Adjö till Grekland? #miljö

Lika mycket som jag tycker om Grekland, lika lat är jag. I nuläget har jag svårt att se mig sitta på ett tåg dit. Det kanske är dags att ta en lång time-out helt enkelt från landet där jag tankar energi. Jag får se mig om efter de platser här i Sverige där jag hittar ro för själen. Flygresorna jag har gjort får bli minnesresor. När latheten har lagt sig, kan jag se mig själv på tåget ska tilläggas. När längtan blir alltför påträngande. Grekland bor i mitt hjärta. Sverige likaså.

I dagsläget brinner det i flera länder. Var och en av oss har sin åsikt och förhållningssätt. Den som fått lämna sitt hem här i Sverige – den som mist kära vänner och familjemedlemmar i andra länder. Sorg, uppvaknande och framtidsoro.

Kanske inte uppvaknandet är lika stort i Grekland, som för oss här i Norden. Klimatförändringar. Bara ordet har fått många att snabbt sluta läsa, hoppa över, rycka på axlarna med attityden ”det rör inte mig; jag kan inte påverka ändå”.
DET ÄR AKUT!

Vi borde inte ha blivit tagna på sängen. Det blev vi. Effekten visade sig på olika sätt.
Kärleken och gemenskapen där människor stöttat, släckt bränder, tröstat, skänkt förnödenheter – eller som Alexandra Pascalidou skriver på Twitter idag:
”Min kompis i Aten har anmält sig för att ta hand om åtta barn barn som förlorat sina föräldrar i branden. Hur fint. Hur svårt. Hur sorgligt.”
Det finns hopp om vi ställer upp för varandra. Gränslöst.

Vi är fortfarande fast i vår bubbla här i Sverige. Läser, förfasas och slänger sedan soporna huller och buller som vanligt. Hoppar på charterflyg (jag VET, jag har gjort det själv – innan), tar bilen även korta sträckor (samåkning är inte svårt – eller cykla om det är rimligt).

Vad kan DU göra?
Aktiva val är mitt råd:
Sluta flyga.
Samåk.
Tänk medvetet på vad du köper, slänger, använder i ditt liv. Förändra dina val.
Minska köttportionerna – eller skippa dem helst helt.

Du vet likaväl som jag; inga råd är bra om de inte följs.
Skriv upp (ja, jag är skrivpedagog och anser att hjärnan mår bra av att få ner orden på ett papper – använd papper och penna för bättre resultat) hur en vardag ser ut för dig. Allt du gör, allt du använder.
Börja där. Skriv varje dag i en vecka.
Nu kan du se ett mönster – och förändra.

Att känna uppgivenhet är ingen lösning. Du mår inte bättre av det och vi behövs alla för att förändra vår värld.

Vad som för övrigt händer i mitt liv just nu?
Det får jag berätta om en annan gång. Vår värld behöver oss, det är det enda viktiga vi måste tänka på.

Twitter är ett forum där du snabbt får information. Med en nypa salt får du ett sammanhang.
Från mitt flöde:
”Du föds inte positiv. Ej miljömedveten. Allt tränas och du väljer i livet. Välj att följa Då är du på rätt spår.”

Alla kan påverka: här är ett lysande exempel:
Innovativt!

Annonser

Svävande tillvaro #galenskap_och_mod_går_hand_i_hand

IMG_9274

Ser ni den? Längst upp på grenen. Modig eller galen? #förhållningssätt

Jag gick som vanligt en runda hemma i Karlskrona och fick syn på den lilla fågeln högst uppe i ett träd. Det blåste rejält och ändå satt den lille rackaren kvar. Utsatt för väder och vind, men även för andra fåglar. Minns den gången jag såg en skata fastna i klorna på en rovfågel. Inne i ett villaområde. Allt hände på ett ögonblick och de andra skatorna väsnades i timmar efteråt. Det trygga trädet hade visat sig vara en falsk illusion.

Det är så livet är, enligt mig. Allt kan förändras på en sekund och jag tror vi alla kan känna igen oss i den lilla fågeln. Det blåser runt oss; världen förändras, åsikter haglar och vi kan välja hur vi vill hantera livet. Ska vi våga utsätta oss lite extra eller kanske söka skydd? Då är ju nästa fråga svår; var finns det skyddet och hur hållbart är det?

Livet ska levas fullt ut (du bestämmer vad som är fullt ut för just dig) och välj den väg du anser vara rätt. Men låt inte andra styra vägvalet utan ta aktiva val. Oavsett din ålder.

Själv har jag slängt mig ut i ovisshet. Om några veckor slutar jag min anställning. Min magkänsla har gett sig till känna en längre tid och jag går efter den. Att säga upp mig utan att ha en aning om vad jag ska göra framöver, det skrämmer mig inte. En möjlighet, en utmaning – en symbol på hur livet är generellt. I en föränderlig värld är ingen trygg för all framtid.

Jag valde att tacka nej till jobbet i Grekland. Något håller mig kvar i Sverige just nu; framtiden får utvisa vad.

#morgondagen_vet_du_ingenting_om

Vi är alla olika – men våga kan alla #challenge

IMG_8155

Internationella kvinnodagen. Behövs en sådan? Klart! Men människodagen, den internationella, den är viktigast.
Och att våga. Ett måste för mänskligheten.

Just nu är jag på väg. Att säga upp sig som ”mogen kvinna” anses av många som ren galenskap. Jag är gärna galen! Att leva är för mig att kasta mig ut. Att våga förlita mig på andra människor. Och det behöver inte vara SVENSKA!

Så mycket kärlek jag fått under åren. Från människor från andra länder. Människor som vågat/inte haft något val, att förändra sina liv. Och de sluter mig i sin famn. De ger mig en  kärlek helt utan krav. Jag fascineras ofta av styrkan de besitter. Att förändra sina liv: oftast av inte egen vilja. Ack, alla dessa ni som förändrat mig världsbild: tack.

Jag åker till Grekland.Ett land jag återkommit till. Jag kan vardagsspråket och det underlättar. Men det finns mycket mer; jag läser på olika grupper på Facebook att många åker till Grekland ensamma. Tryggheten. Den finns där. Värmer mitt hjärta.

Avtalet om jobbet i Grekland är inte underskrivet av mig. Än.
Nästa vecka besöker jag kontoret och sedan får magkänslan styra.
Min vägvisare.

Lyssnar du på din?

 

Fotot? Min älskade Tuva hade fyllt 11 år idag. Hon somnade in för ett år sedan.
En vän på 3 kg som satte spår. Räkna värde i relationer; inte kilo eller landstillhörighet.

 

Storstad vs Småstad inkl. uggla

IMG_8165.JPG

Under åren har jag bott på många ställen; by, stad och då i hus, lägenhet, kollektiv. I Sverige och utomlands. Karlskrona är min stad sedan ett tag tillbaka. På varje ort letar jag efter platser nära mig och känslor som får mig att känna harmoni. Och de finns överallt!

Fördelen med en mindre stad (ursäkta alla ni som tycker att min nuvarande stad är jättestor) är närheten till allt. Att bo på söder i Stockholm (i mitt fall Blekingegatan) var härligt på ett annat sätt. Storstaden utanför fönstret, pulsen, kändistätheten – ja, jag var yngre då och la märke till kändisar på ett annat sätt än nu. Fast egentligen har jag nog inte ändrat approach mycket; pratar alltid med människor runt mig. Kända eller ej, jag behandlar dem på samma sätt. Ok, erkänner att jag minns kändisarna lite bättre efter några år. Aldrig stött på någon otrevlig känd person. Bra betyg! Till oss alla. 🙂

Åter till den lilla staden Karlskrona. Havet som gör sig gällande och finns nära, nära inpå. Det gör mig lycklig, oavsett väderlek. Blåsten är alltid närvarande och iskalla vindar just nu utmed havet gör att jag vaknar till med besked!

På fotot råkade jag komma i blickfånget på en uggla.
I havet.

De andra ugglorna ruvar förståndigt nog i mossen.

Storstad vs Småstad.
Småstaden vinner.
Närheten vinner – gör livet enklare.

Dagar med bokstavsflöde #skrivande #skrivkurs #grekland #kreativitet #utbrändhet

IMG_7985
En del dagar känns det som om bokstäverna inte riktigt räcker till. Jag skulle vilja nå ut till många fler där ute i etern och hjälpa till på något sätt. Eller med mitt sätt rättare sagt. Och det är genom att visa vägen till bättre mående genom skrivandet.

Och tänkandet. Det som ska peka på plus. Att älta är kanske bra ibland men risken är stor att fastna. Älta är en negativt ord; eftertanke och bearbetning känns bättre. Ord är viktigt och de ska användas med förnuft (hjärnan uppfattar bäst de som är negativa och låt den inte ha för många såna att välja på – pumpa in bättre ord)!

Visst är det däremot roligare och mer stimulerande att umgås med människor som får dig att känna dig STOLT VACKER OÖVERVINNERLIG?
Dit ska du nå och du behöver inte vara där redan nu; tänk istället på vad mycket du kan uppnå!

Människor jag vill ha nära mig är de som ger mig positivitet. Och jag väljer in dem i livet. Mitt liv är som en motor och den drivkraft jag behöver är jag väl medveten om. Efter perioder av utbrändhet har jag lärt mig mycket.

Nu är jag mitt en beslutsvåg. Att inte veta vad framtiden bär med sig rent yrkesmässigt är något jag tycker om. Är jag på väg till Grekland? Stannar jag i Karlskrona? Flyttar jag tillbaka till Malmö? Min nuvarande anställning har jag bestämt ska sluta sista april.

I höst vet jag svaret.

Att vara på väg, rent mentalt, är min drivkraft.
Vad är din?
Har du inte WordPress får du gärna skriva på min Facebooksida.
Skrivpedagog May-Louise Andersson eller maila mig på
skrivpedagog (at) gmail.com

Är nyfiken på vilken skrivkurs just du skulle vilja komma till?
Är det landet du väljer i första hand?
Kostnaden?
Innehållet?

Berätta!
Jag skräddarsyr gärna.

Foto: Karlskrona en vanlig vinterdag.

24 meters 100-årsdag!

IMG_6067

Lika förtjust i Grekland som i Sverige? Går det att få ihop det konceptet?

Jajamen! Faktum är att jag anpassar mig till de platser där jag bor. Flytta är en aning jobbigt (fråga mig, jag har vanan inne), men det ger mig oändligt mycket! Att komma ny till en ort innebär att jag upptäcker småsaker. Det kan vara vackra husgavlar, ett leende av någon okänd (ses vi igen och ler, är vi inte okända längre) eller nya grannar. Jag får ny energi och känner mig extremt levande.

Om det känns ensamt att komma som ny? Ärligt talat har det aldrig gjort det.

Klart att det underlättar att jag aldrig har problem med att ha mig själv som sällskap. Så länge jag har något att skriva på, något att läsa, musik nära – då har jag allt jag behöver.

Fyren?
Ja, den fyller år idag och förgyller mina promenader på Stumholmen här i Karlskrona. En oerhört vacker stad med havet inpå mig överallt och närheten till mängder av spännande platser. Världsarvsstaden. Fin och passande benämning.

Extra energi får jag av några av mina sociala konton:
Twitter – @maylouisesweden
Instagram – @skrivpedagog  @greklandsfoton @chihuahuatuva

Följ mig gärna.