30 år senare, #skrivövning #reseledare

1986

Tänk om jag kunnat se in i framtiden då jag satt på Spieskontoret på Rhodos och var kassaansvarig. Med pennan i högsta hugg, inget internet och själva tanken på all teknik som vi har nu, skulle fått mig att tvivla på det sannolika i att såna fantastiska apparater skulle finnas framöver.

Stelbent? Tja, eller bara allmänt realistisk med erfarenhet att skriva på en ordinär skrivmaskin som 16-åring. Med TRE kopior och karbonpapper emellan. Tipp-Ex? Fanns inte. Radering fick helt enkelt inte ske utan det minsta fel jag gjorde, tvingade mig att börja om från början. Jag minns att jag skämdes och smugglade ut mina felskrivna dokument i väskan och slängde dem hemma. Bra läxa? På sätt och vis, men det gav mig många ledsna stunder också. Att säga det till någon som idag växer upp med datorer, automatiska rättningsprogram, i princip alltid uppkopplade – det är inte lätt att nå fram.

Vi människor mår bra av att bromsa ner. Koppla av har fått en annan innebörd: koppla NER och koppla UR.

Sedan behöver vi inte gå tillbaka till tiden före datorer, åh nej!

Tack vare min erfarenhet uppskattar jag snabbheten tangentbordet ger mig, friheten att stapla om i en text lite hur som helst och bäst är nog att jag snabbt kan byta ut vissa ord.

Testa det förresten!

Använd någon text du har och byt ut ordet – vilket ska du välja? Hm, varför inte ordet OCH?

Sök och ersätt med ordet ? – här får du använda din egen fantasi.

Det blir fantastiska texter och visar att du är en kreativ person. Det är inte svårare.

(var tvungen att testa och bytte ut orden OCH, JAG, MIG till MEN, HERR BANAN, FRU CITRON)

Sedan ska du givetvis lägga till en massa småord här och där.

SÄTT IGÅNG!

Mycket nöje.

 

Annonser

Världen

15052201_10154246996027872_1857658200_o

Genom någon annans fötter kan jag gå på gator i Sydamerika, klättra i berg, träna upp språk, svänga med långt hår, skratta mycket, le mot människor som jag möter, skriva några rader via nätet och komplettera med foton.

Allt detta kan jag göra och gör. Mitt blod är på resa.
Ibland är det bra att ha en dotter med mycket resande inombords.

Bäst är att hon kommer hem snart.

Utsikt ger insikt

image_1En liten hund och trots sitt format, en själ som vet hur varje ögonblick fångas och därför fångar varje chans till att göra något bra av stunden.

Solglimtar oavsett årstid.
En doft av mat.
Spring i benen en dag när marken ligger täckt av frost.
Klappad av någon främling.
Tilltalad av glada röster.

Hon lär mig.
Främst att fånga stunden (fånga dagar tar på krafterna).

Glada röster är något speciellt för mig och där har vi en gemensam nämnare.
Fast jag slänger mig inte ner på rygg och visar upp magen förstås.
Eller gör jag det kanske ändå, lite mentalt?
I så fall står jag för det. Vänliga, glada människor är en last jag har. 🙂

”Akta dig!”

 

Två ord (de i rubriken) som signalerar en stark varning. Aktsamhet.

Ta skydd! Vad händer? Är det verkligen farligt?

Ord är kraftfulla. En konstform – foto och text stöttar också ofta varandra och ger en effekt som kan få hjärnan att skrika just orden ”akta dig”.

Intryck påverkar oss och känslorna kan bli övermäktiga. Ibland så mycket att vi vill stänga av och slippa tänka. Slippa känna. Vi vill stänga av.

Varför skriver jag nu detta?

Jo.

Jag gjorde det jag brukar tipsa mina skribenter om; ta närmaste bok och slå upp en sida på måfå. Skriv ner första raden du ser.

I mitt fall blev det just

AKTA DIG

Och då triggade bokstäverna igång mig. Akta dig…
Jag som tänkt skriva om en fredag för länge sedan då en person påverkade mig starkt genom att …men nu blev det inte så! 🙂

Inget viktigt inlägg men skönt att skriva lite helt enkelt.

Till på köpet skulle jag bara söka upp en varningsskylt till detta inlägg och fastnade då för en klippvarning. Genast dök tankarna på en historia upp om ett stup, nio personer i närheten och ett ösregn. Ajaj, skrivandet är sannerligen värd en varningsskylt. Det leder hjärnan på irrande vägar.
Fast roligt under tiden är tillåtet att ha.

Skriv lite du också!

Se hälsning nedan med tydlig hänvisning till min fredagströtta skalle:
hjarnstopp

Fel sorts val

Helium är den där gasen som gör att du talar som en tecknad figur. Det är den känslan jag oftast har inom mig. Jag dämpar ner negativa tendenser i den mån det går (och det går oftare än vad jag visste tidigare i livet – prova själv att vara skattletare efter positiva vibbar får du se: den skattjakten bör du vinna varje dag för att vara en värdig letare 😉 tycker jag), men visst händer det.

Luften går ur mig. Till exempel just nu.
Har tydligen valt fel sorts energigas idag. Heliumstarten i morse har flaxat iväg och nu sitter jag här med blytyngder i hjärtat. Ibland blir allt för mycket.

Då… skriver jag listor. Klart att skrivandet kommer in här, det visste du väl nästan vid det här laget, eller hur? Tänkte väl det, du känner mig väl.
Jag listar upp det som jag tycker är bäst för mig. Det negativa (energidränaget) skriver jag också upp men med små små ynka bokstäver längst ner till höger. Det positiva får ta plats och skriva för hand är ett måste. Absolut! Rörelsen i handen gör att spänningarna släpper fortare.
Positiva saker i mitt liv behöver inte vara stora. Huvudsaken att jag lägger märke till dem. De skriver jag i färger jag tycker bäst om på mitt papper.
(negativa saker får suddiga konturer och de skriver jag löst med en trubbig blyerts)

Tänk, bara genom att skriva ner hur jag gör här, hjälper.
Nu åter till mitt papper och den där fina färgskalan.

Förresten ska jag tillägga: den blyertsfyllda rutan till höger längst ner river jag bort när jag är klar. Fokuseringen lägger jag på bra saker och fina färger.

Det är så jag vill leva mitt liv.

 

 

 

Privat inlägg

Ibland orkar jag inte skriva som en skrivpedagog. Nyanserat, eftertänksamt och fåordigt. Stryka, läsa igenom och ha mycket självkritik.
Ämnen som ska ha med skrivande att göra och framför allt med textresonemang som främsta innehåll. Varför ska du annars läsa mina inlägg?

Ibland får jag frågan varför jag skriver kortfattat. Enkelt svar: din tid är värdefull och jag anser att du ska skriva själv. Jag har massor att säga, men din röst är viktigare. Gör dig hörd! Vill du stöttas i just ditt skrivande, det är då jag kan skriva mer. Riktat bara till dig, personligt och privat.

Detta inlägg har inte ett dugg med skrivpedagogandet att göra. Nej, det finns inte ett ord som heter så. Jag sa ju det, det blir inget struktur idag. Inte här, inte i detta inlägget.

Att slänga sig ut i ett hav av bokstäver, det värmer. De stela meningarna spolar jag ner i nån flod, punkterna släpar jag ut över ett stup och kommatecken,,,, DE får dansa vidare hos någon annan.

Att bara skriva, låta orden flöda, att dansa fram på tangenterna – det är skönt. Befriande. Ordet dansa återkommer. Och alla bokstäver tar makten. De vill synas, höras, SKRIKER och ber om uppmärksamhet.

Jaja. Det går tydligen inte att vara vild och galen som skrivpedagog.
Men jag gjorde ett försök. 🙂

Skriver du något just nu?

”Skriver du på något just nu?” Frågan dyker upp rätt ofta. Ja, jag ställer den även själv till de jag haft förmånen att ha haft som skribenter i en kurs, agerat skrivinspiratör till eller skrivcoachat när de knocklat framåt på en bok.

Skriva. Själva ordet kan stressa något extremt!
Känslan av att vi ska sitta i en skrivkammare, fullt koncentrerade och producera alster som inom snar framtid ska granskas, bedömas och kanske kritiseras. Negativ kritik. Japp, det är där den snabba hinderbanstanken stannar! På mindre än en sekund har hjärnan satt igång den här stressen och därför blir frågan laddad värre än en dynamitkork.

Jag ska tänka på detta framöver och omformulera mig.
Kanske
”Är din penna generös mot dig?”
”Visst är det härligt att skriva inköpslistor? De kritiseras sällan offentligt.” 😉

Hitta själv på bra fraser – tipsa gärna mig!