Etikettarkiv: Boktips

Stämpla en människa – och en jord

Stämpellandet

Livet är tydligen lättare för många att leva, om de får något att rätta sig till när det gäller andra.

En jobbtitel (smäller högt – eller lågt), en ålder, ett kön, ett namn (adligt t.ex. reagerar en del på), utseende, pengar osv.

Listan kan göras lång.

Livet är även lättare om strömmen följs. Jamsa (skriver du på LinkedIn väljer du orden main stream, svenska språket är tydligen inte tillräckligt ibland) med din omgivning. Tänk inte för mycket själv över vad som kan vara sant. Följ Facebooksflöden – eller varje inte LinkedIn? Instagram, SnapChat m.fl.

LIKE! GILLA!

Visa att du ser, instämmer eller släng dit en sur emoi – men förstår du? Förstår du vilken bild du visar av dig själv?

Ibland tror jag inte att du gör det. Du vill väl inte anses ytlig?

Jag vet med säkerhet att du inte satt dig in i hur världen ser ut.

Den där befolkningen på andra sidan jordklotet skiter du fullständigt i. Eller nåt land inte långt från dig  som t.ex. Ungern, Rumänien, Ukraina. Herregud, de har det väl inte värre än andra?!

Men när du själv vill ha hjälp, nåde den som inte ger dig den! Tänker främst på kommunal/statlig hjälp. Eller när favoritosten inte finns inne på Ica…

Generaliserar jag? Tyvärr inte. Flertalet tänker på kommande flygresa, vad de ska shoppa och tror att det inte är ”så farligt”.

Greta Thunberg? En ung tjej kan ju inte veta?

Jag har nyss läst ut Malena Ernman o Svante Thunbergs ”Scener ur hjärtat”. STOPP! Det är nu många slutar läsa. Jo, det är jag säker på. Tyvärr. Det är obekväma sanningar som Malena skriver om. Sanningar som Greta belyser extra – fast inte om den resa hon och familjen gått igenom. Den fortgår ska tilläggas.

Det är en bok om en familj med många diagnoser. De flesta har förstått att döttrarna har diagnoser, men även Malena berättar om sin. Mycket öppenhjärtig bok.

Det är ett helvete som Malena öppnar porten till. Hur räddar man sitt barn som helt slutar äta? Hur hanterar man livet när ingen hjälp finns tillgänglig? Samtidigt som människor ser på föräldrarna som offentliga/kändisar.

Hur ska familjen få andra människor att lyssna och agera inför jordens kollaps?

De bärs av en styrka många avundas dem: kärleken till andra människor.

Jag ska inte gå in på detaljer. Läs boken. Läs hela.

Sätt dig in i hur jorden mår. OCH JO; DU, JUST DU, KAN PÅVERKA!

Sluta jamsa runt med dina små problem. För de är inga problem.

Men jorden har problem.

Snart kan vi inte bo på den.

Då har vi inga problem längre; vi har kallblodigt mördat kommande generationer – inkl. de som redan nu dör pga vår vettlösa konsumtion. Människor, natur och djur.

Och ja, jag vet. Det finns många strategier, förklaringar, undanflykter.

Men det räddar inte ditt skinn. Din plikt är att sätta dig in i detta.

En bra början är att läsa Malenas bok. Malena som jag följt i klimatkrigandet (dvs att föra ut budskapet om hur illa det är) i flera år.

Det är inget jag förstått först nu. Men jag har varit för slapp och inte spridit budskapet tillräckligt.

Greta är en person. Hon strider för budskapet hon belyser och vill inte kallas hjälte/ängel/glorifierad person. Som vissa vill – eller de som säger ”Hon är ju BARA ett barn”.
Typ J Åkesson. Som ju agerar med empati i alla frågor . . .

Jag kommer inte med pekpinnar.

Du är för stor för dem.

Jag vädjar till din empati.

Och för våra barns skulle. Bryr du dig inte om dem eller deras barn?

Då skäms jag för dig.

© May-Louise Andersson

 

Bokrecension ”Klara, färdiga, dö!” av Lars Forsberg

Titel: Klara, färdiga, dö!
Författare: Lars Forsberg
Recensent: Skrivpedagog May-Louise Andersson
Förlag:
Forum (Hemsida)

AdLibris
CDON
Bokus

Kan en författare lyckas med sin uppföljare till debutboken?
Med den frågan inom mig, öppnade jag bok nummer två om Torsten.
Redan inledningsvis får Torsten, även kallad T-Rex, ordet. Han ger sin beskrivning av alla aktörerna jag kommer att få stifta bekantskap med under de kommande drygt 350 sidorna. Vissa nya, andra lärde jag känna redan i första boken ”Rör inte mitt mord!”

Det mest utmärkande för T-Rex är hans stora tillit till sig själv. Oavsett situation, ser han storheten hos sig själv och märker att alla i omgivningen antingen är naiva, klumpiga, korttänkta eller helt enkelt helt dumma i skallen! Hade allt skötts efter Torstens kraftfulla hjärna, vore inga utredningar långrandiga. En misstänkt, säkert även skäligen sådan och då snabbt tid för rättegång och fängelse. Lätt som en plätt! En rejäl karl den här Torsten, med många år inom polisen.

Historien denna gång rör sig om ett rån mot en guldsmedsbutik, ett mord och ett par försvinnanden. Johannes, vapendragaren jag mötte i förra boken, har även fått kärleksproblem. Torsten delar gärna med sig av sina goda råd – han har erfarenhet som nu bor med Ulla nummer två. Nummer ett lämnade honom för den förträfflige Sune. Han som kan bygga en fin altan. Sune vars like Torsten vill härma och givetvis bli en väsentligt bättre upplaga. Med en ännu större altan. Utan ansträngning. Därmed lovar Torsten mycket – till sin nuvarande sambo och tyvärr även till andra. Vita lögner underlättar hans liv. I första skedet – i andra inser han ibland att det vore enklare att hålla sig till sanningen. Den insikten är alltid kortlivad.

Torsten lever sig in i sitt arbete och jag med honom. Jag känner hans vånda över omstruktureringen inom polisen. Hans ego får smällar i ett. Inget knäcker Torsten. Han håller sig uppe med drömmar om TRPD (läs i boken och förstå mer), sin stora förmåga att göra sig bra i all media och genom ett stort hjärta. Längst in under all det pompösa (en del säger dryga, andra lata) skalet, finns hans sårbarhet. Sonen som han inte står nära, men gärna vill. Ulla som han älskar men inte riktigt vet hur han ska hantera. Och hans stora rädsla: att bli ensam.

Böckerna, bägge, är klart läsvärda. Denna andra bok av Lars Forsberg, fd. copywriter bland andra yrken, som nu arbetar som polis, håller en hög klass. Att få mig som läsare att skratta högt genom de oerhört skickliga gestaltningarna, visar på en insikt om hur en läsare reagerar.

Forsberg når fram med bravur!

Torsten sätter spår. Karaktären tar plats i boken, även viktmässigt (berätta inte detta för Torsten, då han är känslig) och ändå lär jag känna alla de andra. Poliserna, Greven som i denna bok börjar arbeta för Torsten (från bänken där han oftast ligger), buset, vittnen – cheferna.

I nuläget har böckerna om Torsten kommit varje år. En god vana som jag onekligen inte vill bryta. Något Torsten säkert håller med om och jag hoppas att Lars Forsberg inser detta.

Välkommen in i Torstens värld – en humordeckare med mycket skratt mellan sidorna!
Observera att inget går över i plattityder eller i överdrivna situationer.
Den som gillar böcker med ett stort driv i pennan, bör läsa Lars Forsberg. Välskrivna böcker och noggrann korrektur. Tack för det!

Torsten hälsar förresten att har du gott kaffe, en av hans små laster, kommer han gärna på besök hem till dig.

Läs mer om författaren: www.larsforsberg.se
Där beskrivs hur första mötet mellan huvudkaraktären och författaren gick till.

Klara, färdiga, dö!</p><br />
<p><br /><br />
Lars Forsberg

Bokrecension ”Putins folk” av Kalle Kniivilä #blogg100

Titel:               Putins folk – Rysslands tysta majoritet
Författare:      Kalle Kniivilä
Förlag:           Atlas

Bokon e-bok
  Bokus  AdLibris

Ta ett kliv över tröskeln till ryska hem, åsikter och insikter. De stora skara s.k. vanliga människor som nuförtiden även de snabbt kan dra kreditkortet för att lämna landet på en nöjestripp. Ryssland har blivit ett öppnare land – för dem som har råd. Kontrasterna är fortsatt stora mellan Moskva och landsbygden. Mellan rik och mindre penningstark.
Kunskapen om politik är även den skiftande. Inrikes framför allt men även utrikes.

Kalle Kniivilä har mött och talat med många ryssar i vardagsmiljöer . En intervju på gatan, en taxichaufförs åsikter samt många samtal vid de middagsbord han är hembjuden till. Dörrar öppnas och samtalen frodas. Tillbakablickar från 20 år växlas smidigt mot dagens verklighet. Den verklighet som ej skyr utveckling. Med en stor skillnad; de unga hänger med i det som händer via nätet och ute i stugorna på landsbygden har inte samma process vuxit i samma grad. Här är skillnaden mest markant och även i plånboken.

 

Inledningsvis får jag en överblick och historik över Putins regeringstid. Både positiva och negativa vinklingar. Kalle Kniivilä har sagts vara enkelriktad i sin motvilja mot Putin. Det är inget som skiner igenom i boken. Omdömet får ligga hos läsaren. Jag uppskattar att inledningen för mig in i Ryssland, Putin och fram till mars 2014. En detaljerad bok och den är högaktuell. Som om boken nyss lämnat Kniiviläs skrivbord och författaren sedan tagit tåget åter till Ryssland. För nya insikter och nya böcker. Vilket jag hoppas stämmer – jag vill läsa mera helt enkelt.

 

Många personer får uttala sig i den stora klungan där nästan samtliga röstat på Putin. I alla åldrar och yrkesgrupper. Jämförelser med arbeten, ersättningar, maten som förr tog slut – allt uppvägs av att det är bättre idag. Vissa minns den där fabriken som betalade ut lön – i mjukisdjur! Och bidragen som arbetslös var ett tag 170 svenska kronor. I månaden.
Matpriserna släpptes fria och under vårvintern 1992 var det inte ovanligt att se pensionärer på Moskvas gator som försökte sälja sina finaste tekoppar. Skriande behov av pengar då alla besparingar var borta.
I nuläget är situationen den att mat finns att köpa och det finns arbete. Det är drägligt.

Putin leder folket och även om många inser att han haft en gynnsam start som president, är det ända han som symboliserar en dräglig tillvaro.
Nästa val är år 2018 och många anser att han bör bli omvald.
”Det finns ju ingen annan – väl?”
Det sägs att 8 av 10 ryssar stödjer Putin.

 

Många nämner spionerna från väst. De som vill förstöra Ryssland och det ryska, äkta folket. Där homosexuella vill fördärva vanliga ryssar – att Putin fördömt dem, anser många vara ok. Det är bara om det indoktrineras homofobiska tankar och handlingar gentemot barn, som det är straffbart. Det förstår väl alla?! Allt det här överdrivs i pressen. Det säger Eduard i Tjeboksary, språkvetare och översättare. Gift med Julia som är barnmorska. Hon märker av den ökande befolkningsmängden som förr resulterade i många tomma bäddar. Nu är det fullt. Paret är stolta över sin första bil, inköpt för ett par månader sedan. De har varit utomlands två gånger under de senaste två åren. Turkiet och Spanien. De säger att de vill fortsätta ha Putin vid makten. Han ger dem frihet och ett bättre liv. Även om Julia tjänar 3000 svenska kronor och en liter mjölk kostar 6 kronor.

De utsatta känner sig mera utsatta, men det talas inte högt om. Mycket vill helst glömmas likt historier som väst hittat på. Ryssland är ett rejält land och ska inte påverkas av spionerna.
Inget märkligt resonemang i ett land där folk har vant sig vid att politiker ofta roffar åt sig både pengar och fördelar genom politik. Då framstår västvärlden ibland på samma sätt. Opålitliga.
Indoktrineringen har inga problem att nå fram då det är statliga kanaler på TV. De andra har stängts ner. Tystats.

Jag läser boken med stor behållning och tänker på artikeln som Michael Winiarski, Dagens nyheter, skrev för några dagar sedan: att Europas högerextremister har funnit en själsfrände i Putin. Jag tänker även på Schlagerfestivalen där tvillingsystrarna från Ryssland buades ut. Det händer saker i Ryssland och med denna boken känner jag att jag har lärt mig mera om den stora majoriteten.

Precis som författaren avsett.


Sakligt och i vardagen; Kalle Kniivilä är där det ventileras åsikter. Med levande och detaljrika miljöbeskrivningar blir detta även en bra guidebok över platser i Ryssland.
Tack Kalle. Jag ser fram emot nästa bok. Språket flyter på bra i boken.

Småfelen som missats under korrekturläsningen kan jag som skrivpedagog ej bortse ifrån. De är onödiga i en bok som jag upplever är viktig, men kan lätt korrigeras till nästa tryckning.

En bok värd att satsa på som en gåva till den man tycker om. Kunskap är makt och för mig har Ryssland kommit närmare. Läs boken du också.

Mina recensioner är mycket att likna vid omdömen.
Då det är min personliga åsikt jag skriver om, anses jag detta sätt  är rätt för mig och därför väljer jag ej att plagiera andras sätt att recensera.


Frihet är viktig – likväl som makt.

Bokrecension ”Slutet av kedjan” av Fredrik T Olsson

Bild

Bokrecension ”Slutet av kedjan” Fredrik T Olsson
Förlag: Wahlström & Widstrand
AdLibris CDON Bokus

Ingenting skulle någonsin få mig att skriva dagbok.
Utom en sak.

Insikten att det snart inte finns någon som kan läsa den.


Tisdagen den tjugofemte november.

Det är snö i luften.

Och skräck i allas ögon.”

Inledningen på spänningsromanen ger en försmak om innehållet. Vem det är som skriver dagboken känns inte relevant, utan textens budskap. Skräck? Varför och inför vem? Eller vad? En inledning som lockar till vidare läsning. Snabbt och effektivt.

William Sandberg vill en sak; begå självmord vilket misslyckas rejält. Däremot lyckas någon föra bort honom ifrån sjukhuset han hamnat på och även hans hem är länsat. Böcker och anteckningar som han använt i sitt arbete som kryptoexpert. Kläderna hänger inte i garderoben, datorerna är bortforslade. Även den mycket gamla datorn; hans hembygge.

Christina, Williams f.d. fru är den som upptäcker något märkligt i Williams bostad. Hon inser snabbt att hans försvinnande inte är frivilligt. Med praktikanten Leo beger hon sig iväg för att leta efter exmaken och samtidigt sköta sitt arbete som journalist. Något Leo uppskattar – en vacker kvinna som Christina som får hans vokabulär att bli ännu sämre än vanligt, men hennes närvaro överväger hans tafatthet.

Allt har sin upptakt i Stockholm för att fortsätta ut i Europa. Miljöbeskrivningarna är detaljrika och alla korridorerna i ett slott känns helt autentiska. Små byar, alptoppar, bergsklättring – här finns det mesta och lite till. Den som tycker om siffror blir inte besviken – ej heller den som uppskattar att tänka lite utanför ramarna. Connor, en arbetargrabb som ville ha struktur i sitt liv som ung och därför blev militär, påvisar hur viktiga rutiner kan ha i ett liv. En styrning under ett helt liv som satt sina spår.

En kvinna, Janine möter jag längre fram i boken. Först är jag orolig för att hon ska visa sig vara en ny Lisbeth Salamander.  Det finns en del snarlika drag.. Karaktären blir aldrig blir helt levande i mina ögon. Författaren koncentrerar sig mer på männen i berättelsen.

Jag uppskattar även att det finns kvinnor i höga positioner vilket ibland saknas i spänningsromaner. Utan att generalisera.
Parallellkapitel fungerar utmärkt och cliffhangers finns det gott om. Ibland snuddar tanken på Dan Brown och Stig Larsson, men detta är ingen kopia.
Boken tar även upp utanförskap. Genom en ung människas ögon och även genom Connors. Frågeställningen om hur lätt det uppstår konflikter inombords känns äkta.

En mild humor skymtar fram ibland och då detta sker sällan, sticker den ut desto mer. Bra! Metaforerna duggar tätt ibland och förstärker romanen. Författarens sätt att beskriva framträder tydligt i ”Och så satt de så några ögonblick, förvissade sig om att det inte var något mer som behövde bli sagt, och när de inte hade någonting mer att inte säga varandra …”

Här finns inga lösa trådar och visserligen får läsaren tänka till, men svaren kommer framöver. Jag hade gärna sett att boken avslutats lite annorlunda – här blir detaljerna för många. Det är för övrigt en av de få svagheter jag finner i boken.

Fredrik T Olsson har tidigare skrivit manus för TV och detta är hans imponerande debutroman. Visserligen märker jag att det är en mans perspektiv och kan sakna någon framträdande romans. Kanske inte nödvändigt, men hade tillfört boken ytterligare några läsare. Nu är det en spänningsroman, men även i kärleken kan spänningen försätta människor i djup skräck. Kanske något Fredrik T Olsson tar fasta på inför nästa bok.

Att det kommer flera böcker framöver ser jag som mycket positivt. Denna bok ligger som grund till filmmanus som är sålt till Warner Bros. Säg den debutant som lyckats med det innan på senaste tiden?

Baksidestexten bör man hoppa över. Den gör inte boken rättvisa. Läs och bilda din egen uppfattning – om boken, om författaren och varför det kanske kliar lite extra på just d i n rygg under läsning.

Bokrecension – ”Välkommen till den här världen” av Amanda Svensson

Titel: Välkommen till den här världen
Författare: Amanda Svensson
Förlag: Norstedts
AdLibris  Bokus CDON

Greta – hon lever fullt ut. Med ångest, stora ord och stora tankar. De där tankarna som ibland krymper både hennes hjärna och kropp. Ena foten i Malmö, den andra över sundet i Köpenhamn. Den sistnämnda staden framstår som magisk i hennes ögon.

Simon. Greta. Claus. Dessa tre personer är navet i boken, med stark inriktning på Greta. Hon är också den karaktär jag anser mig komma närmast – i början. De andra blir bifigurer som gradvis förtydligas och ta mer plats. Något jag anser vara ett strategiskt bra val av författaren – det är starka karaktärer och läsaren behöver lära känna dem lite i taget.

Simon, en konstnärssjäl med järnansikte utåt. Killen som söker den eviga kärleken och samtidigt försöker värja sig från Claus, hans specielle vän som är till mycket besvär. Claus som älskar honom över allt annat. Ibland är kärleken ett ok, andra stunder något som drar. Den gör ont, den förgör, den kortsluter – kort sagt, Amanda Svensson har fångat den där ovissheten som finns i de flesta relationer. Oavsett åldersgrupp.

Boken mår bäst av att inte sträckläsas. Om man stannar upp lite och inte fastnar i det snabba språket som drar iväg (på ett skickligt sätt), blir det behagligt. Och oerhört tänkvärt. Greta tvekar inte för att berätta om allt, oavsett hur illa och naket det än är. Ej heller Simon och Claus. Alla tre karaktärerna är skickligt porträtterade. Ångest går hand i hand med lyckokickar. Med svart bakgrund i triangelform.

Författarrösten ger mig som läsare en klar bild. In i minsta detalj. Jag kan – och vill, inte värja mig. Boken är lättläst och det är med sorg jag lägger den ifrån mig. Jag vill följa med längre – in i denna värld där allt avslöjas. Utan att ha några svar om varken kärlek eller om vadför orden inte räcker till, när vi som människor ändå HAR dem. De förklarar sällan sanningen.

Bokrecension – ”Skendöd” av Thomas Enger.

Titel: Skendöd
Författare: Thomas Enger
Förlag: Forum
AdLibris
  Bokus CDON (Inbjuden), CDON (pocket)

Webbjournalistiken har starkt bidragit till en mördande konkurrens i media. I journalisten Henning Juhls väg tillbaka till sitt arbete efter en svår olycka (?) där han utsattes för ett livslångt trauma, blir inblicken stark.

Att kastas in i ett bestialiskt mord under sin första arbetsdag på två år, skulle vara revolutionerande för vem som helst.

Nu är Henning Juhl inte vem som helst. Med en bred erfarenhet och givetvis nyfikenhet (rätt man för rätt yrke), rusar han rakt fram. Till slut med stor fara för sitt eget liv.

På färden möter han, förutom sina egna spöken, människor ur olika samhällsgrupper. Från skolgården, lärarrummet till invandrarens villkor, där familjebanden är starka och ibland krävande. Han besöker sin mamma som sedan många år har hittat en ny, speciell vän. Det är inte Henning, men han finns kvar för henne ändå.

Att vara en son, samt – att mista en. Thomas Enger, norsk författare, tar i Henning Juhls karaktär upp många känslor och tankar om detta. Han gör det med bravur.

Liket efter den mördade flickan för oss läsare in i tankar om hedersmord, ritualer och hur långt en människa kan gå för att få hämnd. Polisens arbete med utredningen visar på den alltid spekulära dansen; polis och media i danssteg där det är vanskligt att få till harmoni. Bjarne, den kärlekskranke polismannen, är killen från ungdomstiden som var ute efter Juhls syster. Denna syster som nu är justitieminister.

Herr Juhl är en känslomänniska – jag saknar lite romantik i hans liv, men har en förhoppning om att det uppstår sådan i kommande böcker.

Thomas Enger, den debuterande författaren, har redan klart filmmanus för alla sex delarna. Sådant lovar gott för framtiden, då detta är den första boken. Såld till 14 länder.

Personligen uppskattar jag språket, det flytar på fint, även i dialogerna. Den tydliga kängan till en av mina faroritsångers framförare i mitten av bok, blir ett snyggt påhopp.

Jag påverkades av boken – mina brandvarnare får en översyn lite oftare…