Förälskelse

img_3743.jpg

Klockan 05 vaknade jag efter en orolig natt. Utan anledning, dvs inga större problem i livet just nu. En dag då jag absolut ville vara på jobb. Jag och en kollega är ansvariga för ett, för oss, helt nytt område. Att lämna återbud kändes inte som något alternativ.

Jag kom iväg. Senare än vanligt. Bussresan var en djup koncentration på att inte må illa. Migränen var trots allt lindrigare än vanligt – och det är inte ofta den kommer. Förr hade jag gräslig huvudvärk som en återkommande mardröm. 

Jag höll ihop fram till lunch och då var vi klara med dagens uppdrag. Att kraschlanda i en soffa kan vara så skönt! Att bara få lov att blunda kan vara en gåva.
Snarkade säkert högt. 

Och att sedan gradvis vakna, känna värmen under filten, dricka något varmt.
Det är något vissa kallar bagateller. 

För mig innebär det att jag blir extra gråtmild. Tänker på alla som visade mig omtanke innan jag stack från jobbet. Verbalt och skriftligt.

Efter inte ens en månad på min nya arbetsplats känner jag att jag hittar riktigt rätt. Jag har haft många roliga jobb under åren, träffat en hel drös av underbara kollegor. Och ändå slår denna arbetsplats det mesta.

Kanske är det livets framfart som gör mig extra tacksam? Kanske är det var jag är i livet rent åldersmässigt som gör att jag landat så varmt?

Jag är kär.

I livet.

Och tar det aldrig för givet.

Jag tänker också på hur mycket omtanke betyder. Hur svårt det är att räcka till ibland och tala om hur mycket vi tycker om andra människor. 

Det kostar inget.

Ändå. Det kan förändra andras liv. Förstärka en känsla av något bra.

Ni är många som jag tycker om.

Mycket.

Tack för att ni finns.

/fotot tog jag häromdagen när jag som vanligt var inom en secondhandbutik
Har flera sådana nära mitt hem och många gånger handlar jag inget utan njuter av utbudet. Får mängder av nostalgikickar. Sådana är helt gratis. Ger mig massor av energi.

Annonser

Att vara myndig ger oanade möjligheter till jul. #dubestämmer #nostress #jul

img_3676.jpg

Låt andra stressa i jul. De där första 24 decemberdagarna som media gärna vill stressa upp oss extra mycket.
Strunta i media! Strunta i att jagas framåt. Se till att du får andas djupt, sova mycket och ge dig själv det du vill ha.
Jag tänker inte materiellt. 

Vad vill du?

Det finns inga måsten.
Ett liv.
Du bestämmer.

Släkten?
Knappast.

Gå de vägar du valt.

Ibland är det slirigt, svårt att komma fram.

Jag vet.

Ändå hoppas jag du tar steget ut och verkligen känner efter vad DU behöver.

Egen trampad stig är mödan värd.

 

/Jag har inte många följare/läsare som är barn. Att inte vara myndig kan göra det svårt att få vara pionjär och trampa nya stigar.
Övriga har alla möjligheter.
Trampa på.

Min far. Ett av arton barn.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_f24

Pappa hade 17 syskon.

Han blev nästan 90 år, min pappa Sture Vilhelm. Född som barn nummer 14 av 18.

Jag tänker på hur pappa sörjde över att han aldrig fick fortsätta studera. Det var det enda han suckade över ibland. Annars var muttrande hans signum. Att svära över ”luarna” (=sönerna) när de var ute sent någon kväll. Han vandrade otåligt och kikade i våra fönster tills de kom hem. Då gick han och la sig på en gång och yttrade aldrig något till dem. 

Han var kärv rent verbalt. Men i hans ögon fanns världen.

Där hittade jag kärleken till människor. 

Där hittade jag empati och en inställning att alla människor är lika mycket värda.

Om du hade levt idag pappa hade jag berättat om klimatet.

Du hade muttrat att det är åt helvete.

Du hade även tröttnat rätt snabbt på att sitta och prata och istället gått ut och huggit upp ett lass ved. Att hålla värmen och ta tillvara på allt lärde du dig tidigt då du växte upp i ett ekonomiskt fattigt hem. Du pratade sällan om din barndom men vid frågan om du hade en sträng lärarinna minns jag hur du lyste upp ”Nej, hon var snäll. Ibland gav hon oss smörgåsar”.

Du hade alltid något för dig.

Idag är det din födelsedag.

Du saknas mig.

Men du pappa: luar och däkor världen runt kämpar för att vi ska ha en dräglig jord att överlämna till kommande generationer.

Jag tror du skulle varit stolt över oss.

Jag är stolt över att du var min pappa.

Och ja: jag ser mycket av dina gener i min egen dotter. Den där viljan att hjälpa andra. Ibland i det tysta. Sånt kan värma upp de frostigaste hjärtan.

/Min farmor födde 18 barn varav 3 var tvillingfödslar.

Adjö till Grekland? #miljö

Lika mycket som jag tycker om Grekland, lika lat är jag. I nuläget har jag svårt att se mig sitta på ett tåg dit. Det kanske är dags att ta en lång time-out helt enkelt från landet där jag tankar energi. Jag får se mig om efter de platser här i Sverige där jag hittar ro för själen. Flygresorna jag har gjort får bli minnesresor. När latheten har lagt sig, kan jag se mig själv på tåget ska tilläggas. När längtan blir alltför påträngande. Grekland bor i mitt hjärta. Sverige likaså.

I dagsläget brinner det i flera länder. Var och en av oss har sin åsikt och förhållningssätt. Den som fått lämna sitt hem här i Sverige – den som mist kära vänner och familjemedlemmar i andra länder. Sorg, uppvaknande och framtidsoro.

Kanske inte uppvaknandet är lika stort i Grekland, som för oss här i Norden. Klimatförändringar. Bara ordet har fått många att snabbt sluta läsa, hoppa över, rycka på axlarna med attityden ”det rör inte mig; jag kan inte påverka ändå”.
DET ÄR AKUT!

Vi borde inte ha blivit tagna på sängen. Det blev vi. Effekten visade sig på olika sätt.
Kärleken och gemenskapen där människor stöttat, släckt bränder, tröstat, skänkt förnödenheter – eller som Alexandra Pascalidou skriver på Twitter idag:
”Min kompis i Aten har anmält sig för att ta hand om åtta barn barn som förlorat sina föräldrar i branden. Hur fint. Hur svårt. Hur sorgligt.”
Det finns hopp om vi ställer upp för varandra. Gränslöst.

Vi är fortfarande fast i vår bubbla här i Sverige. Läser, förfasas och slänger sedan soporna huller och buller som vanligt. Hoppar på charterflyg (jag VET, jag har gjort det själv – innan), tar bilen även korta sträckor (samåkning är inte svårt – eller cykla om det är rimligt).

Vad kan DU göra?
Aktiva val är mitt råd:
Sluta flyga.
Samåk.
Tänk medvetet på vad du köper, slänger, använder i ditt liv. Förändra dina val.
Minska köttportionerna – eller skippa dem helst helt.

Du vet likaväl som jag; inga råd är bra om de inte följs.
Skriv upp (ja, jag är skrivpedagog och anser att hjärnan mår bra av att få ner orden på ett papper – använd papper och penna för bättre resultat) hur en vardag ser ut för dig. Allt du gör, allt du använder.
Börja där. Skriv varje dag i en vecka.
Nu kan du se ett mönster – och förändra.

Att känna uppgivenhet är ingen lösning. Du mår inte bättre av det och vi behövs alla för att förändra vår värld.

Vad som för övrigt händer i mitt liv just nu?
Det får jag berätta om en annan gång. Vår värld behöver oss, det är det enda viktiga vi måste tänka på.

Twitter är ett forum där du snabbt får information. Med en nypa salt får du ett sammanhang.
Från mitt flöde:
”Du föds inte positiv. Ej miljömedveten. Allt tränas och du väljer i livet. Välj att följa Då är du på rätt spår.”

Alla kan påverka: här är ett lysande exempel:
Innovativt!

#Havet och #jag

IMG_0351

 

Beroende på hur du håller huvudet, bedömer du omgivningen på ett visst sätt.
Inga rätt eller fel finns. Gör det som känns rätt för dig. Utan skygglappar (då kanske du missar många fina möten/möjligheter).

Mitt huvud fylls av kreativitet, framtids(t)ro och stillhet när jag betraktar havet.
Vara ute i en båt är fint det också, men för mig är piren/stranden/bryggan optimal.

I dagarna skriver jag på kontrakt för ett nytt steg i livet.
Med havet nära inpå.

Fortsättning följer.

Foto: #Stumholmen, #Karlskrona

Svävande tillvaro #galenskap_och_mod_går_hand_i_hand

IMG_9274

Ser ni den? Längst upp på grenen. Modig eller galen? #förhållningssätt

Jag gick som vanligt en runda hemma i Karlskrona och fick syn på den lilla fågeln högst uppe i ett träd. Det blåste rejält och ändå satt den lille rackaren kvar. Utsatt för väder och vind, men även för andra fåglar. Minns den gången jag såg en skata fastna i klorna på en rovfågel. Inne i ett villaområde. Allt hände på ett ögonblick och de andra skatorna väsnades i timmar efteråt. Det trygga trädet hade visat sig vara en falsk illusion.

Det är så livet är, enligt mig. Allt kan förändras på en sekund och jag tror vi alla kan känna igen oss i den lilla fågeln. Det blåser runt oss; världen förändras, åsikter haglar och vi kan välja hur vi vill hantera livet. Ska vi våga utsätta oss lite extra eller kanske söka skydd? Då är ju nästa fråga svår; var finns det skyddet och hur hållbart är det?

Livet ska levas fullt ut (du bestämmer vad som är fullt ut för just dig) och välj den väg du anser vara rätt. Men låt inte andra styra vägvalet utan ta aktiva val. Oavsett din ålder.

Själv har jag slängt mig ut i ovisshet. Om några veckor slutar jag min anställning. Min magkänsla har gett sig till känna en längre tid och jag går efter den. Att säga upp mig utan att ha en aning om vad jag ska göra framöver, det skrämmer mig inte. En möjlighet, en utmaning – en symbol på hur livet är generellt. I en föränderlig värld är ingen trygg för all framtid.

Jag valde att tacka nej till jobbet i Grekland. Något håller mig kvar i Sverige just nu; framtiden får utvisa vad.

#morgondagen_vet_du_ingenting_om