En tårta från framtiden

 

I fredags kom en av våra kontorsgrannar på besök. Hon bjöd in oss på eftermiddagsfika ute på vår fyrkantiga innergård. Den öppna platsen med en himmel som tak. Gården är vacker i förväg (husen är från 1500-talet) och nu såg den extra lockande ut. Cheesecake, chokladtårta, muffins och andra läckerheter.

Det var först efteråt jag förstod vad jag varit med om. Jag hade ätit en bit av framtiden.

Kakorna ska presenteras i media om ett år. Min kära granne arbetar på en välkänd tidning och de små påskhararna i choklad kommer att pryda fint.

Nu är min tanke denna: kan jag få glimtar av framtiden på andra sätt?
Vad säger du?

_framtidskaka

Foto: May-Louise Andersson

Avsiktlig uppsåt; jag erkänner mitt brott! #blogg100

Bild

Jag ska erkänna ett brott idag – men innan jag gör det; längst ner hittar du ett fantastiskt boktips … bara så du inte missar det. 🙂

Avsiktlig uppsåt. Inget att sticka under stol med. Jag erkänner. Helt frivilligt. Jag har gjort detta helt och hållet avsiktligt. Bloggat i 100 dagar med en tanke bakomliggande.

Idag är det dag 100. Slutdagen.
Tar då även min mission slut idag?

Aldrig.

Jag vill påverka dig. Få dig att inse att du är en människa som duger som du är och att du även har en mycket stor möjlighet att påverka andra. Med avsikt. 🙂

Sprid det som är bra.
Älta inte oförrätter. Vem blir gladare av det? Inte du i alla fall och du har ju ett uppdrag att påverka andra, eller hur? 😉

Jag skulle kunna fortsätta att blogga i all evighet – och det kommer jag att göra.

Men först – lite dränering från det kära internet. Som jag nämnde igår, i jobbet måste jag fixa mycket online och använda telefonen flitigt.

Hemma; då stänger jag ofta av allt som är online. Tar med mig hunden ut (utan telefon) och njuter av att bo i en stad som har gett (och fortsätter att ge) mig fantastiska möjligheter …

T.ex. ett jobb där jag redan under min andra anställningsdag fick fullt ansvar för hela Malmökontoret. En stor nyckelknippa, kontrakt som skulle ses över, samtal med olika instanser osv osv. Ett förtroende som jag bär med mig. En bra start och resan fortsätter. En dag låg det två biobiljetter på min dator och i veckan en solfjäder från Kina. Spontana uppskattningsgåvor som jag blir attans så inspirerad och glad över! Sicken trevlig chef! 🙂

Mitt förändrade liv har skett genom min kontakt med coachning. Utan den hade allt inte hänt. Jag har alltid strävat efter att följa min magkänsla. Den har tagit mig på resor må jag säga! Många yrken, bostäder, länder och genom detta alla fantastiska människor jag mött. Genom att jag coachats – och coachat andra, ser jag tydligare vad jag VILL göra i framtiden. I yrkeslivet men även i relationer, tänkande, livsuppgift och i m å n g a andra områden. HÄRLIGT INSPIRERANDE!

Jag har fått insikten om hur jag kan få andra att leva efter sitt ”sanna jag”. Om de vill – en person måste gå in 100% i sig själv under coachningen. Det är då det händer. Och här ältas verkligen inte gamla oförrätter!

Jag har fått ett annat (och för mig) inspirerande liv och bättre exempel har jag inte. 🙂

Därför, jag återkommer med bloggande i höst.

Du når mig för att boka tid (det fungerar även via telefon/Skype) för coachning:

skrivpedagog@gmail.com
Prisuppgift får du när vi har kontakt. 🙂
Område/ämne? Du kan coachas i allt. Du väljer.

Var rädd om dig och ha stark avsikt att påverka andra! 🙂
Du är bäst!

Foto: May-Louise Andersson
Visar hunden Tuva som lever utan iPhone och har mottot:
”Världen vore bättre om leverpastej växte på småväxta buskar” …tja, sån är hon! 🙂

Ett eget spontant citat:

”Du förändrar världen.
Ta små steg – de gör vad de ska; för dig framåt.”

Och allra sist: Boken jag läser just nu heter ”Halvbrodern” av Christensen, Lars Saabye.
Läsglädje i varje sida (och där finns många sidor: 719 st).
Inser först nu att den gått på TV i höstas. Där ser man.
För mig är det en bok som jag köpte när Stadsmissionen sålde ut 3 böcker för 10:-
Jag visste absolut ingenting om tv-serien, författaren eller att jag skulle förtrollas av författarens sätt att skriva …

Drömtillvaro. #blogg100

 

Bild

kurslokal

 

Verkar det finnas en stor kontrast mellan mina två foton?
Kanske ytligt sett men där stannar skillnaden.

Jag har förmånen att få ta del i det som händer på bägge platserna.
På mitt arbete och hos CoachCompanion.

Någon gång, någonstans – utan att veta när och hur, har jag grundat för allt som händer mig nu i livet.

Önskar alla fick dela mitt innersta och se allt som bubblar där.
En del kan jag förmedla till den jag ska coacha.

Snart sätter jag igång på allvar med min coachning, i egen regi. Parallellt får jag arbeta med inspirerande människor – ingen nämnd, ingen glömd.

Glädjer mig som ett barn!

Foto: May-Louise Andersson

Snurr på karusellen! #blogg100

Baksidan av raggarbil (1959 års Cadillac).

Rivstart. Ett bra ord för mig – den där raggarbilen som sprätter upp mängder av grus på omgivningen och där föraren har lockar som fladdrar i vinden samt snusnäsduk runt halsen. DET var jag igår på mitt nya arbete!

Även om jag nu varken är raggare eller hade den där snusnäsduken på mig. Men tempot blev lite hisnande – så kan det vara när det är många resor inblandade. Ack, så mycket energi jag fick av ansvaret och känslan av att snabbt komma in i jobbet. Utan stress – bara glädje.
Jag ska inte ut och resa, men andra. 🙂

Ett nytt arbete brukar innebära nervositet, lite ängslan blandad med förväntan – jag hade bestämt mig för att totalt rikta in mig på det sistnämnda.

Bra med mental träning. Utan coaching (ursäkta tjatet, men det ligger mig varmt om hjärtat) hade jag inte varit på mitt nya arbete. Och ej heller kunnat välja mitt sinnesstånd lika självklart.

Snart kommer jag att ta mig an klienter – jag kan inte lova dig nytt arbete. Bara kanske… 😉

Foto: Lånat från Wikipedia.

Var glad att du har ett jobb! #blogg100

Posted on mars 12, 2014

Det var meningen att jag skulle gå inom den här restaurangen och köpa en mugg kaffe. Smutta på den heta drycken för att sedan traska hemåt på Malmös gator. Fundera på det möte jag nyss varit på och gå vidare i min planering i företagsbranschen.

Så var min tanke och planering. Hur det blev? Jo…jag började tala med mannen på restaurangen och drack upp kaffet under tiden. Hans firma hade varit igång ett år – och arbetstiden? 12 timmars arbetsdag i 7 dagar. Varje vecka. Under ett års tid. För den som gillar matte: 12*7*52. Rätt många timmar.

Han var sliten och inte att undra på, eller hur? Restaurangen var proper, ett centralt läge i stan och det kändes trist att rörelsen inte lönade sig tillräckligt. Nu gick det runt – inte mer.

Nu funderade han allvarligt på att stänga – det tog på hans krafter att jobba så mycket och samtidigt försöka marknadsföra stället. Han ville prioritera sin hälsa och sa ”Jag behöver ingen fin bil, ingen dyr bostad – ge mig en säng, det räcker. Men jag vill känna att jag har ett liv!”

Jag brinner för skrivande, coachning samt mental träning.
Samtidigt vill jag ha kvar mitt liv – undrar om min ekvation kommer att gå bättre än mannens jag mötte idag?

Fortsättning följer…