Kategoriarkiv: #inspiratör

ÄKTA MÄNNISKOR JAG BÄR MED MIG

Blanda Bob Hansson, Lars Lerin och Kristian Gidlund

Där får du lite av de egenskaper jag vill ha. Hos mig själv och gärna hos andra.

Det de har gemensamt är kärleken till det vackra. Orden. Konsten. Framförallt till

L

I

V

E

T

De har visat att vi behöver inte skrika högst, vara rikast (pengar är inte en värderings-skala jag använder), utan de visar mjukhet. Sårbarhet. Det finaste som finns.IMG_5247.JPG

Vi är alla på en resa, som vi vet slutet på. Inte var. Inte hur. Inte när. Men att vi dör, det vet vi.

Skräms du av tanken eller har den alltid funnits med dig? Stanna upp. Känn efter.

Vad är du rädd för?

Livet består av att möta rädslor. Däremot får de inte ta över själva levandet!

Vi här här idag och just nu. För varje andetag har vi en chans att förändra vårt liv.

Om vi vill.

Jag vill!

Jag vill ha mer av Bob, Lars och Kristian!

Nu finns Kristian (r.i.p) kvar i foto, böcker, bloggen och hans väna väsen som far runt i stillheten.

Den stillhet vi alla kommer att hamna i.

Fram tills att jag är där, ska jag läsa mer av Bob, se fler konstverk av Lars och SKRATTA mycket!

Vad ska du göra?

© May-Louise Andersson

Tillit

Funderingsmannen på mitt bord får mig att granska den information jag får. Okänd skapare.

Vågar du förlita dig på människor du inte känner?
De flesta svarar nej.
I nästa stund delar de något på Facebook, Twitter, Instagram som om det vore en sanning.

Tänk efter före.

Onödigt inlägg?
Nej, inte om en endaste läser detta och tänker till en extra gång.
Själv har jag fått omvärdera mycket information genom min aktivitet på nätet.
Lär mig fortfarande varje dag

Min far. Ett av arton barn.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_f24

Pappa hade 17 syskon.

Han blev nästan 90 år, min pappa Sture Vilhelm. Född som barn nummer 14 av 18.

Jag tänker på hur pappa sörjde över att han aldrig fick fortsätta studera. Det var det enda han suckade över ibland. Annars var muttrande hans signum. Att svära över ”luarna” (=sönerna) när de var ute sent någon kväll. Han vandrade otåligt och kikade i våra fönster tills de kom hem. Då gick han och la sig på en gång och yttrade aldrig något till dem. 

Han var kärv rent verbalt. Men i hans ögon fanns världen.

Där hittade jag kärleken till människor. 

Där hittade jag empati och en inställning att alla människor är lika mycket värda.

Om du hade levt idag pappa hade jag berättat om klimatet.

Du hade muttrat att det är åt helvete.

Du hade även tröttnat rätt snabbt på att sitta och prata och istället gått ut och huggit upp ett lass ved. Att hålla värmen och ta tillvara på allt lärde du dig tidigt då du växte upp i ett ekonomiskt fattigt hem. Du pratade sällan om din barndom men vid frågan om du hade en sträng lärarinna minns jag hur du lyste upp ”Nej, hon var snäll. Ibland gav hon oss smörgåsar”.

Du hade alltid något för dig.

Idag är det din födelsedag.

Du saknas mig.

Men du pappa: luar och däkor världen runt kämpar för att vi ska ha en dräglig jord att överlämna till kommande generationer.

Jag tror du skulle varit stolt över oss.

Jag är stolt över att du var min pappa.

Och ja: jag ser mycket av dina gener i min egen dotter. Den där viljan att hjälpa andra. Ibland i det tysta. Sånt kan värma upp de frostigaste hjärtan.

/Min farmor födde 18 barn varav 3 var tvillingfödslar.

Svävande tillvaro #galenskap_och_mod_går_hand_i_hand

IMG_9274
Ser ni den? Längst upp på grenen. Modig eller galen? #förhållningssätt

Jag gick som vanligt en runda hemma i Karlskrona och fick syn på den lilla fågeln högst uppe i ett träd. Det blåste rejält och ändå satt den lille rackaren kvar. Utsatt för väder och vind, men även för andra fåglar. Minns den gången jag såg en skata fastna i klorna på en rovfågel. Inne i ett villaområde. Allt hände på ett ögonblick och de andra skatorna väsnades i timmar efteråt. Det trygga trädet hade visat sig vara en falsk illusion.

Det är så livet är, enligt mig. Allt kan förändras på en sekund och jag tror vi alla kan känna igen oss i den lilla fågeln. Det blåser runt oss; världen förändras, åsikter haglar och vi kan välja hur vi vill hantera livet. Ska vi våga utsätta oss lite extra eller kanske söka skydd? Då är ju nästa fråga svår; var finns det skyddet och hur hållbart är det?

Livet ska levas fullt ut (du bestämmer vad som är fullt ut för just dig) och välj den väg du anser vara rätt. Men låt inte andra styra vägvalet utan ta aktiva val. Oavsett din ålder.

Själv har jag slängt mig ut i ovisshet. Om några veckor slutar jag min anställning. Min magkänsla har gett sig till känna en längre tid och jag går efter den. Att säga upp mig utan att ha en aning om vad jag ska göra framöver, det skrämmer mig inte. En möjlighet, en utmaning – en symbol på hur livet är generellt. I en föränderlig värld är ingen trygg för all framtid.

Jag valde att tacka nej till jobbet i Grekland. Något håller mig kvar i Sverige just nu; framtiden får utvisa vad.

#morgondagen_vet_du_ingenting_om

Dagar med bokstavsflöde #skrivande #skrivkurs #grekland #kreativitet #utbrändhet

IMG_7985
En del dagar känns det som om bokstäverna inte riktigt räcker till. Jag skulle vilja nå ut till många fler där ute i etern och hjälpa till på något sätt. Eller med mitt sätt rättare sagt. Och det är genom att visa vägen till bättre mående genom skrivandet.

Och tänkandet. Det som ska peka på plus. Att älta är kanske bra ibland men risken är stor att fastna. Älta är en negativt ord; eftertanke och bearbetning känns bättre. Ord är viktigt och de ska användas med förnuft (hjärnan uppfattar bäst de som är negativa och låt den inte ha för många såna att välja på – pumpa in bättre ord)!

Visst är det däremot roligare och mer stimulerande att umgås med människor som får dig att känna dig STOLT VACKER OÖVERVINNERLIG?
Dit ska du nå och du behöver inte vara där redan nu; tänk istället på vad mycket du kan uppnå!

Människor jag vill ha nära mig är de som ger mig positivitet. Och jag väljer in dem i livet. Mitt liv är som en motor och den drivkraft jag behöver är jag väl medveten om. Efter perioder av utbrändhet har jag lärt mig mycket.

Nu är jag mitt en beslutsvåg. Att inte veta vad framtiden bär med sig rent yrkesmässigt är något jag tycker om. Är jag på väg till Grekland? Stannar jag i Karlskrona? Flyttar jag tillbaka till Malmö? Min nuvarande anställning har jag bestämt ska sluta sista april.

I höst vet jag svaret.

Att vara på väg, rent mentalt, är min drivkraft.
Vad är din?
Har du inte WordPress får du gärna skriva på min Facebooksida.
Skrivpedagog May-Louise Andersson eller maila mig på
skrivpedagog (at) gmail.com

Är nyfiken på vilken skrivkurs just du skulle vilja komma till?
Är det landet du väljer i första hand?
Kostnaden?
Innehållet?

Berätta!
Jag skräddarsyr gärna.

Foto: Karlskrona en vanlig vinterdag.