En varg manar mig framåt. . .

Ibland kan behovet av att skriva vara som en vargs nafsande i hälarna. Man springer det fortaste man kan – det är annat som pockar på uppmärksamhet och måste klaras av, men…

Nej, vem vill bli uppäten av vargen? Då sätter man, JAG, mig ner istället och skriver. Eller står i bussen och börjar skriva ner mina tankar mentalt. Allt fungerar.

Att vara en skrivande människa känns stärkande – när tankarna kommit ner på papper, då lossnar allt. Jag föder nya alster – mina texter är oftast mina barn. De är jag rädd om.

Är DU rädd om dina texter och hur är ditt skrivande?
Berätta – här eller i ett mail.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s