Thomas Bodström, en kväll med Populisten.

Thomas Bodström, författarsamtal i Malmö en kväll i november 2013.

Vi sitter samlade i Kirsebergs bibliotek. Förvänansfullt sorl, prassel med papper och frågor som ”Undrar hur han är?”, ”Han är snygg på TV.” ”Nej, jag har inte läst hans böcker, men han är ju känd!” ”Jag vill veta hur han hinner med allt – han har ju ändå 4 barn!”

Själv går jag runt bland hyllorna, bläddrar lite i några av hans böcker. Jag har inte läst hans deckare och ikväll ska han tala om sin senaste – och sista – i deckarserien om Mattias, Gerd och Susanne. Det ska bli intressant att lyssna på hur hans tankar går om skrivande.

Försening. Inga besvikna suckar utan förväntningarna verkar öka istället – far upp mot taket och studsar glatt som små bubblor av plast. De där man kan trycka på – ska det blir så ikväll? Små smällar av plast och där står Bodström kvar utan greppbart innehåll? Ska det blir politikerprat eller som den retoriker han är, kan han väl skilja på forum?

”Där är han!” ”Han har kommit!”
Ja, här kommer författaren. Står precis framför mig och pratar länge och uttömmande om många ämnen. Han börjar med sin barndom där han började skriva mycket tidigt. Boken ”Slaget om Karatchi” med infogade serierutor, har aldrig tryckts. Eller lästs. Den skrev han i 10-årsåldern. Och nej, det verkar inte som om den är aktuell för tryckning framöver heller.

Men innan han börjar sin föreläsning, blir det mycket fotbollsnack. ABF som anordnar denna författarafton, har precis haft ett liknande arrangemang med Staffan Tapper. Som f.d fotbollsspelare går givetvis Bodström igång på detta. Han har undersökt hur illa den där missade straffen var 1974 – och enligt honom, var den inte  så avgörande. Själv har han fått in ett mål på Jonnie Fedel. Som Bodström säger ”Har man inte gjort så många mål, då minns man dem man satte.”

Det känns som om vi alla är vi med Thomas Bodström. En familjär stämning, kanske mycket beroende på den inledande fotbollsmanövern. Männen i åhörarskaran tar snabbt till sig mannen till sina hjärtan. Kvinnan bredvid mig är imponerad; inte av författarskapet utan hans medverkan i TV.

Deckarserien växer fram när vi får ta del av Mattias, Susanne och Gerd genom Bodströms beskrivning. De tre karaktärer som har funnits med i de fyra böckerna. Givetvis förekommer det dåliga politiker och personer inom rättsväsendet. Dessa är bäst att skriva om – hur skulle det annars bli läsvärt, menar Bodström. Karaktären Gerd Lundin är politiker, inte den bästa, men han tycker om henne ändå. Däremot Mattias blir en allt odrägligare typ – i alla fall om vi får tro författaren själv. Han är inte förtjust över att många anser att just Mattias verkar ha Bodström som förlaga.

”Populisten” är titeln på hans senaste bok. Han talar mycket om detta – att ordet populist har blivit ett skällsord. Om vilken stor populist Obama är som exempel.
Det kommer en ny bok nästa år – hemligt ämne. Bodström skriver en bok om året och han samarbetar gärna med Liza Marklund. De hjälper varandra, speciellt när någon har kört fast (främst Bodström).

Han snuddar lite vid sitt advokatyrke, han var i rätten senast på förmiddagen. De svåraste målen anser han vara sexualbrott och misshandel av kvinnor. Det är inte alltid lätt att få fram sanningen.

Hans bästa kritiker av böckerna är hans hustru (25 års äktenskap) samt några vänner som han uppskattar som kritiker. Bodströms nuvarande förlag Norstedts, får högt betyg.

Det är en sak som är svår, enligt Bodström. Att vara tydlig. Utan att bli övertydlig. Ingenting som rekommenderas för en författare och uttrycket ”kill your darlings” kämpar han med ofta. Van som han är att allt ska vara korrekt, blir det lätt alltför mycket upplysning i hans böcker – bara att stryka och ändra innan tryckning!

Thomas sätter upp lappar när han skriver – vanliga klisterlappar. Som ibland trillar ner och kanske inte alltid uppskattas av andra i familjen (läs frun). Han vill gärna ge några tips för den som vill skriva.
1. Skriv! Ofta.
2. Var egoist och lyssna inte på omgivningen när du skriver. Redigeringar osv kan du göra efteråt, men låt dig inte påverkas.
3. Du måste tycka om ditt ämne! Annars skriver du inte från hjärtat.
4. Du behöver inte skriva i ordning.
5. Ge dig själv delmål.

Vid frågan om vad han skulle välja för yrkesbana resten av livet; fotbollsspelare, politiker, advokat eller författare, svarar han fotbollsspelare. Varma skratt – även av Bodström. ”Nej, jag är utbildad till advokat och det skulle jag vilja arbeta med”, ändrar han sig sedan.

Kvällens författarsamtal går snabbt. En taxi väntar och Lomma är nästa anhalt. Jag samtalar med ABF-anordnaren en stund och går sedan ut. Där kommer Bodström småjoggande igen och säger ”Det gick inte att bara ta en taxi”. Nej, även författare måste nog ha en rekvisition. Eller om det var en fotbollsspelare jag mötte – han småjoggade i bra tempo.

Boken ”Populisten” ska jag recensera framöver, den läser jag just idag. Tack vare Bodström fick jag den hem i brevlådan.

Innan jag gick till Kirsebergs bibliotek, läste jag vad senaste Twitterinlägget från Bodström:
”Firade dotterns 15årsdag i morse. Informerade henne om att hon numer är straffmyndig. Hur yrkesskadad är jag egentligen?”
En man med självinsikt är mitt omdöme. Hur han är som författare får jag återkomma till.

Ps Jag har inte ambition att bli författare – därför har jag inte strukit i detta inlägg. Inte killed my darlings alls alltså. 🙂

Bokrecension: https://skrivpedagog.wordpress.com/2013/12/10/bokrecension-populisten-av-thomas-bodstrom/

Annonser

One thought on “Thomas Bodström, en kväll med Populisten.

  1. Ping: Bokrecension ”Populisten” av Thomas Bodström | Skrivpedagog May-Louise Andersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s