Bokrecension – ”Status 12” av Martin Melin.

En hudnära polisgranskning.

Recensent: May-Louise Andersson. 2013-10-29
(recensionen finns även på AdLibris och Boktipset)
AdLibris CDON BOKUS

Ett par sidor in i handlingen och andhämtningen börjar påverkas! Martin Melin lyckas få fram fotografiska beskrivningar och dofterna, ljuden och intrycken präglar läsaren snabbt. Vi är innanför västen på polisen, känner hans beslutsångest.

En nybakad polis på yttre tjänst i storstaden. Här ställs inte bara utbildningen på sin spets, även andra aspekter pekar på att författaren vet hur verkligheten ser ut. Vad är rätt? Handlar det om moral, frustration eller helt enkelt grupptryck?

Händelserna avlöser varandra och språket fungerar bra. Dialogerna sitter, läsaren vandrar från vardagsmiljö i Thomas hem (där småbarnsfamiljen äter falukorv två dagar på rad – en bagatell, men lyfter fram hur det ofta ser ut), ut på gatorna och våldet som pågår. Berättarrösten tar mig framåt.

Starka karaktärer framträder – jag ifrågasätter dock huvudpersonens mycket valpiga tankesätt. Meningar han säger stämmer dåligt med en 33-årig man som är född i storstan. Det låter som om han aldrig sett sig omkring riktigt i sin miljö. Blir han verkligen förvånad över hur tomt det är på gatorna? Tycker han att det är märkligt att en man i hans ålder är skild?
Här stannar jag upp lite i berättelsen, men det är bagateller. Inget som inte kan rättas till i nästa bok.

Bilden av vår kung med fru, ges ett nytt perspektiv i Melins beskrivning av håret. Läs och le!

Bäst skildrad karaktär enligt mig, är killen från buset; Ricardo. Hans inre dialog sitter som en smäck, ger en skildring, som är svår att slå ifrån sig.

Boken börjar på samma sätt som den nya polismannen; lite skakig för att ta sig snabbt både språkligt och bildmässigt. Miljöerna känns äkta och författaren har hållit bra distans, med tanke på hur nära ämnet han är. Hemligheterna som pyr under ytan hos flera av bokens karaktärer, komplicerar livet för alla berörda.

Bägge sidor skildras med, i mina ögon, bra perspektiv. Var ligger felet i samhället? Blir det bättre med långa fängelsestraff? Ska administrationen eskalera inom poliskåren och då få företräde för fler poliser på gatorna?

Frågorna kommer osökt upp när jag läser boken, där spänningen håller i sig ända fram till sista sidorna. Personligen hade jag behövt en liten ordförklaring över vissa interna uttryck (daktad bl.a) – å andra sidan visar detta kanske på att jag inte hänger med i dagens slang!
Jag ser fram emot en fortsättning där jag får följa Thomas och hans kollegior, men även hans uppgörelse med sin far. Om det blir någon…

Advertisements

4 thoughts on “Bokrecension – ”Status 12” av Martin Melin.

    • Tack Astrid!
      Jag ville inte berätta att alla dör i slutet…eller nåt sånt 😉

      Blodigt var det ibland och det avlossades skott och..nej, jag ska inte berätta. Nu är det upp till läsaren att sätta fart och köpa/låna boken!

      • Har du tagit reda på vad daktad betyder? Jag vet det, men det var säkert andra sådana där ord och uttryck med också, som jag isåfall inte la märke till. Mycket skickligt recenserat.

      • Tack för dina vänliga ord!

        Jo, polisiära uttryck har jag lärt mig. Däremot hade det varit lättare för alla om vissa uttryck förklarades i böcker.

        Under min tid som reseledare i Grekland omgav vi guider oss med många slanguttryck – ibland när jag talar om den tiden, hamnar jag automatiskt i de benämningarna.
        Det här med att bli hemmablind… 😉

        Må så gott och tack för att du tog dig tid att läsa – samt kommentera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s