Jag gick som vanligt en runda hemma i Karlskrona och fick syn på den lilla fågeln högst uppe i ett träd. Det blåste rejält och ändå satt den lille rackaren kvar. Utsatt för väder och vind, men även för andra fåglar. Minns den gången jag såg en skata fastna i klorna på en rovfågel. Inne i ett villaområde. Allt hände på ett ögonblick och de andra skatorna väsnades i timmar efteråt. Det trygga trädet hade visat sig vara en falsk illusion.
Det är så livet är, enligt mig. Allt kan förändras på en sekund och jag tror vi alla kan känna igen oss i den lilla fågeln. Det blåser runt oss; världen förändras, åsikter haglar och vi kan välja hur vi vill hantera livet. Ska vi våga utsätta oss lite extra eller kanske söka skydd? Då är ju nästa fråga svår; var finns det skyddet och hur hållbart är det?
Livet ska levas fullt ut (du bestämmer vad som är fullt ut för just dig) och välj den väg du anser vara rätt. Men låt inte andra styra vägvalet utan ta aktiva val. Oavsett din ålder.
Själv har jag slängt mig ut i ovisshet. Om några veckor slutar jag min anställning. Min magkänsla har gett sig till känna en längre tid och jag går efter den. Att säga upp mig utan att ha en aning om vad jag ska göra framöver, det skrämmer mig inte. En möjlighet, en utmaning – en symbol på hur livet är generellt. I en föränderlig värld är ingen trygg för all framtid.
Jag valde att tacka nej till jobbet i Grekland. Något håller mig kvar i Sverige just nu; framtiden får utvisa vad.
#morgondagen_vet_du_ingenting_om
Skrivpedagog May-Louise 