuxit i samma grad. Här är skillnaden mest markant och även i plånboken.

 

Inledningsvis får jag en överblick och historik över Putins regeringstid. Både positiva och negativa vinklingar. Kalle Kniivilä har sagts vara enkelriktad i sin motvilja mot Putin. Det är inget som skiner igenom i boken. Omdömet får ligga hos läsaren. Jag uppskattar att inledningen för mig in i Ryssland, Putin och fram till mars 2014. En detaljerad bok och den är högaktuell. Som om boken nyss lämnat Kniiviläs skrivbord och författaren sedan tagit tåget åter till Ryssland. För nya insikter och nya böcker. Vilket jag hoppas stämmer – jag vill läsa mera helt enkelt.

 

Många personer får uttala sig i den stora klungan där nästan samtliga röstat på Putin. I alla åldrar och yrkesgrupper. Jämförelser med arbeten, ersättningar, maten som förr tog slut – allt uppvägs av att det är bättre idag. Vissa minns den där fabriken som betalade ut lön – i mjukisdjur! Och bidragen som arbetslös var ett tag 170 svenska kronor. I månaden.
Matpriserna släpptes fria och under vårvintern 1992 var det inte ovanligt att se pensionärer på Moskvas gator som försökte sälja sina finaste tekoppar. Skriande behov av pengar då alla besparingar var borta.
I nuläget är situationen den att mat finns att köpa och det finns arbete. Det är drägligt.

Putin leder folket och även om många inser att han haft en gynnsam start som president, är det ända han som symboliserar en dräglig tillvaro.
Nästa val är år 2018 och många anser att han bör bli omvald.
”Det finns ju ingen annan – väl?”
Det sägs att 8 av 10 ryssar stödjer Putin.

 

Många nämner spionerna från väst. De som vill förstöra Ryssland och det ryska, äkta folket. Där homosexuella vill fördärva vanliga ryssar – att Putin fördömt dem, anser många vara ok. Det är bara om det indoktrineras homofobiska tankar och handlingar gentemot barn, som det är straffbart. Det förstår väl alla?! Allt det här överdrivs i pressen. Det säger Eduard i Tjeboksary, språkvetare och översättare. Gift med Julia som är barnmorska. Hon märker av den ökande befolkningsmängden som förr resulterade i många tomma bäddar. Nu är det fullt. Paret är stolta över sin första bil, inköpt för ett par månader sedan. De har varit utomlands två gånger under de senaste två åren. Turkiet och Spanien. De säger att de vill fortsätta ha Putin vid makten. Han ger dem frihet och ett bättre liv. Även om Julia tjänar 3000 svenska kronor och en liter mjölk kostar 6 kronor.

De utsatta känner sig mera utsatta, men det talas inte högt om. Mycket vill helst glömmas likt historier som väst hittat på. Ryssland är ett rejält land och ska inte påverkas av spionerna.
Inget märkligt resonemang i ett land där folk har vant sig vid att politiker ofta roffar åt sig både pengar och fördelar genom politik. Då framstår västvärlden ibland på samma sätt. Opålitliga.
Indoktrineringen har inga problem att nå fram då det är statliga kanaler på TV. De andra har stängts ner. Tystats.

Jag läser boken med stor behållning och tänker på artikeln som Michael Winiarski, Dagens nyheter, skrev för några dagar sedan: att Europas högerextremister har funnit en själsfrände i Putin. Jag tänker även på Schlagerfestivalen där tvillingsystrarna från Ryssland buades ut. Det händer saker i Ryssland och med denna boken känner jag att jag har lärt mig mera om den stora majoriteten.

Precis som författaren avsett.


Sakligt och i vardagen; Kalle Kniivilä är där det ventileras åsikter. Med levande och detaljrika miljöbeskrivningar blir detta även en bra guidebok över platser i Ryssland.
Tack Kalle. Jag ser fram emot nästa bok. Språket flyter på bra i boken.

Småfelen som missats under korrekturläsningen kan jag som skrivpedagog ej bortse ifrån. De är onödiga i en bok som jag upplever är viktig, men kan lätt korrigeras till nästa tryckning.

En bok värd att satsa på som en gåva till den man tycker om. Kunskap är makt och för mig har Ryssland kommit närmare. Läs boken du också.

Mina recensioner är mycket att likna vid omdömen.
Då det är min personliga åsikt jag skriver om, anses jag detta sätt  är rätt för mig och därför väljer jag ej att plagiera andras sätt att recensera.


Frihet är viktig – likväl som makt.

Bokrecension ”Slutet av kedjan” av Fredrik T Olsson

Bild

Bokrecension ”Slutet av kedjan” Fredrik T Olsson
Förlag: Wahlström & Widstrand
AdLibris CDON Bokus

Ingenting skulle någonsin få mig att skriva dagbok.
Utom en sak.

Insikten att det snart inte finns någon som kan läsa den.


Tisdagen den tjugofemte november.

Det är snö i luften.

Och skräck i allas ögon.”

Inledningen på spänningsromanen ger en försmak om innehållet. Vem det är som skriver dagboken känns inte relevant, utan textens budskap. Skräck? Varför och inför vem? Eller vad? En inledning som lockar till vidare läsning. Snabbt och effektivt.

William Sandberg vill en sak; begå självmord vilket misslyckas rejält. Däremot lyckas någon föra bort honom ifrån sjukhuset han hamnat på och även hans hem är länsat. Böcker och anteckningar som han använt i sitt arbete som kryptoexpert. Kläderna hänger inte i garderoben, datorerna är bortforslade. Även den mycket gamla datorn; hans hembygge.

Christina, Williams f.d. fru är den som upptäcker något märkligt i Williams bostad. Hon inser snabbt att hans försvinnande inte är frivilligt. Med praktikanten Leo beger hon sig iväg för att leta efter exmaken och samtidigt sköta sitt arbete som journalist. Något Leo uppskattar – en vacker kvinna som Christina som får hans vokabulär att bli ännu sämre än vanligt, men hennes närvaro överväger hans tafatthet.

Allt har sin upptakt i Stockholm för att fortsätta ut i Europa. Miljöbeskrivningarna är detaljrika och alla korridorerna i ett slott känns helt autentiska. Små byar, alptoppar, bergsklättring – här finns det mesta och lite till. Den som tycker om siffror blir inte besviken – ej heller den som uppskattar att tänka lite utanför ramarna. Connor, en arbetargrabb som ville ha struktur i sitt liv som ung och därför blev militär, påvisar hur viktiga rutiner kan ha i ett liv. En styrning under ett helt liv som satt sina spår.

En kvinna, Janine möter jag längre fram i boken. Först är jag orolig för att hon ska visa sig vara en ny Lisbeth Salamander.  Det finns en del snarlika drag.. Karaktären blir aldrig blir helt levande i mina ögon. Författaren koncentrerar sig mer på männen i berättelsen.

Jag uppskattar även att det finns kvinnor i höga positioner vilket ibland saknas i spänningsromaner. Utan att generalisera.
Parallellkapitel fungerar utmärkt och cliffhangers finns det gott om. Ibland snuddar tanken på Dan Brown och Stig Larsson, men detta är ingen kopia.
Boken tar även upp utanförskap. Genom en ung människas ögon och även genom Connors. Frågeställningen om hur lätt det uppstår konflikter inombords känns äkta.

En mild humor skymtar fram ibland och då detta sker sällan, sticker den ut desto mer. Bra! Metaforerna duggar tätt ibland och förstärker romanen. Författarens sätt att beskriva framträder tydligt i ”Och så satt de så några ögonblick, förvissade sig om att det inte var något mer som behövde bli sagt, och när de inte hade någonting mer att inte säga varandra …”

Här finns inga lösa trådar och visserligen får läsaren tänka till, men svaren kommer framöver. Jag hade gärna sett att boken avslutats lite annorlunda – här blir detaljerna för många. Det är för övrigt en av de få svagheter jag finner i boken.

Fredrik T Olsson har tidigare skrivit manus för TV och detta är hans imponerande debutroman. Visserligen märker jag att det är en mans perspektiv och kan sakna någon framträdande romans. Kanske inte nödvändigt, men hade tillfört boken ytterligare några läsare. Nu är det en spänningsroman, men även i kärleken kan spänningen försätta människor i djup skräck. Kanske något Fredrik T Olsson tar fasta på inför nästa bok.

Att det kommer flera böcker framöver ser jag som mycket positivt. Denna bok ligger som grund till filmmanus som är sålt till Warner Bros. Säg den debutant som lyckats med det innan på senaste tiden?

Baksidestexten bör man hoppa över. Den gör inte boken rättvisa. Läs och bilda din egen uppfattning – om boken, om författaren och varför det kanske kliar lite extra på just d i n rygg under läsning.

Spambesök? #blogg100

Bild

 

Effektfullt med tv-program! Gårdagens program där en bok var aktuell med en kvinnlig författare, gjorde att jag först misstänkte att min blogg varit utsatt för virus. Spambesökare. Men nej då, det var p.g.a. ”Fråga doktorn” på SVT igår måndag. Min recension hade lästs av många, många. Kul!

För några dagar sedan fick jag en ny bok att recensera; ej utkommen ännu och den är redan extremt spännande! Kliar i fingrarna att avslöja mera – men icke! Ni får vänta och själv får jag stoppa mig själv från att läsa för snabbt. Jag bör hinna reflektera lite under läsningen. Inte alltid så lätt. 🙂

Du hittar flera recensioner här under ”bokrecensioner”.

Vad läser du just nu?

Foto: Lånat från Twitter

 

#blogg100 – Vem kan motstå en utmaning?

Att blogga 100 dagar i sträck är utmaningen jag har sagt JA till.

Ingen konst anser jag idag och får nu leva upp till mitt löfte; dag 1 är idag.

Mina inlägg 100 dagar framöver kommer att ha inriktning på skrivande, boktips, recensioner MEN även många mentala tips.

Igår var jag på mingel, över 200 personer och en ljudvolym som lämnade en hes eftersmak. Det är fantastiskt inspirerande att möta nya människor och få ta del av olika idéer; jag hade skapat flera kontakter om jag inte tappat bort många meningar p.g.a. volymen. Inget som inte går att rätta till. Tanken är kanske att alla ska komma varandra nära – även fysiskt? 🙂

Jag läser om boken ”Blondie” av Birgitta Andersson just nu. Läst den? Inte? En öppenhjärtlig skildring av Birgitta och en inblick i utsatthet, droger och en stark kämparvilja. Välskriven bok och som jag ibland önskar vore fiction. Birgitta kan förmedla den råa verkligheten och backar inte för att lämna ut sig själv, även om sanningen ibland är ofördelaktig för henne. Starkt!

Vilken bok läser du just nu?
Du kanske håller på att skriva en egen – berätta!