#stegräknare är överflödiga

IMG_6248

Gå din egen väg och färden börjar med en penna. Tro mig, jag har testat själv.

Slösar du bort tid på program där du ska lockas in som åskådare till kändisars liv? Wahlgrens, hemmafruar både här och där (aldrig med normalekonomi), Parneviks m.fl. Eller alla program där någon ska vara B Ä S T? (Sjunga, laga mat, dansa, renovera m.m).

Tycker du det är svårt att slappna av? Gör något av följande:
Stäng TV:n.
Sätt telefonen på ljudlös.
Lyssna på musik.
Läs en bok.
Eller ta dig an mitt tips nedan . . .

Mitt bästa tips är att skriva något till dig själv. Ett brev där du plitar ner de drömmar och framtidsplaner du har. Spåna fritt! Glöm tankar på vad som är rimligt idag. Vad vet du om morgondagen? Nej, just det. Dröm dig bort i brevet. Klistra igen ditt ark  (går bra även utan kuvert) och lägg undan det. Och ja, det går bra att skriva 455643 sidor.  Här finns inga restriktioner på antal framtidsmål och du behöver inte heller vara bäst!
Spara ditt brev minst ett år, gärna flera.
Skriv med penna, inte på datorn – din hands rörelser är i symbios med hjärnan på ett annat sätt om du väljer bort tangentbordet när du gör en övning som denna.

Den dag du öppnar det ska du inte bli förvånad om några drömmar slagit in.

Drömmar är till för att nås.

Sträck dig efter dina och du startar genom att leta rätt på en penna!

Tyckte jag hörde dig fråga vad du gör om du i morgon eller om nån vecka upptäcker att du kommer på nya drömmar.
Då skriver du nya brev. Här finns ingen begränsning.

Tipset att skriva ner dina drömmar har jag skrivit om tidigare här i bloggen.
Tål att repeteras.

Foto: Karlskrona

Annonser

#plastikkirurgi

 

En byrå för 60 kr får nya knoppar som suttit på köksluckor i Malmö.
Det gör mig nöjd.

Människor förstorar, förminskar, förvränger vissa kroppsdelar därför att de inte gillar utseendet. Med all respekt. En viss procent av dem lider av känslan då en viss kroppsdel ger dem komplex.
Men alla andra? Styr samhället dem totalt och kan de ha tappat sitt vanliga förnuft? Endast de själva kan besvara den frågan.

Själv skulle jag aldrig betala för att låta någon skära i mig om det inte vore för min hälsas skull. För varje år som jag har haft glädjen att uppleva (vore idiotiskt att ta livet för självklart), har jag lärt mig att de flesta bryr sig andras inre egenskaper – inte de yttre.

Ett ord jag återkommer till gång på gång är förnöjsamhet.
Vi lever en gång och då är det bättre att ha äkta vänner än spegelmänniskor. Personer som speglar andra, ofta kritiskt och de har även åsikter om allt och alla. Ofta negativa.

Lägg energi på det du kan förgylla hos dig själv eller i din omgivning med små medel.
Helst utan kniv.

Och akta dig för spegelmänniskor.

Färger utan krav

IMG_6432

Detta är en del av mitt ullgarn.
Jag är inte bra på att sticka eller virka. Jag gör det ändå.

Ofta räcker det att jag fäster blicken på alla färger, drar fingrarna genom mina sträva nystan och sedan ler stort. Tankar på min energi.

Skriva eller att pyssla med något annat kreativt är inga måsten för mig.

Leta efter stunder, färger, människor, miljöer, T A N K A R som kan ge dig energitillskott.
Viktigt att spara dessa.

Energi i livet vet bara en person vad det står för.
Och det är du.
Lita på dig själv.

 

Sirapshjärna och trassel

Höstförkylningen ger mig tid att återhämta mig.
Under de korta stunder jag är uppe, ser jag ljungen röra sig på balkongen. Blåsten är alltid närvarande i stan. Den ger en rörelse och påverkar alla mina sinnen på ett påtagligt sätt. Rejält kallt ibland (ofta) men det gäller att ha bra kläder. Mest berörs jag i mitt inre. Vindarna smyger sig in i mitt väsen och blandar upp tankarna. Ibland kan jag känna hur de tränger djupt ner på vindlande hjärntrådar, rufsar till de trådar som trasslat in sig i varandra och jag ser saker klarare.

Å andra sidan kan det vara min fantasi.
Febertoppar är inte att leka med och de skapar världar där allt är möjligt att förändra.

Fast, det är det kanske?
Vad ska du förändra nu när du har chansen?
Även utan febertoppar.

30 år senare, #skrivövning #reseledare

1986

Tänk om jag kunnat se in i framtiden då jag satt på Spieskontoret på Rhodos och var kassaansvarig. Med pennan i högsta hugg, inget internet och själva tanken på all teknik som vi har nu, skulle fått mig att tvivla på det sannolika i att såna fantastiska apparater skulle finnas framöver.

Stelbent? Tja, eller bara allmänt realistisk med erfarenhet att skriva på en ordinär skrivmaskin som 16-åring. Med TRE kopior och karbonpapper emellan. Tipp-Ex? Fanns inte. Radering fick helt enkelt inte ske utan det minsta fel jag gjorde, tvingade mig att börja om från början. Jag minns att jag skämdes och smugglade ut mina felskrivna dokument i väskan och slängde dem hemma. Bra läxa? På sätt och vis, men det gav mig många ledsna stunder också. Att säga det till någon som idag växer upp med datorer, automatiska rättningsprogram, i princip alltid uppkopplade – det är inte lätt att nå fram.

Vi människor mår bra av att bromsa ner. Koppla av har fått en annan innebörd: koppla NER och koppla UR.

Sedan behöver vi inte gå tillbaka till tiden före datorer, åh nej!

Tack vare min erfarenhet uppskattar jag snabbheten tangentbordet ger mig, friheten att stapla om i en text lite hur som helst och bäst är nog att jag snabbt kan byta ut vissa ord.

Testa det förresten!

Använd någon text du har och byt ut ordet – vilket ska du välja? Hm, varför inte ordet OCH?

Sök och ersätt med ordet ? – här får du använda din egen fantasi.

Det blir fantastiska texter och visar att du är en kreativ person. Det är inte svårare.

(var tvungen att testa och bytte ut orden OCH, JAG, MIG till MEN, HERR BANAN, FRU CITRON)

Sedan ska du givetvis lägga till en massa småord här och där.

SÄTT IGÅNG!

Mycket nöje.

 

Fel sorts val

Helium är den där gasen som gör att du talar som en tecknad figur. Det är den känslan jag oftast har inom mig. Jag dämpar ner negativa tendenser i den mån det går (och det går oftare än vad jag visste tidigare i livet – prova själv att vara skattletare efter positiva vibbar får du se: den skattjakten bör du vinna varje dag för att vara en värdig letare 😉 tycker jag), men visst händer det.

Luften går ur mig. Till exempel just nu.
Har tydligen valt fel sorts energigas idag. Heliumstarten i morse har flaxat iväg och nu sitter jag här med blytyngder i hjärtat. Ibland blir allt för mycket.

Då… skriver jag listor. Klart att skrivandet kommer in här, det visste du väl nästan vid det här laget, eller hur? Tänkte väl det, du känner mig väl.
Jag listar upp det som jag tycker är bäst för mig. Det negativa (energidränaget) skriver jag också upp men med små små ynka bokstäver längst ner till höger. Det positiva får ta plats och skriva för hand är ett måste. Absolut! Rörelsen i handen gör att spänningarna släpper fortare.
Positiva saker i mitt liv behöver inte vara stora. Huvudsaken att jag lägger märke till dem. De skriver jag i färger jag tycker bäst om på mitt papper.
(negativa saker får suddiga konturer och de skriver jag löst med en trubbig blyerts)

Tänk, bara genom att skriva ner hur jag gör här, hjälper.
Nu åter till mitt papper och den där fina färgskalan.

Förresten ska jag tillägga: den blyertsfyllda rutan till höger längst ner river jag bort när jag är klar. Fokuseringen lägger jag på bra saker och fina färger.

Det är så jag vill leva mitt liv.

 

 

 

Privat inlägg

Ibland orkar jag inte skriva som en skrivpedagog. Nyanserat, eftertänksamt och fåordigt. Stryka, läsa igenom och ha mycket självkritik.
Ämnen som ska ha med skrivande att göra och framför allt med textresonemang som främsta innehåll. Varför ska du annars läsa mina inlägg?

Ibland får jag frågan varför jag skriver kortfattat. Enkelt svar: din tid är värdefull och jag anser att du ska skriva själv. Jag har massor att säga, men din röst är viktigare. Gör dig hörd! Vill du stöttas i just ditt skrivande, det är då jag kan skriva mer. Riktat bara till dig, personligt och privat.

Detta inlägg har inte ett dugg med skrivpedagogandet att göra. Nej, det finns inte ett ord som heter så. Jag sa ju det, det blir inget struktur idag. Inte här, inte i detta inlägget.

Att slänga sig ut i ett hav av bokstäver, det värmer. De stela meningarna spolar jag ner i nån flod, punkterna släpar jag ut över ett stup och kommatecken,,,, DE får dansa vidare hos någon annan.

Att bara skriva, låta orden flöda, att dansa fram på tangenterna – det är skönt. Befriande. Ordet dansa återkommer. Och alla bokstäver tar makten. De vill synas, höras, SKRIKER och ber om uppmärksamhet.

Jaja. Det går tydligen inte att vara vild och galen som skrivpedagog.
Men jag gjorde ett försök. 🙂