30 år senare, #skrivövning #reseledare

1986

Tänk om jag kunnat se in i framtiden då jag satt på Spieskontoret på Rhodos och var kassaansvarig. Med pennan i högsta hugg, inget internet och själva tanken på all teknik som vi har nu, skulle fått mig att tvivla på det sannolika i att såna fantastiska apparater skulle finnas framöver.

Stelbent? Tja, eller bara allmänt realistisk med erfarenhet att skriva på en ordinär skrivmaskin som 16-åring. Med TRE kopior och karbonpapper emellan. Tipp-Ex? Fanns inte. Radering fick helt enkelt inte ske utan det minsta fel jag gjorde, tvingade mig att börja om från början. Jag minns att jag skämdes och smugglade ut mina felskrivna dokument i väskan och slängde dem hemma. Bra läxa? På sätt och vis, men det gav mig många ledsna stunder också. Att säga det till någon som idag växer upp med datorer, automatiska rättningsprogram, i princip alltid uppkopplade – det är inte lätt att nå fram.

Vi människor mår bra av att bromsa ner. Koppla av har fått en annan innebörd: koppla NER och koppla UR.

Sedan behöver vi inte gå tillbaka till tiden före datorer, åh nej!

Tack vare min erfarenhet uppskattar jag snabbheten tangentbordet ger mig, friheten att stapla om i en text lite hur som helst och bäst är nog att jag snabbt kan byta ut vissa ord.

Testa det förresten!

Använd någon text du har och byt ut ordet – vilket ska du välja? Hm, varför inte ordet OCH?

Sök och ersätt med ordet ? – här får du använda din egen fantasi.

Det blir fantastiska texter och visar att du är en kreativ person. Det är inte svårare.

(var tvungen att testa och bytte ut orden OCH, JAG, MIG till MEN, HERR BANAN, FRU CITRON)

Sedan ska du givetvis lägga till en massa småord här och där.

SÄTT IGÅNG!

Mycket nöje.

 

Skriver du något just nu?

”Skriver du på något just nu?” Frågan dyker upp rätt ofta. Ja, jag ställer den även själv till de jag haft förmånen att ha haft som skribenter i en kurs, agerat skrivinspiratör till eller skrivcoachat när de knocklat framåt på en bok.

Skriva. Själva ordet kan stressa något extremt!
Känslan av att vi ska sitta i en skrivkammare, fullt koncentrerade och producera alster som inom snar framtid ska granskas, bedömas och kanske kritiseras. Negativ kritik. Japp, det är där den snabba hinderbanstanken stannar! På mindre än en sekund har hjärnan satt igång den här stressen och därför blir frågan laddad värre än en dynamitkork.

Jag ska tänka på detta framöver och omformulera mig.
Kanske
”Är din penna generös mot dig?”
”Visst är det härligt att skriva inköpslistor? De kritiseras sällan offentligt.” 😉

Hitta själv på bra fraser – tipsa gärna mig!

Läs kursdeltagares texter inkl. skrivövning

I skrivkurser tycker jag om att ge snabba skrivövningar till deltagarna.
Det ges inte utrymme för redigeringar eller lång betänketid.
Här är ett exempel från en kurs i år där tiden begränsades till 3 minuter:
”Du är en bordskiva – berätta om hur du har det.” 

Läs några bidrag här (samtliga skribenter har godkänt publiceringen) – jag är mycket stolt över deras prestation. Inte bara med denna uppgift – de skriver alltid bra. Läs med fördel texterna högt. Läs alla – blandningen är superb. Ingen rangordning av texterna. Efter texterna berättar jag om hur jag skapar en skrivövning.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

”Färgen har bleknat. Jag var vacker en gång då träets ådringar syntes genom betsen. Jag blänkte.
Sedan kom hon. Med sina färger och pyssel, sin symaskin och vassa nålar. Damm samlades i hörnet mot väggen, jag har högar av saker staplade på varandra, mycket att hålla reda på. Mot mitten har jag en fyrkant av guldfärgsstänk och glitter, vit färg som inte längre släpper taget, och limrester som svider.”
© Lena Lodesjö
_____________________________________________________________________________

“Nej! Nu fick jag smulor på ytan igen! Varför, jag undrar bara varför kan karln inte använda en assiett när han äter knäckebröd? Nej då, han knaprar med öppen mun och det dröser ner på mig. Knäckesmulor skaver, förstår ni det? Någon gång ibland orkar den late mannen torka av mig, men oftast använder han en alldeles för gammal Wettexduk som luktar surt. Och då är jag hellre smulig med skav.”
© Lena Malmström
_____________________________________________________________________________

”Klistrig och geggig efter kvällens övningar.
Då var man i centrum.
Alla satt runt mig och trivdes. De åt och drack.
Inte gjorde det något att de belastade min rygg då.
Men de blev berusade och började tappa saker på mig, som rann ner längs mina ben.
Ner i springan där den extra skivan nu låg.
De tappade sås som segt la sig på mig.
Nu är allt klistrigt och segt.”
© Iréne Anderberg
_____________________________________________________________________________

”Aw, men sluta slå mig.  Om ni inte sitter och slår på mig med era knutna nävar i en het diskussion så sparkar ni på mig när ni skyfflar omkring med era ben under mig. Varför kan ni inte bara låta mig stå i solen vid fönstret med vackra blommor och mat ovanpå mig? Det var så min andra familj tog hand om mig. Där var jag lycklig. Dom älskade mig, klappade mig, höll mig ren.  Ooo som jag kunde skina vissa dagar, riktigt glänsa!”
© Charlotte Gregmar
_____________________________________________________________________________

Min bordsskiva

Vem som helst beskriver den med ett ord KAOS!!!

Sen kommer fler och fler frågor:

Varför så många grejor?

Städar du aldrig?

Hur hittar du i röran?

Kan man ha det så?

???..

Ibland nästlar sig in en uggla i pappershögar då sitter vi och ugglar tillsammans och trivs.”
© Hanna Adamus
_____________________________________________________________________________

Jag är en bordskiva

När jag kom till världen var jag så slät och fin. Men de som jag hamnade hos tyckte att jag skulle döljas just för att jag var så fin. Det tyckte jag kändes konstigt. Jag ville bli beundrad.

En stark bordskiva i sin bästa ålder.

Åren gick och jag hamnade en dag hos en familj där jag fick synas men vad hände.

Aj, alla varma koppar och karotter som placerades på mig.

Men det är väl så det skall vara när man blir äldre, det skall synas små skönhetsfläckar.”
© Eva-Lotta Ghoreishi
———————————————————————————————————

Tilläggas ska att jag ofta ger helt spontana skrivövningar. Att planera i förväg förtar min kreativa glädje och planerandet låter jag endast styra strukturen i kursen. Aldrig de här små härliga, korta övningarna. Den kreativiteten som föds, bär jag med mig. Länge.

Gör det lätt för dig att skapa en skrivövning om du håller i en skrivkurs. Delta gärna i   övningen själv. Du skapar texter du inte visste fanns inom dig.

För mig hjälper det att läsa av stämningen i en grupp. Där finns energifält och i dem finns övningarna. Efter ett tids träning kommer du att skapa skrivövningar utan att ha planerat dem i förväg. Våga. Du lär inte ångra dig.

Ps Känner du dig lite osäker i början, kan du alltid ha med dig några förberedda startmeningar. Ofta hjälper detta för att du ska komma igång.

Mycket nöje.

/May-Louise

Recension_Orten_Joakim_Zander

Titel: Orten
Författare: Joakim Zander
Förlag: Wahlström & Widstrand

Cdon Cdon
AdLibris Ginza
Bokus Bokus

Med debutboken Simmaren klev Joakim Zander in i mitt läsande med bestämda steg för två år sedan. Hans bok har nu sålts till 30 länder och filmrättigheterna är även de sålda till ett filmbolag i USA. Något jag förutspådde till en viss del – spridningen blev ännu större än jag kunde ana.

Joakim har en bred bas att stå på med sin erfarenhet, privat och arbetsmässigt. Han har bott i Mellanöstern och USA samt doktorerat i juridik.
Det märks i de två böcker han har skrivit. Rykande aktuella ämnen och händelser i vårt samhälle.

Orten. En bok som kan läsas helt fristående, men gärna med Simmaren i klart minne. Efter de första 50-tal sidorna känner jag mig lite förvirrad. Vad handlar det här om? Men, får du samma känsla: Ge inte upp! Snabbt drar Joakim med mig som läsare i sitt ledband som han även använder i sin första bok och jag är fast. Bladvändaren har visat upp sitt rätta ansikte och det är svårt att lägga ifrån sig boken.

Vad handlar Orten då om? Är det en fiktiv berättelse – eller, finns det en uns av sanning i den? För mig är svaret självklart: allt ligger i läsarens öga. Gränsen är mycket marginell och Zander bevisar detta i boken.

Yasmine och Fadi. Ett syskonskap där samhörigheten lyser starkt. Genom den fiktiva stadsdelen Bergort, strömmar ett helt hav av känslor och en får en stor roll genom skildringen: skuld. Ett syskonpar med en ambition att stå ut i samhället. Överleva och kanske någonstans hitta en mening med allt. Yasmine lär sin bror svenska genom ordramsor och finns som en skyddande ängel. Tills att hon lämnar honom och stannar borta. Borta är hennes berättelser om Ronja och Vildvittrorna som skrämde Fadi. Borta är hennes värmande omtanke och skydd.

Klara, med i första boken, finns med även i denna bok. Hennes försvunna dator i London, där hon bor och arbetar, är en sak som förbryllar henne. Det är först när någon dör i hennes närhet, hon börjar ana vidden av allt. Allt är inte vad det ser ut att vara. Det visar sig vara höga makter inblandade med proportioner som kan förändra mycket. För många.

Förorten, där det jäser och trappas upp. En spänning och en medvetenhet hos de unga att något kommer att brisera. En symbol figurerar och Yasmine får efter sina fyra år borta från Bergort, indikationer på att hennes bror kan vara inblandad. Vad händer och är det sant: kan Fadi vara vid liv?

Samma jäsande känsla bygger Zander upp för varje sida. Han är ypperlig i sina levandegörande av karaktärerna och berättar hur en ung människa kan dras med fundamentala frågor. För att lockas till att finna sin egen sanning. Och kanske lycka. Fadi ser sig ha vingar och beskriver dem själv genom ”De är stora nu. Stora och svarta som sot och profetens flagga”.

Dialogen, främst i början av boken, känner jag igen från mina egna bussresor i Malmö och när jag läser författarens tacktal på sista boken i boken, förstår jag varför allt känns så bekant. Han har lyssnat, tagit in och förmedlar orden fenomenalt. Både de som sägs – och de som känns.

Växelkapitel med de olika karaktärerna, årtalen och händelserna fungerar utmärkt. Zander är duktig på att måla i bilder och även denna bok känns filmisk. Dialogerna känns mycket äkta samt miljöerna.

Ibland får jag känslan av att Stieg Larsson lever. Eller är det som med Fadi? Ett rykte bara – eller är Zander helt enkelt en värdig författare att överta Stiegs mantel?

Mitt svar är inte långt borta: Ja!

Men jag ser gärna mer än en trilogi.

Kapaciteten finns här – frågan är om viljan gör det.
Jag kan känna lite Salandervibbar i boken. Och det är inte märkligt alls, då vi lever i en digital tidsepok där hackers med flera, spelar stor roll. Orten fokuserar inte på den digitala världen, men fundamentala, utan det är i av karaktärerna jag känner igen de där människorna som alltid överlever. Nästan alla.

Jag vill läsa flera böcker som denna där känsloregistret finns; svek, hämnd, kärlek, vänskap, sorg, skuld. Kanske med en gnutta romantik också Joakim?

Min hälsning till Joakim Zander blir, här citerar jag ur Orten:
”Lojalitet är en färskvara.”

© Skrivpedagog May-Louise Andersson

Recension av Simmaren

 

Skrivkurs_hösten_2015

Glädjande nog finns några av mina skrivkurser sökbara redan nu (se längre ner om du vill veta vilka de är och vilket innehåll de har).
De startar i september 2015.

Många har efterfrågat distanskurser och i nuläget är det endast tiden som inte räcker till.
Jag arbetar heltid som internationell koordinator och håller kurser främst på min fritid.
Följ bloggen för att ta del av uppdateringar angående distanskurserna framöver.

Den tredje kursen jag kommer att hålla i höst, är en fortsättningskurs för deltagarna som började ”Låt pennan vandra” i februari i år. Kursen var tänkt 5 gånger, blev 10 och fortsätter alltså framöver på begäran av deltagarna.
Mycket inspirerande och varje kursträff ger mig energi.

Pennor i rörelse – nybörjarkurs

Skriv klart din text – skrivkurs för längre projekt

 

Agatha_Christie & Den eviga kaffeboken.

Agatha Christie

Agatha Christie. Vad tänker hon på när hon ser travarna? Kaffe kanske?

I en av hennes böcker dricker karaktärerna kaffe på var och varannan sida. Jag låg hemma, var gravid och hade plöjt igenom allt i bokhyllan. Därför ville jag inte sluta läsa, trots att det blev en kamp!

Som van kaffedrickare tålde jag inte ens lukten av kaffe under nästan hela min graviditet. Och till slut kunde jag alltså inte ens läsa om det, utan att bli rejält illamående.

Tänkte på det idag när jag såg fotografiet på Agatha.
Hur det gick med boken? Jo, jag läste ut den, men minns inte titeln.
Vad gör man inte för en god bok?

Barnet föddes också och mår bra. 🙂

Äger du ingen spade?

_coachning_skrivpedogog_Spade_Gunnar_Carl_Nilsson

Normalt sett har du ingen spade hemma om du bor i lägenhet. *
Bor du i hus ökar chansen.
Är du trädgårdsintresserad? Bingo! Då äger du säkert två spadar. Minst.

Behövs det en spade för att gräva där du står?

Kanske inte – det räcker att du tänker till en stund.
Skriv sedan.

”Gräv där du står” – mycket användbart när du vill skriva om något trovärdigt.
Det du upplevt – eller upplever just nu, det kan du förmedla bäst.

G R Ä V!

Jordkakorna spaltar du ner och sedan bearbetar vi den bördiga jorden tillsammans.
Den kanske gör sig bra mellan ett par bokpärmar? 🙂

Du vet säkert om att jag gärna coachar dig – ok, tänkte väl det.
Hör av dig.

http://www.skrivenergi.se

Foto: Hälleforsnäs, Spade av Gunnar Carl Nilsson (från Wikipedia)

* Det finns alltid undantag – och du kanske gillar att plantera i gigantiska krukor på din balkong.  Då behövs en rejäl spade. 😉